...

Grafiker: Mediedrev

Efter att olika vänner nu har bekänt för mig att dem bara känner sig toma under en längre tid, och vet inte varför dem ska fortsätta och hålla på som dem gör. Och även jag var tvungen att känna mig besegrad igår för denna tomhet, som kan vara undebar när man själv väljer den men aldrig när den kommer påtvingat.

Det hela började med när jag vaknade och jag stirrade bara rakt upp i taket i cirka trettio minuter och bara tänkte varför kämpar jag? Varför är det en så lång kamp? Varför älskar folk att hata en annan som bara älskar något? Om vi inte vinner, hur blir det då?

Som ni ser så är det ganska djupa frågor och det tog mig en lång tid att svara på dem för mig själv. Jag fick fram svaren när jag tog en lång dusch igår kväll. Och nu vill jag försöka hjälpa dem med liknande frågor att får svar. Och ni som kanske nu börjar läsa min blogg vid olika tillfällen kan se att jag inte är som alla andra (förhoppningsvis) och att jag inte delar den vanliga syn på politiken eller samhället. Jag ska inte ljuga för er, jag är inte en demokrati älskare snarare tvärt om. Mina frågor och svar är därför riktade till min egna uppfattning av politikens värld och en framtid som kommer säkert att möta mig med öppna armar fast jag inte vill gå in i dess djupa klor.

Varför kämpar jag?

För att kunna förklara varför jag kämpar måste jag först försöka förklara vad jag kämpar för.
Jag kämpar för att mina barn och deras barn ska kunna leva i frid, för att dem ska kunna få ett land som ska anpassas efter dem och inte efter så kallade flyktingar och rasfrämlingar som kommer in i vårt land. Detta kan låta som något helt sjukt för en person som lyssnar på medias och regeringens linje i invandrings och älska sitt land frågor. Men det är vad jag kämpar för, det är min glöd för min kamp, som jag varje gång försöker hitta försöka att komma ihåg som när tomheten kom. Det är inte lätt att varje dag vakna och se det jag ser, för jag tror inte att alla människor ser samma sak som jag ser. Alla ser nog olika men de som tror ungefärligt som mig ser saker som svek, förtryck och ingen frihet.
Så min kamp är inte lätt och jag vet inte om mina mål kommer att vinna, men det jag vet är att jag skulle offra mitt liv för mina framtida barn och barnbarn. För att svenskarna ska leva i frihet.

Varför är det en så lång kamp?

Man kan säga att jag har stora motståndare emot mig, dem styr allt medial som tidningar, TV, hollywoodfilmer och så vidare. Dem försöker fylla det svenska folket med ett utbud av självhat, att man ska tycka synd om personer och börja hata sig själv och sitt folk. Sen när i varje skolbok där det står att det jag kämpar för är fel, och dem är dumma människor som är idioter och obildade. Som gillar att slå ner folk och knarka.
Verkar jag som en dum eller hatisk person? Knark anser jag är ett av de sämsta sakerna man kan utsätta sin kropp för. Det skadar inte bara dig utan din duglihet som människa. Den propaganda och förtal är varför denna kamp är så lång.

Varför älskar folk att hata en annan som bara älskar något?

Allt jag egentligen gör är att älska något, varför anser vissa att det är fel. Jag hatar inga folkgrupper förutom de som försöker använda tragiska tillväga metoder för att få va de vill ha. Idag fick jag se en rapport om hur man ska försöka dämpa arbetslösheten och där stod det att 12% av Sveriges befolkning är invandrare, men då räknar man inte deras barn eller barnbarn ( i flesta fall ) eller asylsökande och de som är här illegalt. Så om jag lätt skulle avrunda det så skulle det bli cirka 22% av alla nio miljoner är invandrare. Det är 198 0000 människor som inte är svenskar i Sverige. Då jag undrar är när är vi svenskar en minoritet och vad kommer att hända då? Vem kommer att våga älska sitt land då? Jag kommer i alla fall.

Om vi inte vinner, hur blir det då?

Det vågar jag egentligen inte tänka på, för att om vi förlorar så är allt förlorat. Då kommer det vara för sent, då kommer det aldrig att gå och lösa de problem som vi själv har skapat. Jag vet inte om jag kan leva med mig själv och veta att jag inte har gjort allt som jag kan göra för att dem ska få en ljus framtid, en framtid i frihet!
Och jag vet lika väll som många kanske har förutspått att kanske ett riktigt krig kommer att inträffa. Ett så kallat frihetskrig, där vi kämpar för svensken frihet. Redan nu finns det invandrargäng som härjar och jag själv har aldrig sett en svensk gäng som håller på med lika sätt. Våldtäkter har ögat, ja nästan all brottslighet har ökat de senaste åren hur kommer det då inte att se ut senare i mitt liv.

"När våra gudar falla

Och vi stå ensamma bland spillror

Så utan fäste med för våra fötter

Som klot i rymden -

Då skymtar du ett ögonblick, du höga skönhet

Då, endast då

Så sträng som eld du talar tröst:

"Vad som än faller - Jag står åter"

O stanna, stanna, heliga,

Och fräls min själ

Från lögnen av en måttlös sorg"

Karin Boye

Håll huvudet högt, älska dina systrar och bröder. Visa respekt för de äldre. Håll vårt land kärt och lycka vill åter skina. Ibland kan det vara svårt men jag lovar dig det finns tröst ifall så inte i dig själv så finns det i andra. Tro på dig men framför allt tro på frihet.

Jag låg på marken slagen till döds

Fast inga sår syntes på mitt bröst

Det var mitt hjärta som fick ta emot

Dina slag från en idiot

Min verklighet blåstes bort

Som ett utbränt ljus som kämpat hårt

Mot all ondska och det hemska

Fanns inga ord kvar att bränna bort.

Nu andas jag mitt sista andetag

Och ser dig sakta gå bort.

Mediadrev

Jag minns min barndom,

Jag minns den med glädje,

Det fanns inget ont i världen

Begreppet hat fanns inte.

Solen sken, vi lekte som barn bör

Gräset var grönt och havet blått.

Nu är inget av det kvar.

Ensam jag står på samma plats

Där glädjen sänkte mig innan men ej nu

Gräset är sedan länge borta

Havet är sedan länge grått

Solen är i moln

Inget skratt eller småbarn som springer och leker

Är det vår värld som vi lever i nu?

Är det den världen där alla ska vara rädda

Där skrattet ekande sedan länge glömd

Nu står jag ensam med en blomma i handen

Jag lägger den där jag skrattade innan

Där min lycka var delad.

Men nu har döden kommit till denna plats

Som en vind av hat och ondska

Nu finns inget kvar.

Jag går långsamt mot havet för att bli näst i tur

Sedan finns inga minnen kvar av denna plats

Där skratten ekade tätt som solen sken.

Nu är den mörk och tyst och jag ger mig av.

Mediadrev