Nya nyanser av flumm

Jag lever i en värld där jag aldrig kan bli nöjd, alltid jobba, alltid kämpa och alltid försöka få det där extra som jag vill ha. Jag lever med ständigt folk runt mig men ingen är här när jag är ledsen, ingen märker när jag gråter och ingen känner min ångest som surrar runt mig i ett stort moln som täcker mig och hela mig och verkar avskärmar mina innersta känslor till verkligheten även för mig. Jag är orolig för mig själv det känns som jag har genomgått en fördumning den senaste tiden och att jag bara blir dummare och dummare, jag tappar mina talanger och jag försvinner likt en i mängden som jag alltid har försökt undvika. Bitterheten inom smakar beskt och jag våndas trots att ingen märker det, kanske vill ingen märka det, kanske har alla andra fullt upp med sina egna problem och jag kommer som vanligt i andra hand. Jag glider långsamt in i en svacka, in i mörkret det välbekanta ljuva mörkret som släcker mina ögon och låter mig våndas för att slippa se, se vadå? Se mina rädslor och åter få upptäcka livet som det verkligen är, hemskt.



image51
Jag har gåshud på armen men jag vet att det är inte för att jag fryser utan för den hemska känslan som har rest sig i nacken och sprider sina kalla ondskefulla tankar längs ryggen och ut till armarna, snart ska jag hoppa i duschen för att släcka lamporna och stänga dörren, dra för draperiet och sätta mig ner på golvet medan jag låter det varma vattnet träffa min kalla kropp och påminner den om att jag kan känna andra saker än denna inbitna kyla.

Drycker lockar men nej, inte än ska jag bli avbockad, kylan sprids trots att jag kan tugga is. Allt är fram och back, upp och ner taket kommer snart gå i krasch. Jag samlar mod, för att sedan förloras ut i rymden, jag bygger upp mig själv för att lockas ut och falla, ja falla neråt . Jag vet att det gör ont, du kan inte läsa mig som jag kan med dig, men tåls för att den tiden kommer då du kan skapa meningar av blickar och blickar av meningar. Jag balanserar på en linje, är den rak, är jag sne? Vad är upp och vad är ned? Jag är förlorad i dina ögon, men jag undrar ändå ibland vilket hav har du fastnat för? Är det mig du ser eller bygger du någon annan med mig som fasad, är jag ditt spad? Ibland undrar jag om allt är sant, känslor känns verkliga men handlingen är känslans kraft, märker du aldrig att jag behöver dig när jag söker dig? Kramar om dig, du tar bort mig är det livet som jag illustrerar eller är det ett rövhål som jag symboliserar.

Kommentarer
Postat av: Nordanvind

Bra! Du skriver själfullt. Den moderna världen förvrider ens sinne och det är lätt att tappa fotfästet. Ångesten är ofta närvarande för insiktsfulla själar...

2008-12-13 @ 18:19:04
Postat av: Mediadrev

Tack Nordanvind och jag vill tacka dig för din blogg och dina tankar som har inspirerat mig i många mörka nätter.

2008-12-14 @ 02:39:32
URL: http://mediadrev.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0