Mörkret är totalt
Midnattens slag ekar mot mannens öra, vindarna tar med sig ljudet från kyrktornet i öst. Mörkret är totalt inget ljus så långt hans öga kan nå ej heller något ljud när klockorna tystnade. Allt är stilla, allt är tyst det ända han uppfattar är hans egen andning och det mörker som omger honom. Han sitter där på gräset vid havet och tar in vindarnas doft och allt som omges av mörker. Han borde frysa men vindarna har ingen makt över vår gestalt ej heller har kyla något grepp om mannen. Man kunde tro att han lever på andra vilkor än någon annan människa och så kanske är fallet. För denna man har som vana att ignorera moral och etik istället så uppmuntrar han till en djurisk instinkt som talar om för en hur man ska handla och agera. För denna man följer inte politikernas hycklande vilkor skapta med krokodiltårar utan han går sin egen väg som är skapad för honom. Mannen är lika okänd som den luffare som drar omkring på gatorna, för mannen ser ingen ära eller mening med att vara känd i ett samhälle som hyllar egoism, dualism och som vill suga ut så mycket profit från själen som möjligt. Mannen ser längre än så, han uppskattar sitt liv och har accepterat sitt öde, han inser också felet med invånarna i samhället. Felet är simpelt sagt i ord, Livet. Dessa invånar i samhället följer inte livet, utan dessa invånare i samhället tycker synd om sig själv, förkastar reglerna som livet ger dom, men de glömmer allt för ofta att livet tycker aldrig synd om någon och dess regler kommer aldrig gå att styra.
För efter var dag så kommer de hem och ser sitt åldrande ansikte i speglen som kollar tillbaka med sina kalla ögon som visar tecken på en kamp mot något som aldrig kommer fungera. Ingen kan fly från livet för livet tar oss dit vi vill och inte vill. Inte ens döden är en flykt från livet utan detta är också en av livets regler som den har skapat för oss. För om du väljer döden så är det livet som ger dig döden genom att ta dit liv. Mannen visste detta och har accepterat dessa regler som livet gav honom det var också därför som kyla eller vind ej berörde honom. Mannen hade gjort som så många ej har gjort utan att både acceptera livet och döden för om det är något som skrämmer människorna i samhället mer än livet så är det döden. För döden påminner dessa människor att allt de har kämpat för så att dessa ska få det bra kommer att bli förlorat i döden och detta skrämmer dom. Deras personliga och egoistiska strävan efter makt, rikedom och ett odöligt liv kommer bli förgäves när döden tar vid och dom vet det. Men genom att acceptera detta och fokusera på de saker som är viktiga och då talar man inte om sig själv utan om det som kommer att vara kvar efter din och din nästas död. När du har inritktat ditt liv på detta så får du också en ny syn på allting som kan beskrivas så här:
Mannen reser sig från sin plats och går mot stadens sken. Det är dags nu, dags att störta allt. Allt det som människan i samhället ses som en självklarhet ska nu störstast, moralen ska omkullkastas och människan ska sätta sig på sin rättmätiga plats , en plats i djurensrike och inte över den. Det är nu dags att låta människor få tänka självständigt istället för att andra ska tänka åt dom. Det är nu dags att känna din nästa istället för att ignorera alla människor i samhället som människan gör på bussar, i stan och på på gatorna. Det är dags för strid mot moralens väktare och dess underordnader en strid som kommer att bli blodig och vem som segrar är ännu ovisst.
Mannen går nu mot striden och försvinner i vårt synfällt, en trumpetare blåser stormsignal och hela världen blir svart, kosmos blir svart och nu finns vi ej mer.
För efter var dag så kommer de hem och ser sitt åldrande ansikte i speglen som kollar tillbaka med sina kalla ögon som visar tecken på en kamp mot något som aldrig kommer fungera. Ingen kan fly från livet för livet tar oss dit vi vill och inte vill. Inte ens döden är en flykt från livet utan detta är också en av livets regler som den har skapat för oss. För om du väljer döden så är det livet som ger dig döden genom att ta dit liv. Mannen visste detta och har accepterat dessa regler som livet gav honom det var också därför som kyla eller vind ej berörde honom. Mannen hade gjort som så många ej har gjort utan att både acceptera livet och döden för om det är något som skrämmer människorna i samhället mer än livet så är det döden. För döden påminner dessa människor att allt de har kämpat för så att dessa ska få det bra kommer att bli förlorat i döden och detta skrämmer dom. Deras personliga och egoistiska strävan efter makt, rikedom och ett odöligt liv kommer bli förgäves när döden tar vid och dom vet det. Men genom att acceptera detta och fokusera på de saker som är viktiga och då talar man inte om sig själv utan om det som kommer att vara kvar efter din och din nästas död. När du har inritktat ditt liv på detta så får du också en ny syn på allting som kan beskrivas så här:
"Vi lever här och nu; låt oss njuta av det liv, den gåva vi erhållit och
fokusera på att inrätta oss i kosmos och helheten på bästa möjliga sätt."
fokusera på att inrätta oss i kosmos och helheten på bästa möjliga sätt."
Mannen reser sig från sin plats och går mot stadens sken. Det är dags nu, dags att störta allt. Allt det som människan i samhället ses som en självklarhet ska nu störstast, moralen ska omkullkastas och människan ska sätta sig på sin rättmätiga plats , en plats i djurensrike och inte över den. Det är nu dags att låta människor få tänka självständigt istället för att andra ska tänka åt dom. Det är nu dags att känna din nästa istället för att ignorera alla människor i samhället som människan gör på bussar, i stan och på på gatorna. Det är dags för strid mot moralens väktare och dess underordnader en strid som kommer att bli blodig och vem som segrar är ännu ovisst.
Mannen går nu mot striden och försvinner i vårt synfällt, en trumpetare blåser stormsignal och hela världen blir svart, kosmos blir svart och nu finns vi ej mer.
Kommentarer
Trackback
