...

Ljuset av min datorskärm lyser upp mig och mitt mörka rum i denna sena timme. Jag ligger här i min säng, vaken som vanligt och kan inte sova då stora tankar och en frustration blandat med meningslöshet är över mig. Det sistnämnda är över mig för moralens tappra lagar försöker åter ta grepp om mig och min omgivning, där det jag vill göra stoppas av en uppfostran av moral och avsaknaden av att följa sitt hjärta. Mina tankar flyger i mitt arma huvud och ofta får jag tankar om framtiden, min framtid. Vägen är framför mig och för var steg jag tar kommer jag längre och längre bort från tryggheten som jag är van vid, men också så komer jag till en ny värld och ännu ett steg i min utveckling som människa. Kanske är det bäst att inte tänka för mycket på vad man vill uppnå då det är risk för att göra sig själv besviken. Men jag har alltid haft stora drömmar och vägrar nöja mig med att jag ska vara en medioker människa som inte blir något stort. Även om jag inte blir något stort så ska jag kämpa för att bli det, precis som jag ska kämpa för det jag tror på.

Jag brukar ofta säga att man ska följa sitt inre väsen, sitt hjärta och sin själ i de saker man gör i livet. Men just nu har jag problem att göra det själv, jag har problem att göra vad jag vill då det jag vill går inte bara över mig utan även över andra. Är det rätt det jag vill göra? Moraliskt så nej, men det har aldrig stoppat mig för. Bortser man från moral så är det som hindrar en att våga ta konsekventerna av sina handlingar och det är här en del av mig veknar inför det jag vill göra. Jag vet innerst inne att det är värt det, att vargen i mig kräver detta och ifall jag inte gör det så kommer den att plåga mig i en olidlig tid. Vad är det för handling jag andas efter och vill genomföra med största mod men rädd för efterspelet? En ledtråd kan jag gott ge er, ifall jag gör handlingen bryter jag mot några av de tio budorden. Oh vad jag tycker om att ta in de judisk-kristna moralens levnadssätt för den hjälper en så mycket när man ska få svar på direkta frågor (ironi).

En kall vind når mig från fönstret som är öppet och när jag kollar mot det så ser jag en man cyckla förbi klockan halv sju på morgonen. Jag undrar en smula vart han ska, blir det jobbet eller ska han hem efter en våt fest? Tanken besvärar mig inte mycket och försvinner snart ur mitt sinne. Jag fortsätter mitt grubbleri och hittar ett annat ämne än min framtid, jag fäster mig vid livets ironi. Där så ofta personer skyller på andra istället för sig själva i större sammanhang. Vi har som t.ex olika idioter på hemsidan nordisk.nu som påstår att allt fel i världen är judarnas fel, eller så har vi kommunisterna som skyller på kapitalisterna och "fascisterna". Sist men inte minst så har vi "humanisterna" som skyller på allt från kollektiv rasism till "positiv" särbehandling. Nej detta håller inte, alla dessa människor som skyller ifrån sig på saker som de kan förändra och göra till vad de vill. Det ända som hindrar dom är att våga inse att man kan vara bättre än vad man är ibland. Men det kanske är livets gång att vägra inse sina möjligheter att förändra och istället rasera allt genom att peka finger och skrika. Ibland blir jag så trött på ryggradslösa får.