...

Alltså en nihilist struntar i själva start och slutpunkten utan uppskattar det som är mellan dessa, ifall du går ute i naturen för att komma till din vän så uppskattar en nihilist allt runt en. De höga träden, åkrarnas gulaktiga färg, vinden som smeker ditt ansikte. En död fågel som likmasakar äter på, ja även detta då det är naturens gång det som orubbliga det oöndliga det som alltid kommer att vara kvar. Detta beundrar en nihilist för att han vet att detta gör han del i det oöndliga men han själv är bara en del i en förändring att varje dag kan naturen rycka in och ta ens liv. Detta acceptera nihilist då hans liv saknar mening och moraliska frågor existerar ej.

Nihilismens syn på livet:
Livet för en nihilist är att man försöker koppla bort allt runt omkring en som kan vara onödigt, all moralisk och etniska sanningar kopplas bort för att man ska kunna tänka logisk och få sin egen syn på det man precis har begrundat. Man försöker alltså att skala bort andras tankar och de tankar som man har blivit inlärd att tänka och tycka. Varför? För att man ska själv utan påtryckningar kunna uppfatta situationen för att komma till en lösning som passar just en själv.

En nihilist tror inte heller att livet har någon mening utan man tror på det bestående det som alltid finns. Man tror att livet bara är att vi bara är. Man klär av allt tänkande om vad som händer efter livet eller varför man lever, utan vi bara är. Detta innebär att man skapar ett sug efter att "finnas till" och man utforskar nya stigar tar till sig nya saker man vill lära sig för att kunna "finnas till". Detta anser dem är en mänskligt instikt som gör att vi vill nå nya demisioner för att lämna tomheten och kunna se oss omkring för att uppleva, känna och ta in alla intryck som världen ger oss, så vi samexisterar med allt som är skapat. Detta är en känsla varje nihilist vill finna och uppnå. Då detta kanske låter dysterst så är inte nihilism något dystert utan tvärt om, man har redan acepterat att man ska dö och på grund av det så kan man nu utvecklas ännu mer som människa för att man vill lära sig all den kunskap så man kan föra över den till sina barn och så vidare så dessa kan få det ännu bättre i sitt liv. Man kan också gå in helhjärtat och vara modigare än förr, för man vet att man ska dö då kan man satsa ännu mer på det man gör och detta kan skapa en form av heroism då man kan tänka sig gå in helhjärtat och även dö för sin familj, sitt folk och sin nations bästa.
Och själva syftet med livet blir att vi ska infinna oss i naturens ordning och det är först då en utveckling inom oss själva och andra kan komma att bli överlöpande.

Man vill att man ska acceptera den fysiska världen som kan vara en själv och i samma stund inse att ens liv kan ändras och manipuleras att man kan vara död imorgon. Man vill också att man ska acceptera det abstrakta det som består , det som alltid finns för oss. För först innan vi kan påverka det fysiska måste vi förstå det abstrakta.