Det som kommer upp kommer alltid ner.

Ljudet av popcorn som poppas i bakgrunden, ni vet sådana man poppade när man var liten, inte de i mircon utan i kastrull. Lukten kommer mot mig men jag försöker bara koncentera mig på att skriva någonting vackert, få det att låta som en stor filosof eller bara kunna titulera mig som en intressant författare med en säregen stil. Likt mitt humör så rinner det ut i sanden.

Jag var glad och kände mig som ett barn igår, men nu. Ja nu känner jag mig lika vuxen som jag är, nu känner jag mig lika arg på mig själv för att jag övergav mina ideal och hoppades, hoppades på något bättre. Hoppades på något jag inte tror på. Men likt den oskrivna regel som gäller för stäppvargar så misslyckas vi fatalt när vi försöker vara mänskliga, sociala.

Alltid när vi försöker vara som alla andra så misslyckas vi för vi är inte som alla andra. Men varje chans vi får att vara som alla andra tar vi och tror i vår blåögdhet att vi kan leva annorlunda än för, men likt förbannat så misslyckas vi var jävla gång. Detta är en förbannelse som vi aldrig kommer ifrån kvittar hur medvetna vi är. Det är också därför som jag sitter här och väntar, men vad väntar jag på? Hoppet! Att kunna känna de saker alla andra känner, det hopp som jag tror att denna person kan frälsa mig från. Men ack  vad gör denna person för skillnad på den innan? Eller den som kommer att komma sen?

Detta är som en ond spiral detta är min last som gör så att jag förstör mig själv genom mig själv. Att alltid tro att jag kommer kunna vara någon annan, kunna tillhöra de skrattande skara som står och samtalar vid skenet av en gatlykta. Men jag kommer aldrig att vara dom, jag kommer alltid att vara dömd till ensamhet. Men hyckleriets skådespel är att jag vill det, jag vill vara själv men jag vill också känna det ni känner. Dessa saker som kärlek , rädsla eller något annat underbart som jag så ofta aldrig kommer känna, utan bara längta efter.

Nu har popcornen slutat popa och jag måste ta bort dom från plattan. Jag kommer antagligen få poppa mer popcorn då jag kommer sitta här ett tag och vänta. Vänta på dig.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0