En stund i lyckan
Tänk att få ha den stunden där borta vid soliga ängar och klarblått hav. Där lekande barn skrattar och gråten är alltid långt borta. Tänk att få se allt i ett nytt ljus och känna känslan av en sorts nyfikenhet blandat med något bubblande som bara vill fram. Tänk att kunna släppa ut all lycka du har inom dig och bara glömma den olycka som tynger ned dig och betvingar dig till din plats.
Allt detta hände mig idag eller ikväll. Alla dessa känslor kom över mig som en våg av något fram fantastiskt eller gudomligt om ni så vill. Men ack dessa känslor stannade länge men även ett moln av oro och feghet, nej inte feghet tafatthet skulle jag mer vilja kalla det kom över mig och bolmade inom mig. Där jag inte vågar fullt ut där jag inte ser saker fullt ut. Men ändå så var det en tid i solen och ej i månen som så många gånger för. Jag kan nog med rak rygg och en ärlig strupe påstå att dessa timmar, dessa få timmar gjorde gott med mig gjorde en förändring inom mig. Jag känner att glädje behöver inte vara långt borta, jag känner att "passion" behöver inte sluta existera. Jag känner mig som ett barn som nyss gjort ett hyss. Men jag lever i ovetande där vissa frågor kommer inom mig, dessa är.
Om man tar någons hand och håller den smeker den och blir kramad tillbaka, vad betyder det?
Om man smeker bort någons hår eller låter någon smeka bort någons hår, vad betyder det?
Om man låter någon smeka ens hals eller smeker någons hals, vad betyder det?
Dessa tre frågor brinner inom mig, och påminner mig att jag är en stäppvarg. Jag vet att jag ej kan sova inatt därför kommer jag inte ljuga heller. Således vill jag citera ett gammal inlägg.
Allt detta hände mig idag eller ikväll. Alla dessa känslor kom över mig som en våg av något fram fantastiskt eller gudomligt om ni så vill. Men ack dessa känslor stannade länge men även ett moln av oro och feghet, nej inte feghet tafatthet skulle jag mer vilja kalla det kom över mig och bolmade inom mig. Där jag inte vågar fullt ut där jag inte ser saker fullt ut. Men ändå så var det en tid i solen och ej i månen som så många gånger för. Jag kan nog med rak rygg och en ärlig strupe påstå att dessa timmar, dessa få timmar gjorde gott med mig gjorde en förändring inom mig. Jag känner att glädje behöver inte vara långt borta, jag känner att "passion" behöver inte sluta existera. Jag känner mig som ett barn som nyss gjort ett hyss. Men jag lever i ovetande där vissa frågor kommer inom mig, dessa är.
Om man tar någons hand och håller den smeker den och blir kramad tillbaka, vad betyder det?
Om man smeker bort någons hår eller låter någon smeka bort någons hår, vad betyder det?
Om man låter någon smeka ens hals eller smeker någons hals, vad betyder det?
Dessa tre frågor brinner inom mig, och påminner mig att jag är en stäppvarg. Jag vet att jag ej kan sova inatt därför kommer jag inte ljuga heller. Således vill jag citera ett gammal inlägg.
"Att välja den man tycker om är och kommer alltid att förbli svårt i dagens samhälle, för det första så för att kunna välja den man tycker om så måste man gilla någon. Man måste tycka om någon minst så mycket att man kan tänka sig dela ens liv med denna kanske bara för ett litet tag. För det andra så måste denna "någon" tycka om en tillbaka och det är där det går åt helvete för de flesta människor. Jag sticker inte under stolen att det har hänt mig själv några gånger, att det har drabbat även andra av mig. Men ifall man har denna tur där dessa båda saker stämmer in och man hittar någon som man tycker om och tycker om en tillbaka så är det bara de själva som hindrar varandra."
Kommentarer
Trackback
