...

Usch vad jag hatar världen, allt känns bara så hopplöst och löjligt. Alla dessa regler över allt, alla dessa krav på oss. Vi ska anpassa oss vart vi än går, vi ska vara på ett speciellt sätt kvittar vem eller vad vi är. Varför kan vi aldrig få göra exakt det man känner för, ibland vill jag barar rasera allt och få en sorts anarki men jag vet att detta inte är hålbart i längden och således orealistiskt. Jag vill låsa in mig i ett rum där jag bara kan skrika ut allt jag har inom mig, all min bitterhet, ängsla, rädsla och besvikelse. Jag lever i en värld där ära och heder är bortglömda ord, jag lever i ett land där jag är en andrahandsmedborgare.

Jag lever i en värld där mina ideal stängs inne och min intelligens försöker folket att släcka. Jag lever i en värld där man hatar mig och alla som delar mina åsikter, jag lever i en värld som ej är fylld av kärlek till människor, länder eller något annat organiskt utan den kärlek som finns i denna värld är till pengar och berömmelse.

Jag lever i en värld som äcklar mig, snälla låt mig få skrika.