...

John Holm - Ett enskilt rum på Sabbatsberg

I natt svävar änglar vid din sängkant
och snart så knackar någon på din dörr.
Ändå tycks du ha det ganska ensamt
din tid är slut och allt är som sig bör.

Jag hoppas att du inte känner ängslan
inför din färd till fjärran horisont.
Somt är ledsamt som är glatt i livet
din skjorta ren som snö, men är din själ - lika vit?

Jag sitter här i nattens sena timma
men tror ej att jag är till större tröst.
Jag sköter en maskin som sprider ånga
den skänker lindring åt ditt sjuka bröst.

Jag undrar om du sover eller tänker
och om du tänker vad du tänker på.
Din matta blick som söker morgon ljuset
har mist sin ungdoms glans och din hud - är så grå.

Jag hoppas att du skådat stora vatten
och att inte livets minnen mist sin färg.
Jag ser din ande flyga ut i natten
ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg.

Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida
men känner tjusningen som döden har.
Ett paradis där ingen människa lider
jag är ej rädd att följa, men min ungdom - får mig att bli kvar

UNDERBAR

1.Vi tog färjan till Travemünde,

i en sommarnatt som var blå.

Fyra vanliga svenska turister

i en gammal sliten Renault.

Vi skulle till olika ställen

och vi kände knappt varann,

men för att spara bensin och pengar

kunde sälskapet nog gå an.

Vi vände och vred på vår karta

för att hitta en praktisk väg

till Nice via Hamburg och Bryssel

och helst också över Genéve.

Vi var alla ganska beresta

och kom med en mängd förslag

på nya och spännande platser

där man gott kunde stanna en dag.

 

ref. Jag vill leva i Europa,

jag vill älska och sjunga här,

jag vill skratta och gråta och dansa

jag är yr och förlorad och kär,    

när jag tänker på hela Europa

och på oss som hör hemma här.

 

2.Långt ute på Tysklands hedar

blev vi hejdade av en transport,

en konvoj av NATO-raketer

på väg mot okänd ort...

Deras tyngd fick marken att skälva

där vi satt i vår bil och såg på.

"Där är döden" sa Lena från Småland.

"Den är avlång och silvergrå."

"Den ska till ett bergrum..." sa Anders

"...och riktas mot Leningrad.

Där finns ett torg med små gummor

som säljer rönnbärsmarmelad."

"Vår död väntar nog i Sibirien

eller kanske i Texas" sa jag.

Varje stridsspets har ett nummer

som står för en särskild stad..."

 

ref. Jag vill leva i Europa...

 

3."Jag känner en kille i Grekland..."

sa Lena "Éhan står i en bar.

Aten heter staden han bor i

-undrar vilket nummer den har..."

"Jag tror B 103 är för London..."

sa Anders"Édär har jag en vän,

han jobbar på British Museum,

men det var ju länge sen.

I Provance är bergen röda

och citronträdsblomman är vit.

Nummer C 87 har den robot

som väntar på att sändas dit."

"Det var här allting börja..."sa Peter

som hade vart tyst en lång stund

"Från Europa kom Cook och Columbus

och det var här som jorden blev rund."

 

ref. Jag vill leva i Europa...

 

4.Jag såg i backspegelns imma.

Min blick var ganska betryckt.

Den sa: "Det finns flera miljoner

som lever i ständig flykt,

inte bara från sina länder,

utan från en hel kontinent.

Skulle du kunna leva som de,

utan rötter, på vandring jämt?

Jag sa: "Men de kan vända tillbaka,

komma hem igen en dag

i en framtid när allt är förändrat,

deras bit av jorden finns kvar."

Men den världsdel där vi lever

är bräcklig och sårbar nu

och tiden blir mer och mer dyrbar

för varje förflugen minut...

 

ref. Jag vill leva i Europa...