...

John Holm - Ett enskilt rum på Sabbatsberg

I natt svävar änglar vid din sängkant
och snart så knackar någon på din dörr.
Ändå tycks du ha det ganska ensamt
din tid är slut och allt är som sig bör.

Jag hoppas att du inte känner ängslan
inför din färd till fjärran horisont.
Somt är ledsamt som är glatt i livet
din skjorta ren som snö, men är din själ - lika vit?

Jag sitter här i nattens sena timma
men tror ej att jag är till större tröst.
Jag sköter en maskin som sprider ånga
den skänker lindring åt ditt sjuka bröst.

Jag undrar om du sover eller tänker
och om du tänker vad du tänker på.
Din matta blick som söker morgon ljuset
har mist sin ungdoms glans och din hud - är så grå.

Jag hoppas att du skådat stora vatten
och att inte livets minnen mist sin färg.
Jag ser din ande flyga ut i natten
ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg.

Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida
men känner tjusningen som döden har.
Ett paradis där ingen människa lider
jag är ej rädd att följa, men min ungdom - får mig att bli kvar

UNDERBAR