döden kommer
Tro mig hade jag kunnat hålla om dig skulle jag göra det, hade jag kunnat trösta med mer än tomma ord så skulle jag göra det. Jag kanske inte kan känna dig skälva, jag kan inte känna din rädsla men jag kan bry mig och det gör jag. När jag ser dig såhär så får jag en känsla av att allt är meningslöst och att bara den mening som jag själv ger vår värld och mitt liv är det verkliga för vi alla kommer att dö, fiende som vän graven väntar på oss alla.
Vissa har inställning att det ända som spelar roll är hur vi möter vår grav och död, denna inställning skapar inget för varken dig eller mig, kanske en för tidig död. Dock ska ni inte missförstå mig man ska inte undvika sina strider och underkasta sig andra människor men man ska inte söka dom heller. Det finns en stor skillnad på att gå in i en strid med huvudet högt utan att söka den och att gå in i den för att man har sökt den. För var strid man söker får man en ny fiende, för många fiender leder ofta till att något dåligt händer en till slut. Detta är bara en logisk skillnad men den skillnad som väger tyngst är äran att inte söka strider men aldrig heller vägra dom, detta är en sådan större sak med en innebär högre än vad vi ibland kan förstå och är viktigare än saker som vi prioriterar högre än själva livet.
Så lyssna nu på dessa vishets ord från mig, det som spelar roll är HUR vi lever inte varför. Vi ska göra det bästa av våra liv, inte för vår egen skull utan för vår framtids skull. Vi människor är en pyttelitten del av kosmos en helt obetydlig kan det tyckas. Vem kommer att minnas dig eller mig? Nästan ingen, därför måste vi kämpa och arbeta för det som består så som t.ex jorden,naturen.
Den fråga vi måste ställa oss är, skulle du kunna dö med dig själv när du vet att du inte har gjort allt du kan för dina barn eller barnbarn? När du inte har utvecklat ditt liv till fullo för att kunna nå ett högre medvetande och således en högre roll. Det är bara du som skapar meningen med DITT liv och din värld. Det är också bara DU som kan förändr detta. Därför vill jag ge dig ett råd som är äldre än oss tillsammans.
Vissa har inställning att det ända som spelar roll är hur vi möter vår grav och död, denna inställning skapar inget för varken dig eller mig, kanske en för tidig död. Dock ska ni inte missförstå mig man ska inte undvika sina strider och underkasta sig andra människor men man ska inte söka dom heller. Det finns en stor skillnad på att gå in i en strid med huvudet högt utan att söka den och att gå in i den för att man har sökt den. För var strid man söker får man en ny fiende, för många fiender leder ofta till att något dåligt händer en till slut. Detta är bara en logisk skillnad men den skillnad som väger tyngst är äran att inte söka strider men aldrig heller vägra dom, detta är en sådan större sak med en innebär högre än vad vi ibland kan förstå och är viktigare än saker som vi prioriterar högre än själva livet.
Så lyssna nu på dessa vishets ord från mig, det som spelar roll är HUR vi lever inte varför. Vi ska göra det bästa av våra liv, inte för vår egen skull utan för vår framtids skull. Vi människor är en pyttelitten del av kosmos en helt obetydlig kan det tyckas. Vem kommer att minnas dig eller mig? Nästan ingen, därför måste vi kämpa och arbeta för det som består så som t.ex jorden,naturen.
Den fråga vi måste ställa oss är, skulle du kunna dö med dig själv när du vet att du inte har gjort allt du kan för dina barn eller barnbarn? När du inte har utvecklat ditt liv till fullo för att kunna nå ett högre medvetande och således en högre roll. Det är bara du som skapar meningen med DITT liv och din värld. Det är också bara DU som kan förändr detta. Därför vill jag ge dig ett råd som är äldre än oss tillsammans.
"Om du strävar efter att bli bättre, så blir allt runt dig bättre."
Jag vill även passa på att hylla en hjälte och förebild för mig, min farfar. Det som gör honom till en hjälte är att denna människa hade en sådan livskraft att trots han blev förlamad för mer än trettio år sedan och aldrig kunde prata eller gå igen, så levde han sitt liv. Det som gör det ännu mer otroligt är att jag aldrig fick se honom gå,prata,skratta eller liknande saker. Det vi delade var julafton när vi "skakade hand" och han tryckte allt vad han kunde och det gjorde ont i min hand. Detta var för honom nog något mer än bara en handskakning och fast jag inte förstod det då så betyde det mycket för mig, och det gör fortvarande. Jag kan inte tänka mig hur mycket det betyde för denna man som tragiskt gick bort för ca fyra år sedan. Men jag vet att det måste ha gjort ont inom honom varje gång han såg vår släkt samlad för att kanske fira honom, där han fick se alla sina barnbarn gå , skratta och prata utan honom. Han har aldrig fått chansen att leka med någon av oss, och detta måste ha gjort ont inom honom. Men det är också detta som gör mig så otroligt stolt över honom, han var så stark i sitt hjärta och själ att man kunde kännas hans närvaro, hans kraft. Han kunde inte säga att han älskade oss, men vi kände det. Alla kunde känna, denna utstrålning han gav oss har lärt mig någonting. Fast vi inte kan kommunicera eller leva som vi gör så kan vi ändå påverka folk. Jag vill avsluta med att säga, jag beundrade dig och det gör jag fortvarande farfar. Jag vet att du vilar i Valhall och slåss som den kämpe du är. Jag älskar dig och hoppas att jag gör dig stolt. Väll mött farfar för vi ses i min eviga vila.
Kommentarer
Trackback
