Hopp om en framtid
Tidningen låg i knäet och han tuggade frenetiskt på sitt tuggimumi för att försöka få bort smaken från kvällen innan, sura äpplen stank i hans mun och han önskade han hade bortstat tänderna ännu en gång. Men det går inte att ändra det som har hänt så han slår upp första sidan på tidningen och rynkar näsan mot ännu en "huvudnyhet" som saknar all intelligens och intresse ifall man inte följer de upplåstbara "idolerna".
En artikel om EU får honom att läsa extra noga och till fasa inser han att de vill förbjuda organisationer och politiska partier endast för deras åsikters skull. Frammarschen av nya "friheter" tonar upp sig och försöker visa med sina så kallade friheter att vi får göra vad vi vill, men endast om man tillhör majoritetens tänkande skaror. Denna så kallade åsikts -yttrandefrihet är passé och man fortsätter spinna vidare på de lögner som massan fortsätter att tro på. Man tar dessa beslut då i EU så kan man lättare tysta mediemarknaden och få en mindre reaktion då genom medierna är folkets ända källa till det som händer runt dom. Han frustar åt den skara som med ena handen pratar om att alla har rätt att tycka och tänka som dom vill och utöva detta fast med andra stramar åt samhällets säck och kastar bort de "felaktiga" tankarna.
Han bläddrar till serierna och skummar igen dom, inget märkvärdigt och inget som fångar hans intresse. Han lägger ifrån sig tidningen vid den lilla fickan man har framför sig på tågsätena. Han sluter sina ögon och lyssnar på musiken som spelas för att också åter påminna sig själv om henne. Hon var där i hans inreblick sprudlande glad och log mot honom, han minns fortvarande samtalen från igår och de känslor som de utbytte. Han blev varm i bröstet och fantiserade en fortsättning på hennes leende mun. Hon gick till honom och satte sig i knäet för att sedan slå armarna runt honom. Båda log mot varandra och han kramade om henne för att sedan öppna ögonen och inse att hon inte var där. Bitterhet slog honom och han undrade hur det skulle kunna bli och vara ifall han fick sin chans, skulle han kunna ta den och behålla den? Han hoppades på det och försökte blunda igen för att åter få in henne i sitt minne men han misslyckades gravt för endast ljudet av den tjocka människan som andas bakom honom tränger in i hans hjärna då musiken har tystnat för att batteriet dog.
Löjligt perfekt att tågresan skulle bli så defekt, inte hans egna tankar och fantasier han kan nå bland dessa människor. Eller människor kanske är att ta i, visst de är mänskliga till utseende men ifall inandömet är tomt borde de då få lov att kallas människor? Vad är egentligen kraven på att människor ska kallas just människor, han ser sig varken som bättre eller sämre än dessa varelser man definitivt annorlunda och kanske är han ännu mindre mänsklig än dessa. Varför skulle inte detta stadie där de är som får och följer flocken vara omänskligt? Det är kanske detta som är människans sätt att vara och ifall kraven är att vara en hjärndöd zombie som bara följer massan så är han hellre något annat.
Jo, han är hellre något annat som har handen på telefonen och lockas av lusten att ringa men skölden tvingar honom till lydnad och således så är endast handen där men ej något mer. Många tankar skänker han henne, hopp om en framtid.
En artikel om EU får honom att läsa extra noga och till fasa inser han att de vill förbjuda organisationer och politiska partier endast för deras åsikters skull. Frammarschen av nya "friheter" tonar upp sig och försöker visa med sina så kallade friheter att vi får göra vad vi vill, men endast om man tillhör majoritetens tänkande skaror. Denna så kallade åsikts -yttrandefrihet är passé och man fortsätter spinna vidare på de lögner som massan fortsätter att tro på. Man tar dessa beslut då i EU så kan man lättare tysta mediemarknaden och få en mindre reaktion då genom medierna är folkets ända källa till det som händer runt dom. Han frustar åt den skara som med ena handen pratar om att alla har rätt att tycka och tänka som dom vill och utöva detta fast med andra stramar åt samhällets säck och kastar bort de "felaktiga" tankarna.
Han bläddrar till serierna och skummar igen dom, inget märkvärdigt och inget som fångar hans intresse. Han lägger ifrån sig tidningen vid den lilla fickan man har framför sig på tågsätena. Han sluter sina ögon och lyssnar på musiken som spelas för att också åter påminna sig själv om henne. Hon var där i hans inreblick sprudlande glad och log mot honom, han minns fortvarande samtalen från igår och de känslor som de utbytte. Han blev varm i bröstet och fantiserade en fortsättning på hennes leende mun. Hon gick till honom och satte sig i knäet för att sedan slå armarna runt honom. Båda log mot varandra och han kramade om henne för att sedan öppna ögonen och inse att hon inte var där. Bitterhet slog honom och han undrade hur det skulle kunna bli och vara ifall han fick sin chans, skulle han kunna ta den och behålla den? Han hoppades på det och försökte blunda igen för att åter få in henne i sitt minne men han misslyckades gravt för endast ljudet av den tjocka människan som andas bakom honom tränger in i hans hjärna då musiken har tystnat för att batteriet dog.
Löjligt perfekt att tågresan skulle bli så defekt, inte hans egna tankar och fantasier han kan nå bland dessa människor. Eller människor kanske är att ta i, visst de är mänskliga till utseende men ifall inandömet är tomt borde de då få lov att kallas människor? Vad är egentligen kraven på att människor ska kallas just människor, han ser sig varken som bättre eller sämre än dessa varelser man definitivt annorlunda och kanske är han ännu mindre mänsklig än dessa. Varför skulle inte detta stadie där de är som får och följer flocken vara omänskligt? Det är kanske detta som är människans sätt att vara och ifall kraven är att vara en hjärndöd zombie som bara följer massan så är han hellre något annat.
Jo, han är hellre något annat som har handen på telefonen och lockas av lusten att ringa men skölden tvingar honom till lydnad och således så är endast handen där men ej något mer. Många tankar skänker han henne, hopp om en framtid.
Kommentarer
Trackback
