Stäppvarg

"Kylan kommer över mig och allt känns som en iskall storm som har blivit gjord av flera års av dekadens, jag står där på toppen av berget och låter vindarnas kraft träffa mig i ansikte. Faktumet är att jag egentligen står på gatan och det är sommar, men just nu är jag en ensam varelse som inte ens är mänsklig till sinnet. De andra kanske kan se mig som en människa men undviker mina blickar, min närvaro och mig. Detta angår mig inte det minsta då även jag vet att jag står utanför deras samhälle, deras liv och deras vardag. Jag är den varelse som lever utanför allt och är innesluten i mitt eget missmod där jag är den som söker svar på de saker ingen av de stora filosoferna eller tänkarna har kommit fram till något som egentligen fungerar. Jag är den som ser ner på de andra människorna för att de har inte öppnat ögonen för världen eller livet. Jag vet hemligheterna dessa människor grubblar på och detta gör mig till en annorlunda varelse, en utstött varelse. Kain hade detta märke och även jag har det, jag delar samma börda som världens första mördare men jag har aldrig mördat. Själva tanken på mord gör mig inte rädd den skrämmer inte mig, jag vet att om jag måste ta det klivet skulle jag inte tveka, utan det är tyngden av det vetandet som ingen annan vet eller vill se som skapar märket på mig. Detta vetande skapar en kraft som alla i min närhet känner av och undviker mig för, detta okända skrämmer dessa ovetande varelser och skapar en sorts balans i mitt sinne och en börda, inte en börda som man bär inom sig utan en börda som gör ont i mig. Varje steg jag tar är ett steg mot ett helvete i plågor , eller ett paradis mot världen om ni så vill. Jag är en stäppvarg, jag är en människa som kan se sanningen detta gör mig till en varelse utan flock och för mig vill jag aldrig heller vara inom denna flock utom i mitt undermedvetna som suktar efter känslan att ha den gemenskap ni kan få. Men dessa två styrkor möter sig inom mig och sakta förgör mig. Jag är lidelsen och lidelsen är en stäppvarg."

En stäppvargs beskrivning enligt mig.

Jag är svartsjuk fast jag vet att vi icke har förpliktelser, jag är avundsjuk fast jag vet att jag inte kan hämta något än.

Kul att prata med Robin idag och igår.

Alltid kul att prata med dig.

Kommentarer
Postat av: Patricia

va? blir du inte glad av att prata med babbliga jag? nu blir jag lite lessen i ögat.

2007-08-16 @ 12:01:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0