...

I mörkret ryms skratten
fästa mot mig
lockar mig i mörkaste natten
förbannade vare er, tig!
Visar bilder på tystnad
skänker ljud av frid
men än känner jag lystnad
och tar upp till strid
Förbannar er alla
ni som han kom och tog
han låter mig aldrig falla
Azrael, han log.

I en värld full av interna strider, står jag ensam mot dessa förbittrande tider
Kylan kommer sakta ned mot oss, står du än still och tar ett bloss?
Förnekar du allt som har hänt, kallar du dig fortvarande dissident?
Hopplösheten gror inom dig, jag vet jag känner den inom mig

Själen min den gråter, gamla tider aldrig kommer åter
Jag ser morden som långsamt sker, ingen reagerar alla bara ler
Snart är vi inga kvar, har du då fått som du vill käre far?
När jag ligger mördad vid vägens kant, inser du då att allt var sant?

Historien har lett till våran tid, än är det ingen som känner frid
Vissa till högre makter ber, i tron att dessa fortvarande ser
men de vänder kappan efter vinden, kvar blir bara minnen
Verkligheten alla flyr, sanningen samhället  skyr

Själen min den gråter, gamla tider aldrig kommer åter
Jag ser morden som långsamt sker, ingen reagerar alla bara ler
Snart är vi inga kvar, har du då fått som du vill käre far?
När jag ligger mördad vid vägens kant, inser du då att allt var sant?

Nu kan vi konsumera, köpa allt och helst mycket mera
Men något tycks ändå fattas, när vårt inre ej uppskattas
Allt känns inte riktigt bra, när du köper sånt du inte behöver ha
En ny mobil var eviga dag, inser du att människan är riktigt svag?

Själen min den gråter, gamla tider aldrig kommer åter
Jag ser morden som långsamt sker, ingen reagerar alla bara ler
Snart är vi inga kvar, har du då fått som du vill käre far?
När jag ligger mördad vid vägens kant, inser du då att allt var sant?

vart har hedern tagit vägen, den som fanns där förr i alla lägen?
vi ger nu upp allt för lätt, för vi vet att vi kan äta oss mätt
Men vi klagar gärna mycket, för att vi inte kan köpa smycket
Men livet är ett krig, kämpa eller för alltid tig.

Själen min den gråter, gamla tider aldrig kommer åter
Jag ser morden som långsamt sker, ingen reagerar alla bara ler
Snart är vi inga kvar, har du då fått som du vill käre far?
När jag ligger mördad vid vägens kant, inser du då att allt var sant?

I en liten vrå i natten
sitter jag tyst och stilla
omgiven av kluckande vatten
stiger mörket som bådar illa.

jag väntar tålmodigt på min tur
när en skugga glider utmed ekan
sitter jag stilla och bygger en mur
den och allt är byggt på tvekan

allt är beksvart som i natten
dimman den drar in
kvar är nu endast skatten
som är själen i mitt skinn.

I en liten vrå i natten
sitter jag tyst och stilla
omgiven av tusen och flera
ser jag döden som mig vill förvilla.

Solen jagar månen
havet slår mot stranden
utanför styr fånen
och verklighet rinner som sanden

Droppar mot samma berg
ruiner omger själen
blodet är erans färg
vi har nu alla, blivit trälen

Kulturen är död
trumpetaren hurrar
Ingen skålar i mjöd
jag ligger ned och undrar

Träden växer utan rot
naturen föder allt utom sig
för världen ses ingen bot
allt hänger nu på dig.

---------------------------------

Demoner kom
ta mig, bli mig
Sluta fly från ödet
livet lek med döden.


En bön till utdöda Gudar
Gudar må ske er vilja, låt ödet spela oss i era händer och låt detta skapa beviset på eran storhet. Låt mig som er tjänare utföra era storverk, låt mig ledas utav er till ändlösa stigar för att förkunna det som jag tror på och det som ni står för. Låt mig stå fast i tro och handling, låt mig aldrig underkasta mig någon annans vilja som skiljer sig från min tro och min väg. Ge mig inte mod, ge mig inte krafter utan lita på mig och min tro, låt mig misslyckas för att sedan lyckas. Låt mig se världen med klara ögon, mina egna ögon och låt mig vackla så att jag sedan kan stå på egna ben. Låt mig leva livet och ge mig aldrig något utan få mig att inse att det är jag som måste göra något och ingen annan. Det är endast jag som ska visa mig stark och jag ska inte visa mig svag, jag ska inte skylla eller be om saker utan jag ska bli arg, arg på mig och ingen annan. Jag ska lägga bort mina brister och växa för att nå fulländning, låt er vilja ske Gudar.

Jag kommer likt döden helt klädd i svart
med min luva neddragen för att dölja mitt hånande skratt
Jag kommer likt döden helt klädd i svart
i mina händer ditt liv är min skatt
Jag kommer likt döden helt klädd i svart
be att jag ej är din banéman inatt
 För jag kommer likt döden helt klädd i svart

I en värld full av interna strider
Drömmar saknas om bättre tider.
Lev i nuet och konsumera mera
glöm ditt inre och den nordiska era.

I framtiden allt du ser är din trötthet
men i nuet ryms ej din verklighet.
Du glömmer det du är och försvinner
den forna tiden sakta nu brinner.

Ett sista hopp långt bort vi finner
stå upp så en sista strid vi vinner.
Kärleken till vad som är rätt är vårt vapen
så våga gå mot dina fiender - rakt ner i gapen.

Likt historien har visat sig att åter upprepa
dags att sluta förneka, verklighetens saft vi nu ska svepa.
För mer än små hus i skogen
va nu Sverige trogen.

1. I plogens svett
från Karls ätt
med svärdets tand
från Jarls hand
en ny gryning ses i hamn
Svea är dess fagra namn

2. Glöm ej slitet från den mörka Träl
den är grunden till vår själ.
Tag i akt för mörkrets kraft
så vi ej förlorar allt vi haft.
En sista varning från pennas sista spets
tag i akt döden kommer till denna plats


Bland snötäckta berg
till guldbruna ängar,
finns ditt kall
bland hjältars hall.
Gamla visor glöms sakta bort
hjärtats skald har nu blivit kort
En mörkerkraft finner ingen ro
tills varje hem rymmer inget bo.
Men än finns det ljus på den långa färden
dags att kämpa tills blodet rinner från svärden,
tänd nu elden i den nya härden
den sista striden om den gamla världen.

Heta läppar, nakna kroppar, njutelse, fullbordnand.
Ta mig, var ett med mig, var min sanning.
Våga inte blunda, se mig, se sanningen.
Längtan, blyghet, hoppet och till sist svaret.
Lycka - Olycka

Hoppet, en livbåt.
En lösning i bakhuvudet, en utväg ifall allt kollapsar.
Jag, en livbåt.
Ifall livet raseras, ensamheten är för stor.
Livbåten, den läcker.
Räddningen kan tänka, den börjar förstå vad den är till för.
En utväg, den sista.
Inga som springer, ingen som vill bli räddad.
Jag, en livbåt.
Ensam i fjärran, glider bort mot avgrunden allt jag behöver är -
Hoppet, en livbåt.

Ingen kärlek
Ingen sorg
Ingen glädje
Ingen kamp
Liv?
Det finns ingenting mera kvar
(av Autonom)


Tomhet,
sorg och mörker.
passion och lustar
Till vilken nytta?
Döden, den heliga.
Sluta fly


Tre vi är som slåss om en
En har förtur och annan första tjing
jag är sist men ändå kvar
idiot, idiot ta då smällen som blir stark


Lidelsen visar mig livets jargong
ögonen skänker hopp
kroppen ger mig mod
kärleken skulle ge mig kraft
detta som saknas ty jag är kraftlös.


Dö, döden snälla dö.
Kär, kärleken snälla dö,
lev, livet snälla dö,
fan, jag slog mig.


Doubtless times I?ve let you down
Countless times I?ve made you frown
But a million more I?ve made you laugh and seen your eyes light up

Doubtless times I?ve made you mad
And watched your cheeks flush with red
But a million more I?ve held you close and whispered thoughts of love and lust


Någon gång i sitt liv så står man på toppen av sitt berg,
Kollar ut mot hela världen, ser den i sin prakt och njuter.
Just nu står jag på toppen av mitt berg och ser världen,
men mitt berg är skapat av dig, och min njutelse blir dig.
När jag får dig, får känna dig och genomtränga dig.
Mina fingrar värker av längtan efter att röra dig
känna hur du ryser medan du väntar på att jag ska ta dig.
Herregud! Jag vill vara din njutning så du skriker när jag är över dig.
Men mellan oss är det mer än ett berg, det är en sjö av hemska saker
Det känns så svårt att nå, verkar ej finnas något sätt att gå.


Tankar ska tuktas,
tårar ska rinna,
alltet ska försvinna

Ensamt man går
lycka sällan sår
kärlek man inte förstår

Ut i världen, jobba hårt
men man kommer alltid för kort
stunder små ingen får,
där man själv kan gå

Gammal grå svårt att stå
graven öppen nu kommer på
livet slutar som det börjar

tankar som tuktas
tårar som rinner
allting som försvinner.


Dina ljusblå ögon mot mitt bröst,
din andedräkt slåss mot mitt hjärtas slag.
Jag minns varje dag.
När du delade mitt liv

Men för var dag som går,
så blir dina ögon mer och mer suddiga
din andedräkt tappar sin doft,
otakten mot mitt hjärta skadar min kropp.

Jag hade dig i min hand,
knytit dig runt mina fingrar.
Men jag knöt upp knuten
och jag lät dig gå, jag lät dig försvinna.


Du är i mitt huvud, vill aldrig försvinna
Jag har försökt att glömma, dina ögon så fina.
Blir ständigt påmind om din mjuka mun.
När ditt ansikte jag ser i stjärnornas grund.
Månen den lyser, Och du ävenså.
Och jag tynar bort långsamt likså.
Havet av kärlek jag vill kasta mig ut
men kommer jag drunka som förut?
Jag vet att allt är fel
men jag vill att det ska vara rätt
så snälla du, jag vill ha dig nu!
Varför ska jag leva, om jag endå ska dö?
Är du mitt mål, som jag måste nå?
Jag är rädd, och ledsen
för om livet är menat att dö
varför undrar vi då vad vi kommer få?
efter döden så ljuv och grå.
Men det är dig jag kommer få
när jag når mina drömmars mål.


Tar det aldrig slut!
Att jag vill ha dig?
Till och med när
jag precis har lämnat dig
vill jag ha dig så mycket
så allt i denna värld känns litet
Mina fingrar värker av längtan
efter att röra dig.
När jag håller om dig
och känner hur du ryser,
medan du väntar att jag ska ta dig
Herregud! Jag vill vara din njutning
så du skriker när jag är över dig
och du öppnar dig helt för mig
Och när du har fått din njutning
så känns det som du har fått hela min själ.

Denna ständiga längtan,
bort, bort och hem jag vill,
försvinna och sedan sova,
bara glömma dessa känslor,
bara glömma denna värld.

Nattens mörker tar ljuset från min lykta,
stjärnor på himlen leder mig hem,
men någonstans gick jag vilse,
för denna värld är ej min.

Nu måste jag vända om,
tillbaka till vägskälet där allt hände,
tillbaka till början där hoppet fanns,
tillbaka till vägen där kärleken brann.

Tillbaka till en värld av drömmar och fantasi.
En värld där den förbjudna frukten endast lockar
den värld där vi lever endast på avstånd
där vi delar samma spelregler.

Gudagåvan

Tänk att kunna böja tid och rum
Kunna härska över då och framdtid
Kunna se vad som hända skall,
men ändå veta vad som har hänt.

Besöka alla forna sägner och se,
världen skapas framför dig.
Allt detta vore likt det guld,
som kung Midas skapar från sina händer,
Men ack lik den förbannelse som uppstår från hans begär.

För i ivern att se allt, inget nytt vill komma
Och när nyfikenhetens stjärna slocknar
och rasar över oss på himmelen,
även vi får känna samma sak som kung Midas kände,
även vi får se elden falla,
vattnet lyfta och
jorden skaka av vår verklighet som omkullkastas.

Tänk att kunna böja tid och rum

Om jag följer med till din värld, följer du med till min?

Nattens vrede vräker ned
Ensam jag plötsligt blev/

hårt sorgen tog
men lyckan den förstod/

Livet leker med min kropp
lik våldtagen jag blev i mitt hopp/

Ensam jag står
Lite sådär på tå,/

Väntar på dina ord
som ska ta ner mig på moder jord/

Sorgen i mig bor
där lyckan än gång dog/

Jag ångrar inget
Jag fick allt/

Jag sitter här och diktar
kärlekens färg mig hittar
men blivit arg
då mina ord kan ej beskriva din färg

Du är så obotligt vacker
inga ord räcker till i mina attacker
mitt ordrimmar snille slår sig blankt
mot din skönhet jag är pank.

Jag drömer mig bort
till vackra städer och månskensljus
du vid mins sida i fjärrans sagolika hus.
Dags att vakna, ser din tomma plats.
Kärlek är ej i detta palats.

Till Linnéa Lind ( Mitt hemliga namn för en person ;) )

Munnen full av mjuka bröst,
handen full av vilja
dags att utforska skogens ljus
ta dig till himmlen mot din vilja.

Din änglasång än jag hör,
"sluta ej då jag dör!"
fortsätt färden mot din gud
som jag skapar ur mitt djur

Flåsande vi slutar med vår himmelsfärd
åter igen du vilar mot mitt bröst
hjärtat dunkar i takten mot min röst
"Jag ger ingen tröst"

Men du ligger bara och ler
finns det inga fler?
Som kan se det jag ber
bara du som denna känsla ger

Din midja är smal
och din höft är i trimm
Du är riktigt vacker Linnéa Lind
Nu vår dans tar slut i månens ljus



En dikt till dig, du kan nog bara ana vem du är. Dikten är om drömmar som kan inträffa.
OBS! Känner ingen Linnéa Lind OBS!