adad
Ingen snö har fallit men det bekymrar inte vår vän Stäppvargen i hans grubbleri i det fria, molnigt och mörkt men inte så kyligt som det borde vara. Hans grubbleri var annorlunda dessa tankar kunde få småbarn att gråta, pilatusryggrader att bråka, han ransakade sig själv och sina demoner. Han försökte förstå vad han var och vad han hade i sig. Han försökte förstå sitt väsen och sin ande, sin själ och se sammankoppling vad detta ska leda till, försöka se helheten i sin egen komplexa personlighet. Ofta är man blind för sig själv men det är också därför han aldrig för varit så hård som han är idag, aldrig varit så dömande som han nu är. Stäppvargen har bestämt sig för att försöka återge vad han är och hur han är.
Dåtiden
Redan sedan liten hade han vetat att han var annorlunda, han spelade redan då ett spel med världen om att passa in och utmanövra sig själv för förmån att vara populär. Han kände olika saker inom sig som han inte riktigt kunde få en känsla av vad dom ville eller vad dom var, han kunde ibland sakna förmågan att känna olika saker som "alla" de andra kunde, men ibland kunde han också få överflöd av dessa känslor och bryta ut i gråt. Nej han visste att något var annorlunda han visste att han var tvungen att spela olika känslor för innerst inne så var han likgiltig, han var huvudmannen och världen var hans scen. Han var spindeln som skapade nät och inget undgick hans lilla värld, han var blott nio år gammal.
Nuet
Boken Stäppvargen av Herman Hesse öppnade en värld och en förklaring till vad han kände för det var som boken i stor mån handlade om honom. Allt passade perfekt i det han var och förklarade hur han var. Han hade två själar i sin kropp som slogs om honom, han hade en människosjäl och en vargsjäl. Dessa två själar låg i evig strid mot varandra då de hatade varandra. De var varandras motsatser, Ying och Yang men ändå fungerande dom inte med varandra utan endast förstörde för den andre. I början så såg man den förenklade versionen av Stäppvargens essen och de personlighetsförändringar som kunde ske när som helst. Allt han kände inom sig kunde förklaras med hjälp av självargen och hans handlingar med människosjälen. Men ändå var det något som fattades.
Framtiden
Dåtiden
Redan sedan liten hade han vetat att han var annorlunda, han spelade redan då ett spel med världen om att passa in och utmanövra sig själv för förmån att vara populär. Han kände olika saker inom sig som han inte riktigt kunde få en känsla av vad dom ville eller vad dom var, han kunde ibland sakna förmågan att känna olika saker som "alla" de andra kunde, men ibland kunde han också få överflöd av dessa känslor och bryta ut i gråt. Nej han visste att något var annorlunda han visste att han var tvungen att spela olika känslor för innerst inne så var han likgiltig, han var huvudmannen och världen var hans scen. Han var spindeln som skapade nät och inget undgick hans lilla värld, han var blott nio år gammal.
Nuet
Boken Stäppvargen av Herman Hesse öppnade en värld och en förklaring till vad han kände för det var som boken i stor mån handlade om honom. Allt passade perfekt i det han var och förklarade hur han var. Han hade två själar i sin kropp som slogs om honom, han hade en människosjäl och en vargsjäl. Dessa två själar låg i evig strid mot varandra då de hatade varandra. De var varandras motsatser, Ying och Yang men ändå fungerande dom inte med varandra utan endast förstörde för den andre. I början så såg man den förenklade versionen av Stäppvargens essen och de personlighetsförändringar som kunde ske när som helst. Allt han kände inom sig kunde förklaras med hjälp av självargen och hans handlingar med människosjälen. Men ändå var det något som fattades.
Framtiden
Kommentarer
Trackback
