Nostalgi
I en värld full av interna strider
Drömmar saknas om bättre tider.
Lev i nuet och konsumera mera
glöm ditt inre och den nordiska era.
I framtiden allt du ser är din trötthet
men i nuet ryms ej din verklighet.
Du glömmer det du är och försvinner
den forna tiden sakta nu brinner.
Ett sista hopp långt bort vi finner
stå upp så en sista strid vi vinner.
Kärleken till vad som är rätt är vårt vapen
så våga gå mot dina fiender - rakt ner i gapen.
Likt historien har visat sig att åter upprepa
dags att sluta förneka, verklighetens saft vi nu ska svepa.
För mer än små hus i skogen
va nu Sverige trogen.
Reflektion - en bussfärd
Rotlösenheten i min själ har tystats och de känslor jag känner värmer min kropp i den kalla skiftningen till våren. Jag blickar ut mot förbisusande träd som livnär sig på de första strålarna av den nyss uppstigda solen som sakta men säkert höjer sig över trädens gröna toppar.
Stycke två ur min novell
[...]
Människor, alla dessa människor. Djurens konung, det intelligenta djuret, men visa mig människan som har skapat ett intelligent samhälle i harmoni, ett perfekt samhälle. Finns det ens sådana drömmar kvar i verkligheten av våra självdestruktiva liv, finns det sådana förhoppningar om en bättring för mer än miljöns egoistiska drivkraft. Jag ser igenom deras slogan om att förbättra miljön, jag ser profiternas kungar smida sina ränkor bakom den nya trenden som är miljön. Jag ser längre än att "rädda vår planet", varför ska vi ens rädda den? Varför inte låta oss, människan få konsekventerna av det vi har skapat och bara luta oss tillbaka och låta jorden knulla oss analt tills vi ligger och förblöder i våran egen skit istället för att som nu i sista sekunderna försöka förbättra allt och låta oss förpesta planeten i ytterligare några århundranden. Jag ser giftmolnen fabrikerna sprutar ur sig men det är inte dessa jag oroas för utan de människor som jag sitter bredvid på bussen som sakta förgör samhället genom tron att dom kan påverka något som dom själv medvetet var dag dödar. Det är idioti eller genialiskt, jag kan inte bestämma mig om jag hyllar detta hyckleri eller om jag hatar det. Nej, djurens konung kan aldrig bli djurens konung ifall vi avskärmar oss från naturen och dödar den med vårt gift. Jag röstar i ren demokratisk (eller dumokratisk kanske) anda för att ta bort alla miljöproblem, hur? Det vet jag inte och bryr mig inte, nu har jag röstat och majoriteten har fattat sitt beslut.
[...]
Människor, alla dessa människor. Djurens konung, det intelligenta djuret, men visa mig människan som har skapat ett intelligent samhälle i harmoni, ett perfekt samhälle. Finns det ens sådana drömmar kvar i verkligheten av våra självdestruktiva liv, finns det sådana förhoppningar om en bättring för mer än miljöns egoistiska drivkraft. Jag ser igenom deras slogan om att förbättra miljön, jag ser profiternas kungar smida sina ränkor bakom den nya trenden som är miljön. Jag ser längre än att "rädda vår planet", varför ska vi ens rädda den? Varför inte låta oss, människan få konsekventerna av det vi har skapat och bara luta oss tillbaka och låta jorden knulla oss analt tills vi ligger och förblöder i våran egen skit istället för att som nu i sista sekunderna försöka förbättra allt och låta oss förpesta planeten i ytterligare några århundranden. Jag ser giftmolnen fabrikerna sprutar ur sig men det är inte dessa jag oroas för utan de människor som jag sitter bredvid på bussen som sakta förgör samhället genom tron att dom kan påverka något som dom själv medvetet var dag dödar. Det är idioti eller genialiskt, jag kan inte bestämma mig om jag hyllar detta hyckleri eller om jag hatar det. Nej, djurens konung kan aldrig bli djurens konung ifall vi avskärmar oss från naturen och dödar den med vårt gift. Jag röstar i ren demokratisk (eller dumokratisk kanske) anda för att ta bort alla miljöproblem, hur? Det vet jag inte och bryr mig inte, nu har jag röstat och majoriteten har fattat sitt beslut.
[...]
Stycke ur min novell
[...]
Han såg den isande blicken hans vän fick i sina ögon när namnet nämndes och han kunde känna plågorna som vreds inombords på honom. Han kände igen smärtan och han visste att den isande känslan som just nu fick hans väns nackhår att resa sig hade han själv haft för några månader sedan, kanske var det ett smärtsamt vetande som skapade den isande kylan eller endast en mänsklig avikelse i sin tro på sig själv. För han hade blivit bortvald precis som jag trodde jag skulle bli en gång, den stora skillnaden här var att jag inte blev bortvald och fick min lyckas dam till slut. I vilket fall som helst såg jag skådespelet brytas ut från en lättsam komik till en drama på några få sekunder och spänningen i rummet förändrades drastiskt och alla utom två kände den. Hon som lekte med honom och han som försökte dölja den, ett falskt leende och skapande av något som skulle vara ett skratt avslöjade kylan han kände ännu mer men trots det fortsatte scenen och allt jag kunde göra var att glo fånigt. Jag knackade på personen som låg i mitt knä och försökte uppmärksamma henne om det som skedde men hon visste redan och jag visste att hon hade känt av kylan sedan länge. Återigen fick jag ögonkontakt med de mörka isande ögonen som hade för en stund sedan varit så varma och vänliga, allt förändrade på grund av ett namn och minnena av namnet. Hon lekte med honom och gav honom allt det han ville då hon själv i detta ögonblick hade blivit nekad av namnet och dess person, hon sökte en ersättning och han kastade sin kropp framför hennes ögon och bad nästintill om att bli utnyttjad. Ja kärlek kan få en att göra konstiga saker var allt jag tänkte innan jag böjde mig fram för att kyssa kvinnan i mitt knä.
[...]
Han såg den isande blicken hans vän fick i sina ögon när namnet nämndes och han kunde känna plågorna som vreds inombords på honom. Han kände igen smärtan och han visste att den isande känslan som just nu fick hans väns nackhår att resa sig hade han själv haft för några månader sedan, kanske var det ett smärtsamt vetande som skapade den isande kylan eller endast en mänsklig avikelse i sin tro på sig själv. För han hade blivit bortvald precis som jag trodde jag skulle bli en gång, den stora skillnaden här var att jag inte blev bortvald och fick min lyckas dam till slut. I vilket fall som helst såg jag skådespelet brytas ut från en lättsam komik till en drama på några få sekunder och spänningen i rummet förändrades drastiskt och alla utom två kände den. Hon som lekte med honom och han som försökte dölja den, ett falskt leende och skapande av något som skulle vara ett skratt avslöjade kylan han kände ännu mer men trots det fortsatte scenen och allt jag kunde göra var att glo fånigt. Jag knackade på personen som låg i mitt knä och försökte uppmärksamma henne om det som skedde men hon visste redan och jag visste att hon hade känt av kylan sedan länge. Återigen fick jag ögonkontakt med de mörka isande ögonen som hade för en stund sedan varit så varma och vänliga, allt förändrade på grund av ett namn och minnena av namnet. Hon lekte med honom och gav honom allt det han ville då hon själv i detta ögonblick hade blivit nekad av namnet och dess person, hon sökte en ersättning och han kastade sin kropp framför hennes ögon och bad nästintill om att bli utnyttjad. Ja kärlek kan få en att göra konstiga saker var allt jag tänkte innan jag böjde mig fram för att kyssa kvinnan i mitt knä.
[...]
...
En en värld full av idiotiskt svammel och ologiska sanningar skapar man sig själv en egen väg om man är tillräckligt stark vill säga. I denna cyniska världsbild och blåögda verklighet lämnar man många efter sig i sökandet på den egna vägen, dessa som man lämnar efter sig kan man se som svagare än sig själv ifall man söker efter en sanning som är mer fakta rätt än den rådande. Den mer intelligentare av er vet redan nu att de svagare individer är massan som utgör den största gruppen i dagens samhälle, denna massa som lyssnar på det så kallade folkvalda ledare som väljs efter medians uppmärksammande artiklar och gillande attityder för att påverka folket i "rätt" riktning.
Denna riktning som sakta bildar en åsikt och en opinion och till slut tillräckligt majoritet inom massan för att utgöra nästa säsong av "folkvalda" ledare och lagförvrängande självhatare. En vis man sade en gång att han hatade sitt liv och förkastade mänskligheten, han sade det med en sanningsfullt tonfall och trots att spriten flöd runt honom så tror jag på hans ord, för hans ord speglades hans essen. Kanske är det en insiktsfull självhat som krävs för att drivas till en gräns där man frigör sig från samhället i sig och mänsklighetens dimma. Likt myror i en burk lever vi kravlande med ödet utanför våra händer då vi alltid litar på handen som ger oss mat, drottningen är varken du eller jag men ändå kämpar vi för henne och misstolka inte denna bildskildring med stater för mer fel kan man inte tolka mig.
Ibland verkar den svarta skuggan mer välkomnande än den verkliga låtsas värld som jag lever i, den värld där du lever i och tar allt för sanning. Jag är i vår tid ondskans man och jag är djävulen i en kropp, jag lever på hatet och hatet är min föda ty jag hatar allt och hyllar inget som inte bygger på hat. Kanske är hatet den rätta vägen, men ty jag hatar inget som bygger vidare på och således är det inte min väg. För jag älskar den jord jag står på och det folk jag kommer ifrån, kalla mig det smädaste sakerna men se min kärlek och min glöd som brinner för en sak.
Låt mig drömma om dig.
Denna riktning som sakta bildar en åsikt och en opinion och till slut tillräckligt majoritet inom massan för att utgöra nästa säsong av "folkvalda" ledare och lagförvrängande självhatare. En vis man sade en gång att han hatade sitt liv och förkastade mänskligheten, han sade det med en sanningsfullt tonfall och trots att spriten flöd runt honom så tror jag på hans ord, för hans ord speglades hans essen. Kanske är det en insiktsfull självhat som krävs för att drivas till en gräns där man frigör sig från samhället i sig och mänsklighetens dimma. Likt myror i en burk lever vi kravlande med ödet utanför våra händer då vi alltid litar på handen som ger oss mat, drottningen är varken du eller jag men ändå kämpar vi för henne och misstolka inte denna bildskildring med stater för mer fel kan man inte tolka mig.
Ibland verkar den svarta skuggan mer välkomnande än den verkliga låtsas värld som jag lever i, den värld där du lever i och tar allt för sanning. Jag är i vår tid ondskans man och jag är djävulen i en kropp, jag lever på hatet och hatet är min föda ty jag hatar allt och hyllar inget som inte bygger på hat. Kanske är hatet den rätta vägen, men ty jag hatar inget som bygger vidare på och således är det inte min väg. För jag älskar den jord jag står på och det folk jag kommer ifrån, kalla mig det smädaste sakerna men se min kärlek och min glöd som brinner för en sak.
Låt mig drömma om dig.
