...

Jag gick ut i den mörka natten, kunde inte sitta inne längre. Stod inte ut med tanken att spendera timmarna framför en burk som kändes just då lika tom som mörket i denna eviga natt. Mina vita skor bar mig till en väg jag har gått många gånger förr, jag mindes tider och såg bilder när jag var en liten pojke och lekte här med vänner jag nu har förlorat. Jag såg mig så liten, så glad och så levande som barn bara kan vara. Vägen tog mig vidare och molnen på den stora oändliga himlen skingrades och släppte fram stjärnorna och den stora månen som lös på mig där jag stod så ensam utanför ett hem jag hade besökt så många gånger i mitt liv. Det såg nu annorlunda ut och hade fått en ny prägel av den familj som lever där men ändå minns jag den lilla pojke som lekte här. Jag minns hans naiva lilla blick och de stora drömmar som han skulle förverkliga och de förhoppningar han hade på framtiden. Jag undrade vad som hände på vägen, vad hände igentligen på vägen till det då tänkta perfekta livet? Kanske var mina drömmar inte så perfekta som jag då tyckte eller förändrades dessa drömmar med tiden? Överhuvudtaget spelar det ingen roll, jag fortsatte min färd och började se havet torna upp sig. Det välkomnade mig med en bris som gick rakt igenom jackan och önskade att jag var på sydligare bredgrader men trots det fortsatte jag min melodilösa färd och snart nådde jag mitt mål. Jag såg lamporna från andra städer, jag såg lamporna från ett annat land det var vackert men jag fortsatte att gå mot hamnen av cement trots den vackra bild som jag fick här. När jag stod bredvid fyren längst ut på hamen och havet tornade upp framför mig så vände jag det ryggen, jag kollade hem och såg de ljus som min stad gav mig i den mörka natten. Jag såg var hus, vart ställe som lystes upp av de elektroniska ljusen som var placerade var nästan över allt. Snön började sakta falla och ditt ansikte och dina ord kom i mitt sinne. Jag undrade varför snön föll här, här på mig när det var du som ville ha den. Jag blundade och kände snöflingorna falla på mitt ansikte och hur kylan sped sig. Jag tänkte mig bort och såg dig stå där bland snön, du vinkade skrattade och försvann. Jag såg en sista gång mot skådespelet framför mig där snön sakta föll som en julfilm ifrån disney, det sista jag tänkte och frågade var är mitt lyckliga slut?


Vid havet och dess kluckande vågor
såg jag snön sakta falla
drömde mig långt bort
och såg dig, stående bland alla