...

Månljus lös upp den kritvita kropp
den så naken och full av hungrande hopp
En fattig man såg hennes bleka bröst
Han log och tog till orda med en raspig röst
berättade om det vackraste en fattig man mött
Om elden som brinner i vårt känslofylla kött

Under vätters och älvors dramatiska dans
i hans darriga händer hon var helande hans
Njöt av sällskapet och månen som ljuvligt lös
gav värme och kärlek så ej heller Faunus frös
kärleken frodades till näckens själsliga sång
som spreds när de älskade vid bäckens grustäckta gång.

Inatt var natten då stjärnor sågs som gudars älskade ängar
och den mjuka daggen dög som syndiga sängar.
Dock är natten aldrig lång nog till längtande lekar
för när ljuset kommer, förnuftets ord elakt ekar
om tårar och en fattig mans verkliga värde
trots han henne kärlek och lust lärde.