Sverige?

Åter igen sitter jag här, och tänker egentligen på vad jag ser och vad jag har sett.
Just nu ser jag min hand, om jag följer den ser jag lite ärr och ojämnheter. Jag antar att min hand är en ganska vacker hand, inte särkilt grov, man kan se linjerna ganska tydligt. Den är len och mjuk men minnena i handen är egentligen det jag vill fokusera på. Jag vill tränga igenom det yttre, det utseendefixerade som man kanske alltid egentligen först tänker på. Det som man vet men inte vill visa för andra. Man kan jämföra min hand och det som jag vill se med dagens politiker i Sverige. Man vill bara fokusera på det man visar utåt, det Sverige visar andra länder. Vi har ett bra samhälle utåt, men inåt är det värre. I mångkulturens spår så kommer ökad brottslighet, arbetslöshet, sämre utbildning ja listan kan göras lång. Men utåt så är Sverige ett lyckligt och väll fungerande mångkulturellt land men inåt där är det en annan sak. Vi svenskar som verkligen öppnar ögonen ser att mångkulturen är som en flodvåg som krossar allt under sin vikt och dränker allt och alla. Men utåt så ler vi och säger att allt är bra, vi är kända som ett generöst land som kan tänkas att släppa in vem som helst, att ordet ras alltid har en negativ klang och att älska sitt land är som att hata andra. Då Sverige alltid går andras vägar utåt men vi som lever inut i Sverige alltid drabbas och ofta negativt av det.

Utåt vill vi visa att Sverige är det mest fria landet, där alla får säga och tycka vad man vill man får även tänka som man vill, men inåt är det en annan sak. Alla som inte är politisk korrekt i sitt tänkande och förkastar det som staten vill att man ska tro och tycka, kvittar egentligen vilken fråga, det kan vara allt ifrån invandring till att Sverige har en stark kultur som är värd att vara stolt över blir hatade och utstötta, utpekade som monster.

Allt med Sverige är nästintill ruttet, då kanske är det ganska lätt för mig som sitter här bakom internets lysande skärm att säga att allt är fel och vara så negativ över allt och alla och ni kanske tycker att jag är en sorts hycklare som skriver att jag älskar Sverige men skriver så negativt om det, och är det då inte bättre bara att hålla keften som alla andra nickdockor som går runt oss i städerna? Missförstå mig inte, för jag älskar Sverige, men jag ser också vad som är dåligt och gör Sverige till ett sjukt och sjunkande land som behöver hjälp. Det är därför jag skriver detta inte för att jag har en chans att skriva negativa saker om Sverige, utan för att jag vill er som läser detta kunna öppna ögonen och se på Sverige med ny kraft.

En god vän sade till mig "Sverige är inte en stat längre, utan en döende nation"
dessa ord hade en oehörd påverkan på mig, och fick mig att grubbla. Kan det vara så hemskt som han säger, att staten Sverige inte egentligen finns, för vi har aldrig en egen väg som gynnar Sverige längre, utan vi skall alltid gynna alla andra. Men då Sverige fortvarande räknas som ett land men försöker göra ett liknande självmord, kan man då säga att Sverige är en levande stat ? Om inget händer hur är då Sverige? Är det något man läser om i böcker? Detta gör mig rädd, för att jag har alltid sett min framtid i Sverige med mina barn och någon gång deras barn. Precis som jag har fått chansen i detta land och arvt den jord som mina förfärder kämpat för vill jag att mina barn och deras barn och deras barn ska få den chansen. För i detta land där historia finns över allt, från skogarna i norr till fälten i söder.

Men tillbaka till nutid, där vi är nu och ser världen. Sveriges folk börjar sakta förstå vad som händer med landet, men den sionistiska median och deras dockor försöker sprida sin propaganda med att det som händer är bra och nyttigt för Sverige, men då frågar jag dig att om din dotter blir våldtagen av ett gäng invandrare eller din son blir rånad och misshandlad på gatan är bra för dig, eller för Sverige? När en invandrare söker samma jobb som dig, men har mycket sämre meritlista men får ändå jobbet, där du som etnisk svensk man får stå tillbaka för alla andra, är det bra för Sverige och dig som svensk? Är detta något som gynnar Sverige som land och nation? Nej jag tror inte det, och jag är nog inte ensamm om att tänka och tycka att någon gång för det vara nog med att ta in alla rasfrämlingar, när ska det bli ett stopp med våra öppna gränser? När ska det bli ett stopp där vi har tid att kolla runt oss och se att vi sjunker med en sådan fart att vi måste handla snart. Jag hoppas att den kommer snart, för jag vet inte längre om jag vågar känna mig trygg i detta land som jag älskar. Detta land där jag har upplevt min barndom, i detta land där mina förfäder upplevde sin barndom. Detta älskade land som är så sjukt, att det verkar inte finnas något botemedel.

Jag är nog inte heller ensamm om att vara rädd för att glömmas bort när jag dör, som ännu en svensk rasist, eller monster som hatade allt och alla. För länge sedan i Sverige så hyllades dem döda och levde vidare igenom sagor och berättlser som man berättade för generationer och generationer. Alla var viktiga ingen stöttes bort, familjen var viktigast och ingen kände sig sviken. Då detta bara är minne och sedan länge sedan glömt, är jag rädd för att aldrig minnas men som du nu läser detta ska jag minnas efter min död, då jag ska dö i min kamp för mina barn och deras barn kommer vi aldrig att glömmas bort utan alltid att vara kvar och då leva för evigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0