...

För ett tag sedan så läste jag ett arbete av en god kamrat till mig. Arbetet hade rubriken "Tankar om livet" då fick det mig egentligen att tänka, då att livet kan vara ett sådant konstigt begrepp vill jag försöka få utrymme för mina tankar om livet. Och för er icke intresserade om nu någon läser min nutida inaktiva blogg så vill jag även med en gnutta självförtroende och lite elegans be er att stanna kvar för att läsa dessa tankar för att ta in och begrunda. Då detta säkert kan räknas som ett förord till detta så kallade inlägg så vill jag även passa på att säga att livet kan betyda mycket för olika människor, men jag har nog ingen självklar definering på själva "livet" utan för att citera min goda kamrat om vad livet på jorden är.

"Vi kanske bara är en bakterie i någons annan livsform,
vad vet jag? Vet du? Det vet jag att du inte gör, ingen vet."

Minnen:
Vad är ett minne? Jo ett minne är en upplevelse som hjärnan har bearbetat så att du skall kunna komma ihåg hur man ska hantera en viss situation. Vi kan ta t.ex att man inte ska röra kokplattor som är på. Då tänker vi innan vi gör det att detta kommer att göra ont, för vi minns att det kommer göra ont. Men eftersom vi upplever saker konstant under hela vårt liv varje sekund, varje dag och så vidare så blir det många "minnen" för vår hjärna att bearbeta och därför minns vi inte allt. Och det är ganska synd då många här vill nog minnas sin lyckliga barndom i 2-4års åldern som man har sett på bilder där man ler och är hur glad som helst. Men man kan inte, man kan bli påmind att man har gjort det och så lurar man sig själv att man kommer ihåg, men egentligen så kommer man inte ihåg det. Men minnen speglar också en själv som person, då dina minnen är en del av dig och kompletera dig så du blir en människa en homo sapiens sapiens. För utan att du minns det du har gjort skulle vi den mänskliga sorten gå en säker död till möttes.

Ondska:
Vad är ondska då? Det finns inget sätt att definera innebörden av ordet ondska då ondska kan vara olika för person till person. Men om man måste skulle jag nog personligen översätta ondska eller en ondsk handling till något som gör andra människor obekväma med flit och försöker att få dem ångestfyllda. Men detta är endast min definition, då ondska kan vara så mycket. För att ta ett lätt exempel så kan vi ta handikappade.

Vissa anser att man ska döda handikappade innan dem födds för att dem kan inte få ett helt liv, ett normalt liv. Jag kan förstå deras syn på saken då en handikappad människa kanske aldrig kan känna den lycka en normal människa kan känna eller  kunna uppnå den livsnjutelse en någorlunda normal människa kan. Då måste den handling ses som en god handling för att man förhindrar människor att lida. Men så har vi den andra sidan på saken, där man vill att handikappade ska leva för att ett liv är alltid ett liv. Och att dem ska få en chans att utvecklas och leva någorlunda normalt så vi normala människor kan tycka synd om dem och försöka friska upp deras livsnjutelse en smula. Men det kommer aldrig funka i längden för att de kommer alltid veta och se att något oss deras själva fattas. Men från detta håll så ses det fortvarande som ondska att döda handikappade även om saken i sig är god.

Men att fortsätta på själva ondska, kan man föddas ond? Jag tror inte det då som jag sade innan så är minnen en del av dig är precis ondska en del av dig. Ondska kan också defineras som själviskhet då du kan tänka dig att stiga över andras önskan för att uppnå din. Men sådan är naturens lag, den som vill mest får mest. Och då ondska aldrig kan defineras så måste man se ondska som något hittepå för att kunna peka finger åt folk och säga att dem inte är som man ska vara, att dem kränker andra och gör livet svårt för alla i sin omgivning.
    Ni ska självfallet inte misstolka mig och säga att jag tycker att saker som mord, våltdåkt och misshandel etc aldrig är ont då detta definerar jag inte som ondska utan som hat. Då hat för mig är ett värre steg än ondska.  Man hatar andra om man kan tänka sig att döda dem, vålda dem eller misshandla dem.

Döden:
"Utan döden så finns inte livet, då döden är beviset att livet är slut och att det har existerat" Denna kommentar vräkte jag ut mig i en diskution med en kristen människa hurvida helvete fanns eller ej, då jag tycker att den täcker och fortvarande täcker det väsentliga i döden. Då döden inte kan existera ifall dess motsats livet inte kan existera utan döden. Men egentligen när man pratar om döden så är alltid den stora frågan vad händer efter? Ja, det finns inget svar på den frågan men jag vill tro att man kommer vidare, att man kan föddas som något annat då jag vill gärna tro på den buddistiska tron att man återfödds tills man blir upplyst. För att det motsatta till döden är livet, men jag vill inte att man ska leva sitt liv på ett visst sätt utan jag tror att alla har olika sätt att bli upplysta och kunna fortsätta efter döden. Döden ser jag också som något nytt, en ny öppning en ny början. För även om livet avslutas så kanske ett nytt börjas. Allt är ett kretslopp eller hur? Och ni som har sätt Lejonkungen så säger Mustafa något sånär

"Antiloper äter gräset medan vi lejon äter antiloper. Men när vi dör så blir vi till gräs och antiloper äter gräset."

Han menar att allt går runt, att vi återfödds i antiolopen som sedan återfödds i lejonet med det forna lejonet i sig. Men då blir det svåra att säga att ingen människa är unik på ett sätt utan alla människor går ihop och är en soppa av olika människor som har levt sitt liv. Men eftersom jag tror att alla människor är unika så vill jag bortse från det och bara fokusera på att man återfödds men inte I något annat utan SOM något annat.

Människor som varelser + känslor:
Människor har inte alltid funnits på denna jord, utan vi är en utveckling. Då utvecklingen har gjort så vi känner känslor så torde det bevisa att vi inte är en liten krumelur som är en maskin utan vi kan välja vilka känslor vi ska känna genom våra handlingar. Men sen att definera själva människa som varelse är något onaturligt enligt mig för vi passar in i naturens gång där det mesta styrs av samma sak fast med olikheter. Vi människor har en hjärna som pumpar ut "elektroniska" impulser till varje nerv, bara det är fantastiskt. Vi har också ett hjärta som pumpar ut blod och syre till kroppen som gör att vi orkar att forstätta att andas och leva. Men vart kommer känslor in? Jo känslor tror jag är minnen, hur man ska vara hur man ska hantera dem. Att känslor är upplevelser som berättar hur vi ska hantera dem och handla. När man känner känslan glad så är dett en upplevelse som gör sig påmind och berättar att nu ska du vara så här och sådär.

Universum:
Att fördjupa sig i universum ser jag som tidlöst och onödigt då detta djupa ämne är så otroligt beklagligt för att man inte kan komma med något svar. Man kan prata om och om igen fast man kommer inte fram till "sanningen" utan man kommer fram till teorier hur det kan vara. Men vi kan utveckla det till är vi själva om att kunna befolka en planet och leva? Det tror jag inte vi är då universum är enligt bevis oändligt, hur man nu kan bevisa det vill jag inte svara på. Och då tordes det finnas något annat ställe där folk lever och tänker ifall de är själva i universum på att tänka och befolka en planet. Men om vi nu kommer till vår planet, hur kan vi vara säkra på att vi bor på en planet som tilhör något vi tror. Kan det inte lika gärna vara en knapp på ett par jeans? Det är nu som oändlighets argument och diskutioner tar vid så jag låter intrycket sjunka in.

Religion och tro:
I denna värld finns det flera olika religioner med olika inriktningar, men för att definera gud och religon skulle jag nog vilja säga så här. Gud är naturen personifierad övertygande perfekt. Religion är de dödligas skapelser och därför förutbestämd till felbarhet. För om gud är naturen så är den allsmäktig då den har genom årtusenden skapats oss och formats oss till det vi är idag. Utan naturen skulle vi aldrig finnas och det gör naturen till Gud. Men då natur kan vara något luddigt begrepp och kan användas till olika saker som t.ex "det ligger i människans natur" och så vidare. Medan religion är läran om naturen och dess helighet, men då vi aldrig kommer fullt ut att förstå allt så är den dömd till att misslyckas. Då det som vi ser övernaturligt egentligen är naturligt men vi kan ännu inte förstå eller avslöja det. Men vi har behövt det som vi idag kallar natur som kristendomen och så vidare en gång i tiden för att injuta hopp och läran i människor men idag så behövs det inte längre då naturen är allt som vi behöver lära oss om.

Drömmar och hopp:
Att ha drömmar är fullt naturligt för att man ska kunna förbättras och utvecklas som människa. Och när man utvecklas och förbättras så blir allt omkring en också bättre och då förverkligas oftas drömmen. Men vissa drömmar kan också inte uppnås för också det syfte att vi ska fortsätta utvecklas för att bli denna upplysta person. Men hopp då? Jo vi hoppas att vi ska nå våra drömmar och vi hoppas av många själv, men vi hoppas att allt ska bli så här och så där bla bla bla. Hoppet är det sista som överger människan sade någon, smart sagt önskar det var jag men så var det inte. Så jag fastslår att drömmar och hopp är något som hjälper en att utvecklas som människa och person för att kunna uppnå större saker.

Då vill jag avsluta dessa tankar med ett citat som verkligen har påverkat mig, citatet kommer ifrån en god kamrat som förnärvarande inte är i Sverige utan cyklar utomlands.

"Sikta mot de omöjliga så når du det högsta på det möjliga"

Tack för mig...

Pontus