...

Enligt evolutionen så överlever de arter som är bäst lämpade för sin omgivning. Människan är ingen art som undgår denna lag. I dagens modernistiska samhälle så måste vi (människan) förändras för att passa den mall som de sociala konstruktionerna har skapat. Vi måste uppnå denna förändring mot våran natur för att betraktas som "normala" eller mindre avvikande. Misslyckas man får man en tung börda att bära och med största sannolikhet förkastas av samhället och dess självutnämnda åklagare. Med detta i minnet är det därför intressant att se på filmen Pathology som speglar en annorlunda syn av människan och dess levnad i ett samhälle.

Handling

Filmen utspelar sig i New York 2008 där vi får följa Dr Ted Grey som får chansen vid ett av USA:s mest prestigefyllda patologi program.  Med hans skicklighet utmärker hans sig inte endast för sin mentor utan även eliten inom patologi programmet där ledaren Dr Jake Gallo får upp ögonen för honom. Plötsligt är han i mitten av två världar som är totalt motsatser av varandra och valet förbli svårt att ta steget fullt ut i den nya eller kliva tillbaka i den gamla och trygga. Ledd av Jake Gallo upplever Ted saker som en normal människa aldrig skulle uppleva. I en vardag som baseras på sprit, sex, droger och skära upp lik så känns den gamla världen är allt för dekadent för att fullföljas och Jakes fagra ord om livet inspirerar Ted att välja den väg som Jake och hans vänner redan valt. Han dras in i det ultimata spelet, ett spel om andras liv och det perfekta mordet. Frågan blir bara vad konsekvenserna av deras handling skapar.

Recension

Filmen Pathology är enligt mig en bra film, den behandlar områden och saker inte andra filmer gör och jag tror inte att det är många som egentligen ser filmens riktiga essens vilket är synd. Enkelt skulle den kunna beskrivas som en nihilistisk version av Dr Jekyll and Mr Hyde där Ted rör sig mellan dessa två figurer som blir symboliserade i den konflikt som uppstår när han träffar Jake. Genom detta möte och den vänskap som de knyter får Ted tillgång till en ny värld som blir en motsatts till allt han hade innan. I den nya världen finn s det inga regler och handlingarna verkar sakna konsekvenser. Här kan man fråga sig om inte just Jake är Teds Mr Hyde då denna man verkar vara lik honom men trots allt mycket olik. Detta bekräftas också i sexscenen senare i filmen då Ted och hans fästmö har passionerat, romantiskt sex medan Jake och hans flickvän har våldsamt och allt annat än romantiskt umgänge. Även Teds fästmö bekräftar att något händer Ted när han dras in i den nya världen då han inte verkar vara sig lik eller låta som han gjorde innan.

Jake Gallo är en intressant figur och man undgår inte att förundras över det nihilistiska sätt som han lever. Han visar också ett tydligt förakt mot mänskligheten och dess normer i det moderna samhället och vad som för honom faller in att vara ett meningslöst liv där på "utsidan". Det uttrycks bland annat med orden:

"When I think about them, you know, out there, in their rooms, on the streets, utilizing public transportation, downloading pornography, ordering their lives out of catalogues, shiting out processed food, cashing welfare checks, the whining, bitching, moaning, suing, copulating, and multiplying - it makes me sick"

Han verkar bitter över det liv som människan skapar på jorden och över hur dräggen - de kriminella, våldtäktsmännen, mördarna et cetera får leva trots att dom kanske borde förbruka sina liv. Genom att illustrera detta så tar han med Ted till en hallick som säljer sin egen farmor(?) för pengar och samme man dyker dagen efter upp död på obduktionsbordet. Detta blir början på en lek för att kora den som är den bästa patologen och för att göra det perfekta mordet.

Det känns ganska snabbt som att Jake och hans kumpaner känner sig som gudar över att kunna välja ut offer till att döda. De kanske till och med verkar vara övermänniskor som tar slut på de svagare (dräggen) människornas liv och gör världen till en bättre plats. Men dock så känns deras handlande för de själva försvarbart då det anses normalt att döda, detta beskrivs med meningarna.

"Who needs motive, who needs a reason to kill? Today, Jake, you opened a 16 year old boy, who was shot in the stomach because someone wanted his fucking iPod. What kind of reason is that? We´re animals, it is in our nature to kill, basic, simple. You should all figure that out by now. Of course if we where civilized, socialized, we sit around and talk about it over a beer, we don’t actual do it. But if we could really get away with it? Kill anyone, anyone at all? You kill anyone, anyone at all"

I detta urgamla utvecklade djungelordspråk skapar de egentligen ett skäl att döda och skälet är att det inte finns något skäl att låta bli ifall man inte är rädd för konsekvenserna, man kan inte åka fast och därför inga konsekvenser. Man påstår att människan kväver sina instinkter för att verka civiliserad och rädd för vad som ska komma av handlingen. Vi låser in oss i ett skal och vågar inte släppa ut det verkliga inom oss, våran vilja, oss själva. I dessa tankebanor skapar de med ett slags övermod en utrensning av New Yorks patrask.

Man börjar undra om New York polisen helt enkelt har semesterledigt eller bara skiter i att "folk" blir mördade, men saken är ju den att de aldrig hittar liken, de bränns i de masugnar som finns på sjukhuset och de väljer trots allt det offer som ingen kommer att sakna. Kanske bidrar detta att även till den bild av gudar som Jakes kumpaner och Ted ser sig själva som. Men i denna värld existerar inga samvetskval och skuld finns inte i deras värld, bara rädslan för att åka fast. Detta uttrycks ypperligt med orden:

"I know exactly what you thinking, you think you feel guilty but it’s not that, there is no such thing as guilt. There is just the fare of getting caught"

Denna psykologiska thriller måste man nog se fler gånger för att greppa helheten som den visar. Ytligt är den endast en halvkass underhållande B-film som kommer med klatschiga fraser och följer linjen att sex säljer. På djupet dock är den en resa bakom intressanta tankar mot samhället och hur människan fungerar samt att man strider mot de moraliska regler som finns runt oss. Jag ger den fyra vargar av fem. Och avslutar med citatet:

"Now, it may be said that pathology is the study of all things human, save the soul of course. But it is in that particular branch of pathology known as forensics, that we will delve into what it means to be inhuman. You will see the perversion, the corruption of the flesh by all means unnatural. And then we will work backwards, always back to that original pristine design, to determine the affecting cause of death. ”

Idag när jag slog upp aftonbladet så på ledarsidan blev jag först road och sen rent ut sagt förbannad. Jag se hur denna man vid namn Gunnar Fredriksson försöker måla filmen 300 som en film om raser och rasism. Den tavlan hade ingen chans att bli vacker och det blev den inte heller.

Gunnar Fredriksson börjar med att han ville förbättra på sin klassiska bildning genom att se en krigsfilm om 300 spartaner som står emot krafterna från en persisk här som vill erövra Grekland. Men frågan är nog snarare varför vill du se en krigsfilm om du vill få denna så kallade klassiska bildning? Eftersom Gunnar inte själv vill se krig då han är djupt besviken på att allt handlar om dessa 300 spartaner och inte om Aten och deras kulturliv. Vilken chock det måste ha varit för Gunnar när han satte sig i biosalongen med popcorn i sin hand och får se ett krig utkämpas! Han måste nog ha satt popcornen i halsen och spillt drickan i knäet.

Gunnar Fredriksson maler på om att denna film inte har för ambition att berätta någon historisk sanning men han berättar aldrig vad det är som fel i filmen. Detta känns ganska konstigt då han försöker få oss läsarna att tycka och värdera hans syn på filmen men utan exempel på vad som är historiska fel så kan man inte heller påstå något sådant, då man inte har något underlagg för detta.

Senare i artikeln försöker Gunnar att påstå att dåtidens Persien bara innefattade Iran, då detta är ett oehört historisk fel och måste kännas som en pungspark för alla stolta iranier runt om i världen som är stolta över sin historia. Persien under den tiden var en stormakt och hade dom lyckats med sitt erövrar tåg mot Grekland så skulle man nog få sett ett tidigare Romarrike.

Det är här denna krönika börjar spåra i mellanrubriken "Västerlandet vs Persien" som ska vara ett försök att svartmåla de spartanska krigarna eftersom dom är för ljusa, för muskolösa, för manliga(?). Men folket från persernas rike uppfattar Gunnar Fredriksson som ondskans folk där dom är fega, mörkhyade (detta ser Gunnar som negativt) odjur och monster med fula ansikten (han tycker dom är fula med!). Gunnar fortsätter i samma stil och berättar om att Sparta är en militärstat med en "machokultur" som Gunnar Fredriksson drar en parallell till dagens USA där tydligen folk har massmöten för nazism och skriker och vrålar enligt Gunnar. Men det Gunnar Fredriksson glömmer eller blir förtrollad av den sköna spartanska drottningen är att Sparta har ett råd som bestämmer, ett sorts altinge (forn Island) där de lärda sitter och diskuterar hur man ska göra med staten och deras politik. Alltså så skolas inte alla till krigare utan bara de som passar till det. Han klagar också över det man ser hur Kung Leonidas skolas till krigare och dödar en varg redan vid sin barn/tonårs ålder som blev till en legend för Leonidas folk.

Man kunde knappt tro att det skulle bli mer komiskt utan Gunnar Fredriksson spanade efter Atens "enastående" kultur i en film som skulle handla om 300 spartanska krigare. Då är frågan till Gunnar, Går hissen hela vägen upp? Varför skulle regissören ta med atens kultur i en film om spartanska krigare? Men Gunnar verkar bli ännu grinigare när dessa spartanska "machomän" tycker att Aten är en stad med filosofer och bögar. Men Gunnar stämmer inte detta? Som han själv skriver i slutet av sin krönika så var det ungefär vid denna period som Platon och Sokrates framträde, båda två otroligt intellektuella filosofer. Men sen så var det här om bögar som Gunnar inte ville se. Det är historiskt korrekt att homosexuallitet var mer öppet i Aten och det sågs inte med en skymf att ha en man som älskare. Då borde det spartanerna ha rätt i sin beskrivning av Aten som en stad med filosofer och bögar.

Man kunde tro att eländet var slut här, men Gunnar överraskar inte och fortsätter i samma stil men nu försöker han ännu mer vinna billiga politiska korrekta poäng som han kan stämpla ut i rosenbad kiosken. Nu försöker han anklaga Spartas kung, Leonidas som en rasist och fascism, var han får rasist ifrån har jag inte en aning men för att hjälpa Gunnar att minnas så defineras rasism så här


Men nu kommer Gunnar Fredriksson till en liten svag punkt i filmen, då i striderna runt dessa 300 spartaner så var de inte 300 utan precis som vi ser i filmen så får dom hjälp av bland annat Aten med tusen män. Leonidas som tar befälet skickar ut dessa att bevaka än väg i berget (minns du det Gunnar?) så perserna inte ta spartanerna bakfrån. Han väljer också att lägga in att "även persien fanns en klassisk kultur." mellan två meningar om trupper och vad man slogs för. Alla länder kulturer Gunnar, även sparta hade en klassisk kultur det kan jag lova dig.


Detta skriver Gunnar i slutet av sin krönika där han tror att han har klätt av en film som enligt honom har historiska fel och belyser fel stadsstat. Men tyvär så var filmen lika naken som en eskimo på jakt. Sedan fortsätter Gunnar med sin självutnämnda Hollywood expert tolkningar och på något sätt så kommer han in på svensk politik där han försöker ge den en känga för att vissa politiker förordar marknadsekonomi men ogillar kulturpolitik. Då kan jag även påpeka och fråga om vilken kultur denna kulturpolitiken skulle handla om? Det var minst 70 år sedan det handlade om svensk kultur.

Men det jag tycker är lustigt är att Gunnar nu i slutet kommer in på Karin Boye som har inget med filmen att göra, och är bara ännu ett sätt för honom att vinna politisk korrekta poäng i sin lilla samling. Där han på något sätt försöker måla upp en bild av dessa spartaner på filmen som skulle vara "onda" nazister som gick vid samma plats där spartanerna dog vid samma år när Karin Boye dog. Men tyvär så hyllar Hjamlar Gullber (som skrev dikten om Karin Boye) spartanerna i sin dikt och där sprack det för Gunnar. Tyvär klä av en midsommarstång istället Gunnar Fredriksson.

Pontus