...

The last samurai visas på TV och jag förundras egentligen över den kultur som ligger begravd i det land som var rikt på stolthet men ej längre. Jag förundras över hur detta också har hänt mot mitt land ju längre vi har levt och den stolthet över sitt ursprung, sin tro och den historia man tar del av när man födds sakta tynar bort och kanske redan idag ligger döende. Jag förundras också över den vanmakt som vi människor har uppvisat sen vi förlorar de äldre idealen och skapar oss nya för att anpassas till ett samhälle där väldigt få finner en lycka (true happiness) eller kanske inga alls. Istället vältrar vi oss i materialist och saker som en kompensation för den känslan som vi borde känna i en själslig lycka eller en gemenskap med folket. Denna kompensation har på senare tid blivit en livsstil, men jag frågar borde en livsstil baseras på något man kan köpa sig till? Borde inte en livsstil var något med sitt inre där den kommer ifrån och utvecklas med. Borde inte en livsstil stå över saker som människan i sig och pengar, borde inte en livsstil vara något onåbart för det yttre utan endast nåbart genom det inre och dess handlingar?

Kanske är jag för filosofisk i min livsstil syn eller rent ut sagt pratar en massa "hippieflum". Men det spelar  ingen roll för min ensamma säng väntr och jag vet att min sömn inatt ej kommer vara länge eller vara bra.