...
En en värld full av idiotiskt svammel och ologiska sanningar skapar man sig själv en egen väg om man är tillräckligt stark vill säga. I denna cyniska världsbild och blåögda verklighet lämnar man många efter sig i sökandet på den egna vägen, dessa som man lämnar efter sig kan man se som svagare än sig själv ifall man söker efter en sanning som är mer fakta rätt än den rådande. Den mer intelligentare av er vet redan nu att de svagare individer är massan som utgör den största gruppen i dagens samhälle, denna massa som lyssnar på det så kallade folkvalda ledare som väljs efter medians uppmärksammande artiklar och gillande attityder för att påverka folket i "rätt" riktning.
Denna riktning som sakta bildar en åsikt och en opinion och till slut tillräckligt majoritet inom massan för att utgöra nästa säsong av "folkvalda" ledare och lagförvrängande självhatare. En vis man sade en gång att han hatade sitt liv och förkastade mänskligheten, han sade det med en sanningsfullt tonfall och trots att spriten flöd runt honom så tror jag på hans ord, för hans ord speglades hans essen. Kanske är det en insiktsfull självhat som krävs för att drivas till en gräns där man frigör sig från samhället i sig och mänsklighetens dimma. Likt myror i en burk lever vi kravlande med ödet utanför våra händer då vi alltid litar på handen som ger oss mat, drottningen är varken du eller jag men ändå kämpar vi för henne och misstolka inte denna bildskildring med stater för mer fel kan man inte tolka mig.
Ibland verkar den svarta skuggan mer välkomnande än den verkliga låtsas värld som jag lever i, den värld där du lever i och tar allt för sanning. Jag är i vår tid ondskans man och jag är djävulen i en kropp, jag lever på hatet och hatet är min föda ty jag hatar allt och hyllar inget som inte bygger på hat. Kanske är hatet den rätta vägen, men ty jag hatar inget som bygger vidare på och således är det inte min väg. För jag älskar den jord jag står på och det folk jag kommer ifrån, kalla mig det smädaste sakerna men se min kärlek och min glöd som brinner för en sak.
Låt mig drömma om dig.
Denna riktning som sakta bildar en åsikt och en opinion och till slut tillräckligt majoritet inom massan för att utgöra nästa säsong av "folkvalda" ledare och lagförvrängande självhatare. En vis man sade en gång att han hatade sitt liv och förkastade mänskligheten, han sade det med en sanningsfullt tonfall och trots att spriten flöd runt honom så tror jag på hans ord, för hans ord speglades hans essen. Kanske är det en insiktsfull självhat som krävs för att drivas till en gräns där man frigör sig från samhället i sig och mänsklighetens dimma. Likt myror i en burk lever vi kravlande med ödet utanför våra händer då vi alltid litar på handen som ger oss mat, drottningen är varken du eller jag men ändå kämpar vi för henne och misstolka inte denna bildskildring med stater för mer fel kan man inte tolka mig.
Ibland verkar den svarta skuggan mer välkomnande än den verkliga låtsas värld som jag lever i, den värld där du lever i och tar allt för sanning. Jag är i vår tid ondskans man och jag är djävulen i en kropp, jag lever på hatet och hatet är min föda ty jag hatar allt och hyllar inget som inte bygger på hat. Kanske är hatet den rätta vägen, men ty jag hatar inget som bygger vidare på och således är det inte min väg. För jag älskar den jord jag står på och det folk jag kommer ifrån, kalla mig det smädaste sakerna men se min kärlek och min glöd som brinner för en sak.
Låt mig drömma om dig.
Kommentarer
Postat av: Vae Victis
Våra tankar överlappar varandra, som så många gånger tidigare. Jag har nya adress föresten:)
Trackback