...

Pip, pip ett jävla pip från julens tillfälliga väckarklocka som består av en mobiltelefon med en tomteluva på. Åh fröjdefulla jul, du glädjens högitd åh du konsumenternas favorit tid, till dig ska jag vakna och le men inte för jag är glad utan för att glädja de andra. Jag ska ge bort presenter och få tillbaka andra, jag ska tacka och bocka känna mig falsk och avnjuta ert sällskap medan jag önskar mig långt, långt bort från hela denna värld som är inbyggd i en kupol som man aldrig kan fly ifrån, åh du fröjdefulla jul, julglädjen omger mig och min själ.

Stiga upp ur sängen göra sina behov och andra renligheter för att sedan dölja sig med kläder, frukost? Nej inte nu, magen är i uppror med tanken på allt som ska in och allt som ska genomlidas, snart dags för avfärd, på med skor och jacka inte glömma kassen med paket för att sedan åka bort och inte se världen som den är.  Innan dörren öppnas så le, le för falskhetens kultur och för låtsasandlighetens injektion som julen inbringar till vårt redan överkonsumerande samhälle, le för julklapparna de rika får och le för den glädje dom skulle ge.

Glädjens högtid, alla är trevliga i denna gröna jul, alla hälsar, främling som vän och ändå förstår dom inte ironin i vad dom gör. Ni förstår om en vecka så kommer dessa varma gratulationer vara försvunna och man låtsas som främlingen inte existerar bredvid en, nej vilka hycklare jag skrattar åt er naivitet. En dag på jorden då man ska vara falskt trevlig och hälsa och vara hjärtlig, nej hellre väljer jag 365 dagar av ren ondska för då är de i alla fall sanna! Snart framme vid det hus där släkt och vänner samlas för att fira en högtid som förlorat sin innebörd och glans, nedförsbacke hela vägen, vinden i håret och doften av havet. Känns det som jul? Nej kanske mer som slutet på hösten, usch till och med havet är grått.

Öppnar grinden och känner nostalgin närma sig, när man var liten och okunnig när tomten inte var en fiktiv person, man var glad, ja man var glad. Men nu är man omgjuten av en sorts bitterhet och de glada stunder man har är när man glömmer allt runt sig. In till släkten och känna varmen innefrån hälsa och le, le och hälsa. Glada över att se sin familj må bra men ej mer, något ensamt skratt och några skämt runt maten. Men ej mer, nej ej mer. Jag känner mig som en narr när jag hjälper till med att diska faten.

Åh hej, nu är det dags att se på teatern, kalle och hans vänner, se där är Benjamin han vet knappt vad jag känner. Efter en stund av skrattande och intressanta blickar jag ser Lady med Lufsen och vet vad jag missar, för första gången förstår jag innebörden av denna saga där förälskelsen känner mig mer än vad jag känner mig själv i detta hat. Ett tassavtryck i cementen och ett hjärta som blir betong, mänsklig saknad och ett barn som frågar varför just dom, varför just dom. Åh fröjdefulla jul när detta barns ögon blir ännu större och blåare av vad present den får, tomten det är ju jag, klappar mig på magen och skrattar hjärtligt i en melodilös melodi. Lögner spridds och lögner bildas detta är julen en tidlös högtid. Längtar redan till nästa år för mänsklig dumhet är som en drog.