Ifrågasättande av livet

Någon gång under våra liv brukar vi alltid ifrågasättande det vi har fått till skänks och nu har även en av mina vänner gjort detta. Dessa frågor är sådana frågor oftast utan svar, dessa frågor brukar alltid innefatta "varför jag?"  eller "Vad har jag gjort för att förtjäna detta?". Som sagt det finns inga lätta svar på dessa frågor och det finns nog kanske inga svar alls. Utan detta handlar mer om ett accepterande av livet, av det man har fått till skänks.

Men om man nu ska få fram några svar så anser jag att man måste gå djupt i vår historia för att se hur våra grunder för hur vi ser världen och de värderingar vi har idag. Sedan urminnes tider när den gamla sejden var i vårt land och där i en virvel av urtidens nihilism och en syn på livet som nästan kan beskrivas av detta citat;

Fä dör, fränder dö, även själv skiljes du hädan, men eftermälet aldrig dör för envar, som ett gott har vunnit

Alla ska vi dö och det är bara att acceptera men den som har levt sitt liv med att vara sann mot sig själv gör då att folk minns personen och dess handlingar. Detta skapade det så kallade nordfolkets livssätt att alltid göra det bästa av deras liv då dom insåg att livet var kort och man vann bara flyktiga segrar mot det. Detta kan man beskriva som en heroismens nihilism där man är en sann mänsklig hjälte då man har gjort allt för att värna om sin eftermäle då man måste göra detta för att vara sann mot sig själv.

Allt detta gör också att man börjar acceptera sin lott, att det man födds med har man fått till skänks. Vissa födds med bättre förutsättningar än andra men det är inte detta som gör dom till människor som vi värdera. Utan deras handlingar som vi värderar dom efter. Och det här också här  frågan min gode vän ställde sig, denna fråga var som följande;
  • Varför har jag förtjänat detta liv med alla förmåner?
Svaret är inte simpelt då vännen i fråga i nästa stund påstår att han aldrig har gjort något speciellt varken för sin familj som har gett honom förmånerna eller för sina vänner. Jag vill påstå att detta är fel, för sin familj har han gjort dom lyckliga och bara att han lever och för vidare deras arv i sig skapar en sorts lycka i hans föräldrar. Men om detta svar inte räcker så skulle jag vilja fråga honom hur han skulle göra för sina barn, skulle han inte eftersträva det bästa för sina barn så dessa kan leva ett bra liv? Dumt att tro något annat.

Men hans fråga kan också syfta på varför han förtjänar förmånerna som han har fått och på den fråga kan det finnas två svar. Det ena svaret är att han kanske inte förtjänar det alls, men hans föräldrar förtjänar att ge det till honom för allt deras slit på denna person, på deras arv ska föras vidare. Så föräldrarna förtjänar att ge honom allt vad de kan. Det andra svaret kan vara så att ödet har en väg åt denna person att gå och i början kan det vara genom att ge honom så mycket tid som möjligt från sina föräldrar så han utvecklas till det han blir då en större plan kan invänta honom. Men det kvittar vilket svar man väljer av dessa då i båda fall handlar det om ett accepterande av livet. Lik de accepterande en troende hindu har av sitt kast.

Så mitt råd till min vän är att acceptera ditt liv men gör det bästa av det så du kan ge det bästa till dina framtida barn. För var handling du gör i livet kommer att speglas i din avkomma. Så var sann mot dig själv så komer dina barn attvvara sanna mot dom själva.

Allt vi gör speglas i eftermäle och det är därför vi har ett sådant anvsar som vi har idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0