Huvudvärk
Mörkt var det när jag vaknade och mörkt var det när jag kom hem, hela världen är omsluten i mörker och hela jag är omsluten av detta mörker. Men även i mörker så finns det en motsats, det finns ljus för att mörker ska kunna kallas mörker. Även i mitt liv som är omsluten av mörker så finns det ljus dock är jag inte ljuset utan likt solen finns det personer som skänker mig ljus. Mörker är det liv som varken är bra eller dåligt i den benämning där jag har det inte dåligt ställt men jag får ej utvecklas av samhället då detta leder till en farlig utveckling. Ljuset är mina vänner, familj och de personer som jag ser upp till som skänker mig stundtals lycka och stundtals hjärtesorg. Men ändå så vandrar jag ensam då ingen av dessa förstår mig fullt åt, det finns ytterst få människor som kan nästintill förstå mig men dessa är också de som jag tycker mest om.
Jag försöker ej heller få någon att förstå mig då jag trivs i min ensamhet men även jag drömmer mig kanske allt för ofta bort till fantasier och mål som får mitt hjärta att skrika och min själ(ar) att egentligen lyfta mig framåt. Jag lever på mina drömmar, detta är min mat som den lobotimerade massan ej kan ta ifrån mig. Jag lever på dessa få stunder där jag kan drömma mig bort och göra allt det som borde göras eller det jag vill göra. Jag är en människa byggd på drömmar som de flesta av oss är men kanske är det så att minna drömmar ger mig mer än andras och att mina drömmar är egentligen inte drömmar utan en sorts kraft som jag måste ha för att kunna härda ut i det här samhället och den här världen. Men det finns saker som inte kan drömmas utan måste upplevas, där jag måste våga ta klivet ut för att egentligen komma loss från det träsk jag befinner mig i.
Sådana saker är de känslor som vänner ger, sådana saker är det som i folkmun kallas kärlek. Utan dessa upplevelser så kan vi, människan ej utvecklas. Ibland så blir två plus två fem istället för fyra, allt är inte logiskt och logiskt är inte allt. För det finns något bortom alla siffror och analyser, det finns något som bara väcks i de få stunder när vi behöver det som mest. Oförklarliga saker har hänt när vi står inför kritiska föreställningar, jag har hört historier om nästan allt som borde ses som omöjligt men ändå fungerar. Ni kanske anser att det finns alltid en procentlig chans men jag ber er, lägg undan era miniräknare och inse att vi kan inte veta allt, vi behöver inte veta allt.
Mystiken finns runt oss och vi lever i en förnekelse mot den, vi förnekar dess existens som våra förfäder hyllade och levde med. Vi försöker styra in oss i roller som är onaturliga där det finns inget som inte kan rymmas i en matematisk tabell. Vi måste börja rikta in oss på saker som får vårt inre att mår bra, det vi inte ser måste må bättre. Jag är trött på att man endast ska förbättra det yttre, vi fyller våra kroppar med silikon,plast och botox. Jag säger nej tack.
Jag söker en framtid i förgågna tider, jag söker ett liv som har funnits för. Jag söker endast en harmonisk utopi där vi lever i en lycklis sfär med vår historia som roten i vår stolhet och med framtiden i vårt sikte.
Jag försöker ej heller få någon att förstå mig då jag trivs i min ensamhet men även jag drömmer mig kanske allt för ofta bort till fantasier och mål som får mitt hjärta att skrika och min själ(ar) att egentligen lyfta mig framåt. Jag lever på mina drömmar, detta är min mat som den lobotimerade massan ej kan ta ifrån mig. Jag lever på dessa få stunder där jag kan drömma mig bort och göra allt det som borde göras eller det jag vill göra. Jag är en människa byggd på drömmar som de flesta av oss är men kanske är det så att minna drömmar ger mig mer än andras och att mina drömmar är egentligen inte drömmar utan en sorts kraft som jag måste ha för att kunna härda ut i det här samhället och den här världen. Men det finns saker som inte kan drömmas utan måste upplevas, där jag måste våga ta klivet ut för att egentligen komma loss från det träsk jag befinner mig i.
Sådana saker är de känslor som vänner ger, sådana saker är det som i folkmun kallas kärlek. Utan dessa upplevelser så kan vi, människan ej utvecklas. Ibland så blir två plus två fem istället för fyra, allt är inte logiskt och logiskt är inte allt. För det finns något bortom alla siffror och analyser, det finns något som bara väcks i de få stunder när vi behöver det som mest. Oförklarliga saker har hänt när vi står inför kritiska föreställningar, jag har hört historier om nästan allt som borde ses som omöjligt men ändå fungerar. Ni kanske anser att det finns alltid en procentlig chans men jag ber er, lägg undan era miniräknare och inse att vi kan inte veta allt, vi behöver inte veta allt.
Mystiken finns runt oss och vi lever i en förnekelse mot den, vi förnekar dess existens som våra förfäder hyllade och levde med. Vi försöker styra in oss i roller som är onaturliga där det finns inget som inte kan rymmas i en matematisk tabell. Vi måste börja rikta in oss på saker som får vårt inre att mår bra, det vi inte ser måste må bättre. Jag är trött på att man endast ska förbättra det yttre, vi fyller våra kroppar med silikon,plast och botox. Jag säger nej tack.
Jag söker en framtid i förgågna tider, jag söker ett liv som har funnits för. Jag söker endast en harmonisk utopi där vi lever i en lycklis sfär med vår historia som roten i vår stolhet och med framtiden i vårt sikte.
Kommentarer
Trackback
