...

I en värld full av interna strider, står jag ensam mot dessa förbittrande tider
Kylan kommer sakta ned mot oss, står du än still och tar ett bloss?
Förnekar du allt som har hänt, kallar du dig fortvarande dissident?
Hopplösheten gror inom dig, jag vet jag känner den inom mig

Själen min den gråter, gamla tider aldrig kommer åter
Jag ser morden som långsamt sker, ingen reagerar alla bara ler
Snart är vi inga kvar, har du då fått som du vill käre far?
När jag ligger mördad vid vägens kant, inser du då att allt var sant?

Historien har lett till våran tid, än är det ingen som känner frid
Vissa till högre makter ber, i tron att dessa fortvarande ser
men de vänder kappan efter vinden, kvar blir bara minnen
Verkligheten alla flyr, sanningen samhället  skyr

Själen min den gråter, gamla tider aldrig kommer åter
Jag ser morden som långsamt sker, ingen reagerar alla bara ler
Snart är vi inga kvar, har du då fått som du vill käre far?
När jag ligger mördad vid vägens kant, inser du då att allt var sant?

Nu kan vi konsumera, köpa allt och helst mycket mera
Men något tycks ändå fattas, när vårt inre ej uppskattas
Allt känns inte riktigt bra, när du köper sånt du inte behöver ha
En ny mobil var eviga dag, inser du att människan är riktigt svag?

Själen min den gråter, gamla tider aldrig kommer åter
Jag ser morden som långsamt sker, ingen reagerar alla bara ler
Snart är vi inga kvar, har du då fått som du vill käre far?
När jag ligger mördad vid vägens kant, inser du då att allt var sant?

vart har hedern tagit vägen, den som fanns där förr i alla lägen?
vi ger nu upp allt för lätt, för vi vet att vi kan äta oss mätt
Men vi klagar gärna mycket, för att vi inte kan köpa smycket
Men livet är ett krig, kämpa eller för alltid tig.

Själen min den gråter, gamla tider aldrig kommer åter
Jag ser morden som långsamt sker, ingen reagerar alla bara ler
Snart är vi inga kvar, har du då fått som du vill käre far?
När jag ligger mördad vid vägens kant, inser du då att allt var sant?