Två tankar i en kväll
Kylan gjorde så ånga kom från hans mun, de svarta handskarna omslöt hans händer som trevade efter telefonen i fickan, läsande av ord som bildade meningar skapade värme inom honom. En trotsig blick höjde sig över mobilens sken och blickade ut över det kalla landskap som han levde i. En ensam busskur, ett sargat bostadsområde fullt med klotter, vandalisering och hat. Några ensama ljusstakar vid fönstrerna, någon enstak julgran med julbelysning som symboliserar den långa tradition som vi har haft här. Jag skriver i dåform då idag är den avgjuten i en annan form, en ny tradition som symboliseras av det gröna dollartecknet som prisas över allt annat. Julen, en högtid som har varit andligt stark håller på att falla, detta är vårt dödläge, vår sista strid och vårt slutrop på uppror och befrielse.
Andligheten har varit stark, men tron veknar nu och det som en gång betydde fast har blivit en rörlig sörja som smakar surt och förbannar oss som hyllar den gamla världen. Vi är andlighetens sista utpost, vi är den lilla skaran som kämpar med allt vad vi har mot den överkraft som har skapats för att vi ska "må bra" och få "mest ut av våra liv", men det dom glömde var andlighet, en inre harmoni och samhörighet med varandra istället för med pengar. För vi förlorade vår identitet i strävan efter att ha mest och skapa "friheter, vi förlorade oss själva för den värld vi skapade. Vi kan ha skapat vår egen undergång, men istället för att analysera vad vi har sakpat så fortsätter vi att rida på vågen av förödelse för vår identitet,kultur,historia och levnadssätt.
Ännu ett pip från telefonen, ord av frågor man letar efter en dold innebörd som berättar vad han betyder för henne, en strävan efter vilja ha, ägande fast i ett annat namn. Så långt ifrån men i min ensamhet så har hon en plats här brevid honom. Han suktar efter det, en dröm och en strävan, det skapar en sorts glöd inom honom. Han fortsätter sin kyliga färd till platser som han har varit många gånger för och skapat minnen med personer som han älskar, fortvarande älskar. Men ändå ensam han kollar runt sig och ser den luggslitna bänken som han har suttit många gånger på med sina kamrater och låtit tankarna flyta, problem har knytits upp, känslor av gemenskap. Han levde mycket på minnen då verkligheten skrämde honom, han levde mycket på viljan att förbättra för det han kommer att älska i framtiden. Han lät sig inte bindas av lagar eller regler om hur man ska vara eller hur man ska tänka, han såg alltid lösningar och där utgången inte alltid var vacker.
Andligheten har varit stark, men tron veknar nu och det som en gång betydde fast har blivit en rörlig sörja som smakar surt och förbannar oss som hyllar den gamla världen. Vi är andlighetens sista utpost, vi är den lilla skaran som kämpar med allt vad vi har mot den överkraft som har skapats för att vi ska "må bra" och få "mest ut av våra liv", men det dom glömde var andlighet, en inre harmoni och samhörighet med varandra istället för med pengar. För vi förlorade vår identitet i strävan efter att ha mest och skapa "friheter, vi förlorade oss själva för den värld vi skapade. Vi kan ha skapat vår egen undergång, men istället för att analysera vad vi har sakpat så fortsätter vi att rida på vågen av förödelse för vår identitet,kultur,historia och levnadssätt.
Ännu ett pip från telefonen, ord av frågor man letar efter en dold innebörd som berättar vad han betyder för henne, en strävan efter vilja ha, ägande fast i ett annat namn. Så långt ifrån men i min ensamhet så har hon en plats här brevid honom. Han suktar efter det, en dröm och en strävan, det skapar en sorts glöd inom honom. Han fortsätter sin kyliga färd till platser som han har varit många gånger för och skapat minnen med personer som han älskar, fortvarande älskar. Men ändå ensam han kollar runt sig och ser den luggslitna bänken som han har suttit många gånger på med sina kamrater och låtit tankarna flyta, problem har knytits upp, känslor av gemenskap. Han levde mycket på minnen då verkligheten skrämde honom, han levde mycket på viljan att förbättra för det han kommer att älska i framtiden. Han lät sig inte bindas av lagar eller regler om hur man ska vara eller hur man ska tänka, han såg alltid lösningar och där utgången inte alltid var vacker.
Kommentarer
Trackback
