Del 1, Kort om arbetarens status.
I Dagens samhälle finns det många saker som man inte ska vara, svensk och heterosexuell är en sak men en annan är arbetare. Den moderna trenden skapar och har skapat ett förakt mot arbetar statusen i sig, där ifall man är arbetare så associerar man detta med något dåligt. Arbetare är idag något att förakta, något som man ser som lägre stående och något man inte eftersträvar. I dag kan man bland annat se det genom de höga sjukskrivningarna som symboliserar förmågan och viljan att arbeta och tanken om arbetet. Man kan också se det genom det multikulturella samhället där dessa "nysvenskar" som det så fint heter växer upp till att romantisera bort sig som kriminella gangsters där man tjänar pengar på diverse brott.
Kanske borde jag redan nu att det är inte själva fackdefinitionen arbetare jag menar utan den tänkande definitionen således den definition som man själv sätter sig i när man tänker på vad man vill arbeta som. För att vara ärliga, hur många vill arbeta som städare, soppgubbe eller liknande arbeten? Inte många, utan våran stora dröm har blivit att göra karriär, att nå så högt upp i den arbetande hierarkin som möjligt för endast då når man fullständig lycka och får ett livskvalitativt liv. Det handlar ofta uteslutande om pengar i någon mening och den sociala status man får av själva arbetet, det handlar inte längre om att finna inre ro, bilda familj eller göra sig själv lycklig på sitt eget vis. Utan nu når man den lyckan genom pengar, man måste ha pengar för att bli lycklig, man måste "ha" allt handlar om ägandet.
Man köper sig till allt, man köper sig till lycka, njutelse, miljömedvetenhet et cetera. Man förändrar inte livsstilar utan man skapar nya sätt att tro på den nuvarande masskonsumtionen genom att förmedla halvsanningar till folket. Miljömärkta storföretag som skapar nya massprodukter inom Sveriges gränser är inte lika miljömedvetna utanför, ej heller så väljer vi egentligen de bästa alternativen utan vi väljer det som etablissemanget säger åt oss och ger utrymme till. Där etablissemanget består av de multinationella företagen och dess styrande maktfaktorer såsom medier och andra samhällsordnande institut.
Men ej för längesedan så var det helt tvärtom, arbetare var det finaste man kunde vara och man ingav respekt bara ifall man arbetade och det kvittade vilket yrke man hade. Jag pratar om det nationalsocialistiska riket som under Adolf Hitlers ledning skapade en tro på arbetaren, att detta var det finaste man kunde vara, det stoltaste och ädlaste man kunde uppnå, arbeit macht frei var dess motto. Ej heller var svenska nationalsocialister mer instämmande om att det levande och arbetaren måste framskjutas mer än maskinernas kalla stål och tankelösa kraft. Per Dahlberg skrev 1934
"Den allmäna tendensen som härskar är utåtriktad, men denna ytliga mekaniseringssträvan kommer att utarma själslivet och uttorka dess källor. För livet är inte bara resonerande intellekt,
det är också och kanske ännu mer handlande vilja och inlevd känsla."
det är också och kanske ännu mer handlande vilja och inlevd känsla."
En annan ideologi som satte arbetaren i centrum var kommunismen, till en början så var arbetaren och arbetet målet för själva rörelsen och dess trosystem där tanken var att alla skulle vara arbetare. Visserligen låter det som en utopisk dröm och det vara inte så länge heller då när man nått dit man ville så ville man fortsätta att gå framåt Man nöjde sig inte med att göra arbetet och arbetaren till något ärofyllt utan istället så började man se arbete som ett medel och medel ska användas där i förlorar också det sin glans. När man tänker på något som ett medel och ej längre som något viktigt utan endast ett medel, delmål, så förlorar det också sin sociala status och till slut så blev en av kommunismens grundtanke och viktigaste kugge till något omedvetet skamlöst som vi har idag.
Möjligtvis kanske jag har fel angående allt, man kanske kan köpa sig till lycka och allt annat, men till vilket pris? Man kan sälja sin själ till djävulen vad är skillnaden att sälja den till konsumtionssamhället?
Möjligtvis kanske jag har fel angående allt, man kanske kan köpa sig till lycka och allt annat, men till vilket pris? Man kan sälja sin själ till djävulen vad är skillnaden att sälja den till konsumtionssamhället?
Kommentarer
Trackback
