Nu ska jag resa tillbaka till tiden.
I ett rus befinner jag mig just nu i, jag är en skadeskjuten kråka som försöker flyga men jag kan inte. Allt tynger ner mig och efter alla försök inser jag att jag kanske aldrig kan flyga. Jag är defekt, ja jag är sannerligen defekt. Jag saknar allt det som man ska ha och istället har jag det som missgynnas och i försök utrotas. Jag är sannerligen en skadeskjuten kråka, kolsvart inuti och kan inte göra det jag är skapt för, flyga. Men min mitt kålsvarta inre hindrar mig från undergång då den bygger mig med den förmjukelse så jag blir resistens all de hemskheter som jag ser var dag.
Jag ska inte ljuga för er, jag hatar det samhälle jag lever i, jag hatar den värld jag lever i men jag har accepterat den. Detta är min lott och det är min uppgift att försöka uppnå en förändring så jag kan skapa något nytt, något där ideal som ära, heder, rättvisa och vishet är ledande. Där harmoni är inte ett ord i en ordbok utan ett levnadssätt i samhället. Jag strävar mot en ström så stark av får som vägrar att inse vart vi är på väg, jag strävar emot undegången av vår värld, min värld.
Jag skräms inte av undergång inte min egen i alla fall. När den tiden kommer att jag ska sluta mina ögon så är det inte en tid av sorg utan av lycka. Jag längtar med en liten pojkes nyfikenhet vad som händer efter döden, är allt svart eller kommer jag till helvete? Egentligen spelar det inte så stor roll vad som väntar mig för det är nu jag lever, det är nu jag fortvarande andas. Det är här mina vänner finns och de saker som jag håller av. Det är här min framtida avkomma kommer att vandra och det är här min kraft kommer ifrån.
Ibland önskar jag att jag hade en tidsmaskin och kunde åka tillbaka runt år 700 för att se hur det var, för att få veta om detta samhälle förtjänar de lovord som jag så ofta ger det. Här i detta samhälle där den moral vi ser idag ej än var uppbyggd i detta förlovade land och där man gjorde sina handlingar i grunden för konsekventerna inte för vad som anses rätt eller fel. Men min tidsmaskin är på ingång och det är min sömn, för i drömmarnas värld är inget omöjligt. Nu ska jag resa tillbaka till tiden.
Jag ska inte ljuga för er, jag hatar det samhälle jag lever i, jag hatar den värld jag lever i men jag har accepterat den. Detta är min lott och det är min uppgift att försöka uppnå en förändring så jag kan skapa något nytt, något där ideal som ära, heder, rättvisa och vishet är ledande. Där harmoni är inte ett ord i en ordbok utan ett levnadssätt i samhället. Jag strävar mot en ström så stark av får som vägrar att inse vart vi är på väg, jag strävar emot undegången av vår värld, min värld.
Jag skräms inte av undergång inte min egen i alla fall. När den tiden kommer att jag ska sluta mina ögon så är det inte en tid av sorg utan av lycka. Jag längtar med en liten pojkes nyfikenhet vad som händer efter döden, är allt svart eller kommer jag till helvete? Egentligen spelar det inte så stor roll vad som väntar mig för det är nu jag lever, det är nu jag fortvarande andas. Det är här mina vänner finns och de saker som jag håller av. Det är här min framtida avkomma kommer att vandra och det är här min kraft kommer ifrån.
Ibland önskar jag att jag hade en tidsmaskin och kunde åka tillbaka runt år 700 för att se hur det var, för att få veta om detta samhälle förtjänar de lovord som jag så ofta ger det. Här i detta samhälle där den moral vi ser idag ej än var uppbyggd i detta förlovade land och där man gjorde sina handlingar i grunden för konsekventerna inte för vad som anses rätt eller fel. Men min tidsmaskin är på ingång och det är min sömn, för i drömmarnas värld är inget omöjligt. Nu ska jag resa tillbaka till tiden.
Kommentarer
Trackback
