Reflektioner
Vandrar bland stigar genom natursköna områden, träden sträcker sig höga och jag kan känna vinden som fläktar mot min nacke. Jag ser människor som går och joggar runt mig, jag ser glada ansikten och sammanbittna, jag ser djuren som leker och skuttar runt. Jag ser fåglar som flyger och bygger sina bon. Jag ser livet framför mig och hur framtiden vävs med ögonblicken från nuet. Jag ser varje konsekvens en rörelse får och jag ser varje sekund som sakta går.
Min blick fastnar vid en äldre dam som sitter på en bänk. Hon blundar och låter solen lysa upp henne, hon njuter av värmen men när hon öppnar ögonen så verkar de tomma, dom drömmer sig bort. Jag undrar vad hon tänker på och drömmer om, är det en svunnen tid där allt inte var som nu, där människan fortvarande var fri inom själens mening och samhället inte förgörde sig själv. Känner hon smaken av bitterhet i sin mun och förstår att vad hon har varit med och skapat, förstår hon nu att chansen att påverka har försvunnit och hon givit sin levnadsrätt till andra människor.
Kanske förstår hon inte detta, kanske är det inte ens så, men livet fortsätter och döden kommer att spela sitt spel. Trots det kommer allt som är nu fortvarande att bestå genom lidandet fortsätter eller i böcker. Jag undrar ifall hon har stått med folket när de skrek almarna åt folket eller när de krävde jämlikhet och ifall hon var med under tältprojektet. Har hon stöttat demokratin utan att inse dess hycklande påverkan på samhället och hur det idiotisk det är både i praktiken och i teorin?
Tror hon fortvarande att jämlikhet yttrandefrihet och framför allt frihet är synonymt till demokrati? Har hon fortvarande tron på det styrelseskick som i detta nu skapar lagar för att kräva lydnad och ta bort den frihet som fanns för? Går hon fortvarande i herdens flock utan att oroa sig för framtiden och det analkande stup som ligger framför henne och ignorerar alla varningar som hennes sinne sänder ut som blivit förklenat av den propaganda som samhället har spytt ut i hela hennes liv?
Min blick fastnar vid en äldre dam som sitter på en bänk. Hon blundar och låter solen lysa upp henne, hon njuter av värmen men när hon öppnar ögonen så verkar de tomma, dom drömmer sig bort. Jag undrar vad hon tänker på och drömmer om, är det en svunnen tid där allt inte var som nu, där människan fortvarande var fri inom själens mening och samhället inte förgörde sig själv. Känner hon smaken av bitterhet i sin mun och förstår att vad hon har varit med och skapat, förstår hon nu att chansen att påverka har försvunnit och hon givit sin levnadsrätt till andra människor.
Kanske förstår hon inte detta, kanske är det inte ens så, men livet fortsätter och döden kommer att spela sitt spel. Trots det kommer allt som är nu fortvarande att bestå genom lidandet fortsätter eller i böcker. Jag undrar ifall hon har stått med folket när de skrek almarna åt folket eller när de krävde jämlikhet och ifall hon var med under tältprojektet. Har hon stöttat demokratin utan att inse dess hycklande påverkan på samhället och hur det idiotisk det är både i praktiken och i teorin?
Tror hon fortvarande att jämlikhet yttrandefrihet och framför allt frihet är synonymt till demokrati? Har hon fortvarande tron på det styrelseskick som i detta nu skapar lagar för att kräva lydnad och ta bort den frihet som fanns för? Går hon fortvarande i herdens flock utan att oroa sig för framtiden och det analkande stup som ligger framför henne och ignorerar alla varningar som hennes sinne sänder ut som blivit förklenat av den propaganda som samhället har spytt ut i hela hennes liv?
Antagligen så anar hon inget, men medan ledarna spelar Macbeth med samhället och dödar sina herrar (folket) genom deras blåögda trångsynhet så kan man bara hoppas att deras offer driver dom galna så att en dag detta skogars folk kan resa sig och marschera mot den fiende makt som sitter på tronen idag, man kan bara hoppas att tyranniet får ett slut och gemenskapens sötma åter rinner i detta land. Man kan bara hoppas att folket åter får känna den frihet som bestulits dom och framför allt så kan man bara hoppas att förrädarna ska ha sitt rättmättiga straff och försvinna från denna älskade jord.
Men idag så sitter de och skrattar åt oss, de sitter på sina feta bakdelar och skrattar åt dig och mig. De skapar regler men följer ej dessa utan istället med Macbeth fortvarande i åtanke så ställer de sig frågan "Why should I play the Roman fool and die on my own sword?". Ja varför ska de spela idioten och dö från något de har skapat själv? Varför ska de följa demokratin och förintas likt den förintar alla andra människor successivt och förstör det som våra förfäder en gång skapade?
Jag fortsätter att vandra och suger in mig naturen som omger mig, suger in mig själen som finns här och som berättar sin historia om vi bara lyssnar och ser dess tecken som den skänker oss. Jag fortsätter att gå, jag marscherar framåt och kommer aldrig att gå bakåt, jag undrar ifall andra kommer att ansluta sig till min vandring, jag undrar om jag någonsin kommer att segra, jag fortsätter att undra.....
Men idag så sitter de och skrattar åt oss, de sitter på sina feta bakdelar och skrattar åt dig och mig. De skapar regler men följer ej dessa utan istället med Macbeth fortvarande i åtanke så ställer de sig frågan "Why should I play the Roman fool and die on my own sword?". Ja varför ska de spela idioten och dö från något de har skapat själv? Varför ska de följa demokratin och förintas likt den förintar alla andra människor successivt och förstör det som våra förfäder en gång skapade?
Jag fortsätter att vandra och suger in mig naturen som omger mig, suger in mig själen som finns här och som berättar sin historia om vi bara lyssnar och ser dess tecken som den skänker oss. Jag fortsätter att gå, jag marscherar framåt och kommer aldrig att gå bakåt, jag undrar ifall andra kommer att ansluta sig till min vandring, jag undrar om jag någonsin kommer att segra, jag fortsätter att undra.....
