Ett skepp utan kurs

Tidigare har jag skrivit en dikt som beskriver mitt liv som ett skepp utan kurs, som styrs ditt vågorna vill där själva dikten tar avstånd från det mänskliga. Där jag tar avstånd från det mänskliga, för jag är ej mänsklig jag är något annat. En ondska som brottas i mörkret med viljan av att inte vara där, där striden går mellan vargen och människan som båda har sin själ i mig. En evighets strid som slutar med att en av dessa förgör den andre och även mig, för att förgöra den andre så förgör man också sig själv och när detta händer så dör även jag. Att egentligen välja att se mig som något annat gör det lättare att värdesätta saker i livet, jag kan välja vad jag ska förkasta och styras av. Jag blir en slags autonom men ändå inte då jag fortvarande är bunden till saker som jag inte styr och vill acceptera. Jag styrs av de lagar och människor jag föraktar och jag styrs av de inre känslor som framannas av mig som jag hellre just nu skulle vilja blunda för. Jag revolterar, men mot vad? Mot allt såklart! Inget kommer undan min kritisk negativa syn, jag revolterar mot det rådande systemet, jag revolterar mot den rådande människan för i grunden så revolterar jag mot kärleken. Detta ord som inte innehar något större värde än något annat ord då alla behövs, allt behövs men ändå inte. Kärleken behövs, men ändå inte. Revolt, krig, mord och död är kanske den rätta vägen mot kärlekens klor. Men jag är fortvarande ett skepp utan kurs, styrs ditt vågorna vill.

Stäppvargens konversation

Jag har ingen egen kropp
Min hjärna är sedan länge besmittat
Mitt hjärta har slutat dunka
Jag är åskådare från skådespelarens vinkel
Jag är den ensamme som har bestraffats med att vandra denna jord
Jag föraktar allt men endå inget
Jag söker klarhet men endå det okända
Jag livnär mig på mig själv
Ingen vet vem jag är
För det vet jag inte själv
Som en stäppvarg jag kämpar
Inte innanför bara en liten bit utanför
Jag är som ett skepp utan kurs
Styrs dit vågorna vill
En dag kommer vågorna att öka och mitt skepp att välta


Kommentarer
Postat av: H

på något sätt berör din dikt mig, jag tycker den är jättevacker

2007-12-16 @ 22:12:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0