...

Den meningslösa känslan, det typisk västerländska andefattiga känslan som figurerar likt pesten i vår nutida sfär. Likt dimman den ligger och skymmer sikten och vi kan inte riktigt se klart eller så vill vi inte riktigt se klart och upptäcka den sanning som omger oss. Möjligtvis kanske vi är förblindande av det substitut som vi har skapat för att uppfylla det begär och den tomhet som för fylldes av samhörighet och själslig gemenskap till något större än en själv. Istället så fylls nu detta tomrum av den västerländska meningslösheten och driver oss till undergång, låter oss sjunka längre ner i dyn som vi nu alla befinner oss i. Förgäves trampar några få  för att komma upp, för att bli fria från denna sjunkande förödelse som har oss alla i sina klor. Förgäves letar vi också efter andra saker nu i våra liv då vi känner oss frustrerade av det som erbjuds oss, vi fyller inte alla kvoter och söker efter medel att fylla dessa.