...

Ofta har man drömt, få gånger har man fått svar. Minnen, fantasi och viljor allt detta drömmer vi om och med. Som en människa känner vi likaså saknad, glädje, sorg och lust då i våra drömmar vi försöker att skapa detta begär eller täppa igen det då vi vill vara kompletta människor.

I detta samhälle där man inte vill visa sig svag för okända eller inte visa sig "icke komplett" då detta kan ses som ett tecken på utanförskap, att man är utanför det normala som man alltid strävar efter. En livslång kamp att passa in i den moral som vi själva har skapat. Denna moral som hyllas så högt av de ledande människorna som man nästan aldrig få se som "icke kompletta" så länge de stödjer moralen. Som får vi följer deras direktiv som på en väg av stenar och krossat glas. Den väg där våra fötter kommer att blöda och där vissa inte kommer att få gå denna väg för att man inte har den moral som hyllas. Där dessa människor som blir utanförr moralens slagkraft straffas för att dom utnjutar sina naturliga sidor, sidor som hyllar deras egna och den gemenskap man kan känna. Inte bara en andlig gemenskap utan en gemenskap där man vet att alla runt en har samma blod, samma stat och samma historia som en själv. Detta kan bara skapa en trygghet som moralens ledare vill bryta och döda.

Men de som går på vägen stannar icke när deras fötter blöder inte heller när deras linjer tunnas ut, de fortsätter som de får de är och följer sina herdas direktiv. Kvittar vad som händer på vägen fast fler främlingar tillkommer och deras egna blodsätter försvinner, kvittar ifall deras söner blir misshandlade och deras döttrar blir våldtagna så fortsätter dom att gå, litar på sin herdes ord. Stannar aldrig upp för att se världen , för att inta världen, för att kräva sin rätt !

Den rätt deras förfäder tog och skapade, dessa förfäder gick inte på denna väg av stenar och krossat glas. Utan dessa skapade en trygghet så man slapp gå på dessa vägar. En folklig trygghet. En folkgemenskap.
Men de människor som nu förespråkar denna trygghet, denna folkgemenskap får veta att dom har drömt när man hittar deras förfäders direktiv för att skapa den. Man får höra att det inte går, att det är brottsligt och emot "mänskliga rättigheter".


Drömmar kommer igen, drömmar om förfäders tider, drömmar om trygghet och folklig gemenskap. Svaren är som så ofta borta utan bara slutet där allt har blivit så som man vill men man får inte se vägen dit. Vägen till denna trygghet och folkgemenskap.
Återigen får man drömma sig bort , bort från vägen och bort från moralen.