...

Regnat smattrar sin symfoni mot fönstret och jag tittar sömningt mot klockan och ser att den inte passerat åtta än. Jag vänder och vrider på mig för att på nytt somna om innan alarmet på mobilen som ligger bredvid kommer att ringa om ungefär en timme. Men trots vindens vaggande ljud som blandas med regnet så kan jag inte somna om, bilder, blickar kommer till mina ögon och jag kan tyvärr inte nå drömmarnas land för att förverkliga de bilder som når mig. Istället tvingar jag mig upp, klär på mig utan någon större tanke och går ut för att möta regnets fallande läkning som i någon mån borde öppna en väg in till min själv så att jag åter kan få tänka klart utan att ha en börda på min rygg som det känns som nu.

Och de två A4-sidorna under här försvann.. Blogg.se är fantastiskt.