...

Regnet droppade från himlen och träffade hans jässa när han sakta gick hem från ännu en avslutad dag. Han hade ett leende runt sig och utstrålade en kraft, han fick folk att vända på sig och se på honom ett extra ögonblick. Man kunde fråga sig varför denna unge man var ute och gick i regnet med ett leende på läpparna, sanningen var nog något man inte kunde vänta sig. Han gick i regnet som piskade hans ansikte för att känna det, för att känna den levande naturen i ansiktet och smärtan som den orsakde. Han gick i regnet för att utsätta sig själv för naturens våld då allt för ofta så märker man aldrig av detta våld i vardagens tristess. Dock så kände han smärtan i kinderna men hans tankar var på andra ställen och värmde hans kropp, hans hjärta och han själ, det var därför han log. Han var i ett av de få lyckliga stunderna i hans svarta liv och han njöt av den naiva lyckan som omslöt honom och han ville inte lämna dess gudomliga sida. Han mindes natten och morgonen som sade till honom att han bara ville ligga där känna varmen och ge den värme som han kunde, han ville inte gå upp och möta dagen han vill bara ligga där och hålla om henne. Men även denna gång fick han se sig besegrad av saker som inte i sig hade ett större värde än personen bredvid honom utan endast var saker som måstes göra, de gick upp och skildes åt och han visste att det skulle plåga honom tills nästa gång de sågs då han ville vara med henne så fort hon gick. Men nu var livet som det var och han fick begrava sin längtan för att endast minnas hennes doft och hennes utseende i en dag av tristes genom att göra något han varken ville eller skulle få ut något njutning av. Han visste vad han ville och vad han skulle få njutning av, vad hon skulle vilja, han saknade henne. I denna värld där kärlek, innerlig lycka förkastas av det rådande så hade han en nyckel till dessa två saker och han visste att denna nyckel skulle han inte kasta iväg ej heller så skulle han vilja släppa denna nyckel utan bevara den som sin egen. Han kom fram till sitt mål och såg sängen, den väckte minnen, han lade sig och log för att sedan somna.