...

Det är maj, solen brinner sakta ut och himlen är röd. Havets slår mot stranden med små kluckande vågor och några fåglar flyger förbi mig medan jag bara stirrar tomt ut mot skådespelet. Någon säger något och jag skrattar utan att le, och vänder mig om för att suga in det sista av dagen som sakta går mot natt. Mörkret kommer allt för sakta, som den trevar och provar sina vingar likt en nykläckt fågel. Tar ett litet steg i taget tills den omsluter allt och alla. Vinden tilltar och vågorna ökar, jag är nu själv men kan fortvarande inte le. Våra liv är som fartyg som driver på stormande hav och kämpar mot vågorna, några har mindre än andra men allt handlar om att kunna flyta och ta varje våg som slår mot ens skrov.  Just nu kan jag se varje våg som går mot mig, byggda av självförakt, ångest och prestationskrav. Känner hur de slår och försöker dra mig ner i djupet av mig själv, i det svarta skummande hav. Men mitt fartyg glider än över sjön och jag inväntar trotsigt det jag är skapad av.


Ligger i dyn av min egen ångest
ser på världen så overkligt ljus
funderar om mörkret i min själ
förbannar dem som aldrig är
och endast uppför sig som en träl

En psalm i natten.

Jag vill känna smaken av helvetet
och lida omänskliga kval
låta regnet falla på min bleka kropp
och aldrig mer ha lyckans hoppfulla val

Jag vill sluta tro på kärlek
och låta mina drömmar långsamt dö
Se min själ brinna och förtvina
och be allt gott i livet adjö

sluta se livets skönhet
och aldrig igen förälska mig i ting
glömma blickar som du gav mig
och känna svekets mörka sting

Jag ber dig, den störste av ondskans Gudar
om frälsning till en tapper kropp
så giv mig färjekarlens nästa tur
och ta ifrån mig allt mitt hopp

Amen.

Det är mörkt men ändå varmt och månljuset letar försiktigt sig in genom fönstret och lyser upp min säng som är i kaos. Kläder ligger bland böcker som skriker efter uppmärksamhet, här blandas de med mina vanliga sängkläder men ändå i någon sorts harmoni. På TV rullar det någon krigsfilm som berättar att våld är bra, men bara om det används för vissa åsikter och jag kan inte riktigt fokusera utan låter min blick gå längs väggen och till taket där skuggor leker med varandra. Jag blundar och torkar sömn från ögonen för än vill jag inte låta mig sjunka ned för att drömma, nej inte än. Istället försjunken i mina tankar blickar jag ut mot verkligheten, även om den inte känns så verklig som den borde göra så är det svårt att inte låta bli att fundera över den. Man ser reaktioner och motreaktioner i världen, som vanligt kanske man borde skriva men ack ändå så ovanligt.

Frihet, ett av världens mest uttjatade ord och använda i propagandasyfte. Tron på frihet, naiviteten och känslan av att bli lurad hör i stor grad ihop och kanske bygger de på varandra. Att genom först och främst att tro på frihet som koncept så skapar vi också själva naiviteten om friheten där en återkommande tanke är "kanske det är den här gången som det verkligen är frihet." Genom denna tanke så blir vi upprepade gånger lurade när vi inser att även detta inte är frihet, vi börjar åter se det igen med demokratin som styrelsefenomen. Trots att demokrati aldrig någonsin har stått för frihet så har den ändå haft den stämpeln i sig och epitet. Dock börjar dess fasad raseras och i England kunde vi nyligen se hur man förbjuder folk med fel åsikter och som kan skapa "hat" genom kontroversiella tankar att besöka landet. Detta tordes inte behövas förklara ingående för att de flesta borde se faran med att förbjuda åsikter och att ha som anledning att skapandet av hat är väldigt diffus och kan egentligen gälla för alla ämnen. Även i EU ser vi hur inskränkande av "friheter" börjar formas både genom internet och länders självstyre, jag har alltid varit kritisk till EU och kommer nog alltid att vara, möjligtvis gör det mig till en dålig människa men jag har aldrig förstått logiken att ge bort sin själ för pengar.

Frihet är den största lögnen som människan någonsin har skapat och trots det så används den legitimt att förtrycka meningsmotståndare till rådande ideal. Frihet är aldrig självstyre av sitt liv eller att tycka och tänka som man vill. Frihet är endast de få privilegium du har fått för att sluta ifrågasätta etablissemanget och dess agenda så att du kan leva ditt liv någorlunda ifred genom deras spelregler. För en dissident är etablissemangets syn på friheten vägen till en själslig död och därför måste denna syn på frihet motarbetas till varje pris. Men tanken och beskrivningarna av frihet tordes uppmuntras även om de i praktiken är omöjliga att infria och därför endast kommer vara en av tusentals illusioner som lever runt oss.

Men här i mörkret är illusioner lockande och lögner verkar lättare än verkligheten fast frihet är och förblir en dröm även inatt när det väl inträffar. Intelligenta samtal har varit en bristvara och avsaknaden av en motpartner med samma intresse och intelligens blir nog den mest realistiska dröm idag. De finns runt omkring en, men livet för en Stäppvarg är byggt av ensamhet och kommer alltid att stärkas av den i någon mån. Räcker ut en hand.