Detta tyngde den finska skolmördaren, detta tynger också mig.

Jag kände en ovanlig känsla igår, jag kände en skräck inom mig som lamslog mig totalt. Jag var rädd. För när jag läste skolmördarens tankar i hans menifest igår så insåg jag att han är inte olik mig. Samma tankar som omslöt honom rinner i mig fast i hans fall var dom ofta lite mer extrema. Min rädsla väcker tvivel i mig och frågar mig ifall jag skulle kunna mörda folk, långt där inne i mig så tror jag att jag skulle kunna göra detta. Inte för min egen skull utan för min saks skull. Mina tvivel frågar mig om jag skulle kunna ta en pistol och bege mig till en skola och skjuta ner en massa personer som ej har gjort mig något utan som beskyddar det system som vi omsluts av. Mina tvivel frågar mig ifall jag skulle kunna trycka av avtryckaren utan att få en känsla av ånger eller liknande inom mig. Mina tvivel frågar mig också ifall jag kommer att bli som honom aldrig lycklig när jag blir ännu mer upplyst än nu, när jag inser att jag inte hör hemma här och enbart kommer att resa runt i en rastlös kropp. För när jag läste denna mening av honom så blev mitt blod till is för själv har mina tankar rört i detta ämne.

"knowing as much as I know has made me unhappy, frustrated and angry. I just can´t be happy in the society or the reality I live. Due to long process of existential thinking, observing the society I live and some other things happened in my life... I have come to the point where I feel nothing but hate against humanity and human race."

Inte allt för ofta känner jag mig olycklig, frustrerad och arg över den värld vi lever i, jag vet att detta inte är något ovanligt utan snarare vanligt. Men mina orsaker är ovanliga och således så är det ovanligt att jag känner det jag gör. Även jag hyser detta hat mot mänskligheten och dess parasiter, jag vill inte påstå att detta hat hyser jag mot alla människor för det finns de undantag men de är få och bara små stjärnor i den svarta himlen som fyller min bild av världen. Jag har skapat en likgilitghet mot världen och alla runt mig, de flesta ser mig som positiv och glad men verkligheten är en annan. Jag är dyster till sinne och kropp och har frågat mig själv hur länge jag kommer att orka att vara en del av samhälle. Hur länge jag kommer att orka finnas där med min sköld riktat mot mänskligheten och mina vänner för ty min sköld kommer jag aldrig ta ner helt men det kan finnas ett undantag där skölden är på nedgång och jag vågar se att det kan vara värt konsekventerna att våga ta ned den och bli sårad. För sårad kommer jag bli i vad jag än gör men graden av detta kan variera och ju högre skölden är desto mildare grad kommer träffa mig. Nu kanske ni tror att jag är rädd för att bli sårad men det är jag inte. Jag vet att jag kommer bli sårad konstant genom mitt liv och det blir alla men jag vet också att livet är till för att dö detta gör att en av livets meningar är att livet är inte till för att man ska vara lycklig utan så minst olycklig som möjligt. Den andra är att försöka satsa på att förbättra den framtida värld för din avkomma.

Ni förstår skenet kan ofta bedra och människor gör ofta saker som man inte borde göra, detta är inget nytt och har alltid varit så. Men i dagens samhälle har det kommit till den absurda gräns att man måste fråga sig vad vi göra för fel när en arton årig ung man tar sin pistol och mördar skoningslöst sju personer inklusive sig själv. Denna man skyller inte på sin uppväxt, filmer, TV-spel eller liknande saker han skyller på samhället i sig. Han skyller på det demokratiska samhällets förtryck mot de intelligenta, de få som verkligen förstår hur detta samhälle fungerar. För demokrati kommer aldrig att vara det friaste styrelsesättet ej heller det bästa. För i en demokrati så står majoriteten för besluten och bestämmer och för den med någorlunda självinsikt förstår att majoriteten av folket inte är kapabla till att fatta beslut i frågor om vårt land. Men det vet ej dessa människor som tror sig leva med sina underbara liv som är utan förtryck enligt dom. Ni förstår att politikerna agerar efter det dom tror majoriteten vill höra och således så är inte detta det bästa för vårt land, ej heller så kommer majoriteten att förstå vad som är bäst för vårt land. Den med ett starkt förstånd inser också att folket är lätta att leda och att vilseleda således så accepterar folket sin roll i detta förtryckar system.

Detta tyngde den finska skolmördaren, detta tynger också mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0