...

Känslor, overkliga och helt bortom allt som egentligen borde vara verkliget. Sinnesintryck, hemligheter och paradiset har aldrig väntat runt hörnet. Guds heliga palats, du? Känslan av förnedring, rädslan av begären som skapar det heliga medlet, kontroll. Pengar...makt...död...frihet, solen och månen går alltid fram och bak jagar varandra i en ändlös jargong där ingen vinner, ying kontrar yang. Död mot liv, solen mot månen och vi står i mitten, vi blir mitten, är mitten. Höga berg och djupa sjöar, ändlösa skogar och självhatande människor som bugar. Spela spelet förlora i en sjukdom som ingen annan ser än du. Rotlöshet och avklippta blad bygger framtiden genom en ny era, din historia och ditt arv som bortblås äro dock finner du tryggheten i storebror som skyddar och bevakar. Vi äro tusende skrönar massan men vi är enbart själva, ingen att ty sig till och ingen som egentligen ser dina plågor eller bryr som om de lågor som svider din kropp till kol. Undrar vad man tror sitt liv är värt, undrar vad man tror att livet är, undran stannar och känslor går. Stannar jag här så kommer jag följa likt får. Om man  kunde vråla ut ljudlös smärta, skulle det bli bra sen?