...

"Det är Europas verkliga dilemma,
tillsammans med fruktan för människan
har vi förlorat kärleken till människan,
förtroendet för människan,
ja viljan till människan."

Här beskriver Nietzsche Europas dilemma, det är ganska uppenbart att även under den tid då Nietzsche levde så hade de liknande problem som idag. Dessa problem är och var att man frukat andra människor samtidigt som vi förlorar vår heder och kärlek till vad vi är och vad andra är. Vi förlorar alltså oss själva på vägen mot att vara något "bättre". Med detta menar jag att vi förändras vi är inte vad vi föddes att vara, varje steg bort från våra bröder och systrar är ett steg bort mot oss själva. Detta är fortvarande ett problem i dag då denna fruktan för andra skapar en känsla av att man vill skapa en trygghet till sig själv och detta leder till att vi följer dualism och egoism. Där vi vill bara göra en karriär utan att ta hänsyn till varandra och vår natur. Allt som lever här hjälper just dig att leva, att skapa och att känna. Livet är större än materiella ting och det måste vi förstå för att sluta frukta varandra. Vill avsluta detta med ett citat från Kapten Röd

"Världen är liten men klyftan är stor.
Ensamhället råder och tystnaden gror.
Så man känner en dystrare ton, ingen respekterar livet.
Ledarna dom kommer men dom går igen,
och någonstans förlorar människan mot stål och penna.
Men då väljer du en mision som börjar gå mot den
Sluta leta efter toppen för du står på den."