...

Andligheten är död.

Europa, den nya människans föds. En ny supermänniska som är förädlad av de rådande idealen, en människa som är avtrubbad mot andlighet och fördummad av de lögner som sprids i nyhetsspiralen. En stark människa med gener som är dominanta, en människa utan identitet en människa som endast är i ordets mening en människa. Denna nya människa, denna ubermensche förkastar allt det gamla och förgör det så kallade logiska med det ologiska. Den skapar nya sanningar som är befängda men ändå ska följas och ifall de inte följs har du förbrukat ditt liv och du klassas som en tredjehandsmedborgare.

Rädsla, en av få gemenskaper vi känner men dock så är det inte en känsla längre utan ett behov som vi värnar om. Ett omedvetet behov för de flesta, men för få människor så blir det en livsstil att värna om dessa etiska och moraliska regler mot tankebrott. Men när vi kollar på den gemene man så ser man en undantryckt rädsla över att säga och tänka "fel" saker vid fel tillfällen, vi omvandlar vår rädsla till ett behov för att i tron vi inte själv ska råka ut för konsekventerna av vad handlingen kan kosta oss. Vi låter således våra rädslor styra våra uppfattningar och vår moral.

Människan, så lättpåverkad och feg att jag nästan förundras över hur denna blindhet kan nå nya höjer medan jag fortvarande lever. Det ologiska som konstant bevisas som ologiskt, vinner då den rådande makterna kräver en lydnad mot det som dom förespråkar. En bra fåraherde kan leda sin får ner till avgrunden och jag kan endast applådera samhällets rådande makter för dom är en bra herde men i betäckningen bra så är det inte bra för fåren utan för dom själva.

Samhällets väl fören egennytta, ord med bortglömda meningar som sopas under mattan i detta samhälle, ett materialistiskt samhälle där personliga så kallade friheter prisas över den generella standaren bland folket. Folk har ofta skrikit klasskamp, men de som skriker tillhör överheten men allt jag undrar är när ska vi tänka på folket? För i klasskampen så blir folket ett objekt som delas in i grupper som ska ställas mot varandra, man tänker inte på folket utan på indelning av folket. I viss mån så kan tanken vara på folket men allt för ofta är det materialistiska tankar som styr de förkämpar för denna ideologi och tankesätt. Vi ska ha mer saker, vi ska bli rikare är de meningar som bildas i deras huvud. Är det folkligt? Nej, för vi är den klass man tillhör och inte folket, vi är den indelning och den grupp som kämpar endast för gruppens bästa och ej för folkets bästa. Då gruppens bästa behöver inte alltid vara folkets bästa.

Folket, en massa som följer ledaren/ledarna den massa som ledarna ska värna om och göra det bästa för, men när hände detta senast? År av smutskastning och lögner har drabbat folket, mitt folk, men ingen av oss reagerar på de saker som påstås om oss. Istället accepterar vi de lögner och den kampanj där vi ska känna en kollektiv skuld för något som varken vi eller någon annan kan påverka idag. Vi ska känna en kollektiv skuld för det vi är, för det vi föds som. Samtidigt ska vi tänka på dem som har det sämre ställt, för dom kan ju inte hjälpa hur de födes som. Jag är uppvuxen med denna taktik och jag har sett frukten som har skördats av den. Det är och kommer inte vara en vacker syn när nästa skördetid slår in, jag fruktar för framtiden men inte min framtid, utan mitt folks framtid. Något drastiskt måste hända och jag ber till herdarna att inte styra oss mot undergång. 
För var dag som går känns det som Sverige längre bort står.