Nej nu skiter jag i detta puss.
Krigaren putsar sitt svärd, bonden plöjer sin åker, handelsmannen köpslår med sina varor och konungen styr sitt land med diplomatiska beslut. Livet fortsätter sin väg vidare, för vissa så delar den sig för andra är den rak men den fortsätter sin vandring där den bär med sig både hjältar och vrak. Men någon gång tar den slut, vi går alla mot ett vankande stup. Kollar vi bakåt mot vår långa färd, är du då nöjd med vad du är?
Är de män och kvinnor i tingsrätten som frigav den gärningsman som våldtog en flicka genom våld fast hon sade nej och detta bekräftade även mannen, är dessa nöjda med sitt liv?
Eller är ca de 25 stycken invandrarungdomarna som misshandlade en 21åring kvinna så hon nästan dog nöjda med sitt liv, kan de leva med sitt val att misshandla en "svennehora"?
Antagligen inte, den nya värld som vi lever i struntar i den lilla människans heder, vi struntar i vedergällning för trots allt det är ju samhällets fel och inte människornas. Systematiken är enkel, vi har inget personligt ansvar för allt som händer runt omkring oss, vi har inte ett personligt val att råna banken, misshandla flickan eller våldta en okänd person. Det är samhället som tvingar oss till extrema handlingar, vi har ju ingen personligt ansvar för våra handlingar, eller?
Men vi är ju alla fria människor i demokratins namn. Tron på friheten, att få göra vad vi vill, när vi vill inom lagens gränser och allt för ofta även utanför dessa gränser är stark. Är jag då mot friheten, valmöjligheterna för oss? Nej det är jag inte men jag tycker det är beklagligt att ordet frihet egentligen är det ord som används då det tappar sin innebörd i dessa sammanhang. Frihet översätts bäst på ryska till privilegium, alltså det man har tillåtelse att göra och privilegiumet i detta fall ges av staten. Så då blir egentligen definitionen av frihet det staten tillåter en att göra och jag anser att denna stämmer mera in på det vi har idag och haft under flera år. Ni kankse undrar mitt förhållande till att detta privilegium ska ges ut av staten och hur det ska ges ut. Jag kan väl berätta att jag vill ha en stat, denna ska äga det väsentliga såsom polis,post et cetera men inte mera då man ska ha en främjande arbetspolitik för arbetarna och inte företagen och ett fritt samhälle så långt som är möjligt och betryggande enligt mig.
Nej nu skiter jag i detta puss.
Är de män och kvinnor i tingsrätten som frigav den gärningsman som våldtog en flicka genom våld fast hon sade nej och detta bekräftade även mannen, är dessa nöjda med sitt liv?
Eller är ca de 25 stycken invandrarungdomarna som misshandlade en 21åring kvinna så hon nästan dog nöjda med sitt liv, kan de leva med sitt val att misshandla en "svennehora"?
Antagligen inte, den nya värld som vi lever i struntar i den lilla människans heder, vi struntar i vedergällning för trots allt det är ju samhällets fel och inte människornas. Systematiken är enkel, vi har inget personligt ansvar för allt som händer runt omkring oss, vi har inte ett personligt val att råna banken, misshandla flickan eller våldta en okänd person. Det är samhället som tvingar oss till extrema handlingar, vi har ju ingen personligt ansvar för våra handlingar, eller?
Men vi är ju alla fria människor i demokratins namn. Tron på friheten, att få göra vad vi vill, när vi vill inom lagens gränser och allt för ofta även utanför dessa gränser är stark. Är jag då mot friheten, valmöjligheterna för oss? Nej det är jag inte men jag tycker det är beklagligt att ordet frihet egentligen är det ord som används då det tappar sin innebörd i dessa sammanhang. Frihet översätts bäst på ryska till privilegium, alltså det man har tillåtelse att göra och privilegiumet i detta fall ges av staten. Så då blir egentligen definitionen av frihet det staten tillåter en att göra och jag anser att denna stämmer mera in på det vi har idag och haft under flera år. Ni kankse undrar mitt förhållande till att detta privilegium ska ges ut av staten och hur det ska ges ut. Jag kan väl berätta att jag vill ha en stat, denna ska äga det väsentliga såsom polis,post et cetera men inte mera då man ska ha en främjande arbetspolitik för arbetarna och inte företagen och ett fritt samhälle så långt som är möjligt och betryggande enligt mig.
Nej nu skiter jag i detta puss.
Kommentarer
Trackback
