Sov nu drömmarnas prins och vakna imorgon för på morgondagen börjar livet om igen.

Pojken log, han mindes hennes vackra leende och hennes personliga utstrålning. Han började skratta för sig själv när minnen kom och hälsade på hans huvud. Han kände värmen i bröstet trots att vintern härjade runt honom, han satt där på gungan med en flaska i sin hand. Han satt där på gungan och plågade sig själv med minnen som var historia och aldrig skulle kunna komma igen. Han kom på sig själv med vad han gjorde, romantiserade bort sin nutid och försökte påverka sin befläckade historia. Han försökte ändra något som inte gick att ändra, en kamp mot det omöjliga och ändå försökte han få sig som segrare. Romantiserande av det omöjliga gjorde honom till en varelse utan namn som fyllde funktionen meningslöshet. Naivitet, hans eget epitet som omgav honom med någon form av hopp som skapade ett mörker likt en dimma runt honom. Ibland lättare men allt för ofta tjockare slöt sig denna dimma runt hans sinne och skapade ångesten som försökte kväva honom. Han var sin egen sjukdom och sitt eget mörker, han skapade symptomen men föraktade grunden. Han var rädd för sig själv och de saker som rörde sig i hans sinne, han var rädd för besvikelsen av de frukter han ville skörda. Han var rädd för att förlora hoppet på kärleken igen, rädd för det hjärtlösa monster han kunde skapa. Det hjärtlösa monstret han var, en djup klunk från flaskan skapade ännu en stund mot den trotsiga kylan. Han skrattade för sig själv,

 

- Kärleken, kärleken åter denna kärlek. Vackra strofer och ord har beskrivit dess innebörd men inget som har skrivits kan beskriva det som nu omsluter mig. Hoppet, ty hoppet är min livbåt och min livbåt sjunker i dyn av kärleken. Där i mörkret omsluts jag av det så kallade vackra, det oförstörbara och det upplysta. Men ej allt blir vackert i kärlekens spår då den kan krossa allt precis som den kan skapa lycka. Frågan kvarstår, kommer den att krossa mig eller göra mig lycklig? Shakespeare skrev "Att vara eller icke vara" jag skriver att krossas eller inte krossas av kärlekens vingar, ta vapen mot de kval och tysta hjärtats låga. Det vore det underbara att tysta ångesten och sorgen som skapas av frågan och begäret efter den andres hjärtelåga.

 

Flaskan var nu tom och han gick hem, ej visare men ändå fulltankad av något annat för att i sömnen ej minnas och drömma om de kval han har skapat från sitt hjärtas lidande, frågor om kön som blandas med kön kommer upp inom honom och livnär sig på den del av kroppen där det ?onda? lever. Avundsjuka blandas med svartsjuka och i sängen han kommer glömma allt för att ej drömma, ty en drömlös natt han har skapat från sin flaska. Lidandes medicin skapas med de billigaste medlen, nu slocknar pojken som log, för att vakna och ej le utan känna den bittra stanken av innehållet som värmde hans kropp denna sena natt. Sov nu drömmarnas prins och vakna imorgon för på morgondagen börjar livet om igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0