...

Pennan är mäktigare än svärdet sägs det, men handlingen med svärdet visar tanken starkare än vad ord någonsin kan göra och det kanske är dags att leva i handlingens tid? Möjligtvis så kan orden skapa handlingen men det är handlingen som i slutet räknas och debatteras. Trots sittande allt för ofta framför ett häfte eller min dator skrivande med pennans kraft och försöker skapa drömmen om handlingen och slutligen målet som blir handlingen och konsekventerna av handlingen så misslyckas jag allt för ofta komma till handlingen trots mina ord som inspirerar mig. Kanske är det feghet eller rent ut sagt lathet som stoppar mig från mina drömmars mål, eller så är det drömmar som inte är tillräckligt starka för att jag ska få ändan ur vagnen och förverkliga dom då jag vet att de flesta av dom är nåbara ifall jag bara vågar kämpa för dom. Men att kämpa, kasta sig ut hejdlöst utan något som stoppar en och aldrig, nej aldrig gå ner på knä och erkänna sig besegrad utan alltid stå upp och möta motståndarna till det man kämpar för och känna slagen mot sin själ som träffar hårt och tvingar en nästan till att gå ner på knä. Varje steg man tar ömmar inombords och man känner varje blåmärken som man har fått även om dom är psykiska eller fysiska så gör dom sig påminda och får en att plågas. Öppna sår och glansiga ögon, ömmande leder och blödande sår allt detta får man utstå när man kämpar med hela sitt hjärta, kanske syns inte allt men de finns där och man känner smärtan för var steg man tar mot sitt mål och man känner längtan av att bara går ner på knä och erkänna sig besegrad. Men ord som bildas i huvudet som talar om rädslan för att förlora och konsekventerna av förlusten gör att man fortsätter att gå trots den smärta som kommer till slut någon dag att döda en så fortsätter man att gå och kämpa. Man slutar känna smärtan och blir resistens mot rädslan, man går i trans och förstår bara innebörden av vinsten och förlusten, man vet att man måste vinna för att förlora innebär en förlord tid för en rotlös och identitetlös generation som ska bilda den nya eran. Men dock får man inte intala sig att den nya eran ska bli som Blut und Boden då nya vägar måste skapas för att lyckas i framtidens samhälle, ty framtiden är vår men historien har tagits ifrån oss.

Sena samtal i sängen hjälper för att lugna nerver och trösta tankar om förlusten, tack för tröstande ord och hjälpande värme.