...

Jag skulle vilja publicera mina absoluta favorit dikter av Karin Boye och böcker som jag anser folk borde läsa.

Jo så har intresset för min blogg ökat på både gott och ont, jag har fått en del intressanta mail där folk att jag ska stoppa upp mina nazist stövlar i arslet, och tydligen växa upp. Jag skulle även klippa mig och skaffa mig ett job.

Jo då mina kära oliksinnande, jag har klippt mig bara för er ära men jobbet får vänta, istället tänkte jag förklara det ni vägrar förstå vad jag vill och frågar er om det är så farligt.

Jag vill ha folklig gemenskap och det innebär ganska kortfattat att jag vill att alla svenskar ska känna en samhöriget med varandra, att dem ska känna att vi är svenskar, vi delar samma historia, samma kultur och har samma blod.
Detta är en grundtanke i den nationalsocialistiska idéen, och om man inte har denna folkligagemenskapen så får man en svag nation då de som inte känner sig samhöriga med svenskarna kommer att söka sig till egna grupper och enbart att försöka förbättra deras intressen och alltså inte de svenska. Sen om en hel nation är indeleta i egna grupper som bara försöker förbättra sina egna intressen och inte de svenska så blir nationen överflödig och kan styckas upp i mindre delar, men också försvinna helt.  Jag anser att genom invandring förstör man denna folklighet som egentligen bara vill göra det bästa för Sverige. Men rätta mig om jag har fel, brottsligheten har ökat drastiskt och jag tror inte det är för att svenskar blir mer och mer kriminella ju längre tiden går. Så för att säga det på ett politiskt okorrekt sätt är att en ökad invandring ger upphov till en ökad brottslighet.

Fel eller rätt....

I vemod och sorg gick han in i duschen, försökte få det varma vattnet att skölja bort hans tankar, bort hans sorger. Hans ögon som brukar vara så blåa som det renaste hav, var nu röda i hat. Det blonda håret som nyss innan fladdrade i vinden låg stilla och tryckt mot hans kokande huvud. Det fanns inte många som kunde få honom att känna sig så ynklig, så feg eller så ledsen som hon kunde. Hon var något speciellt något unikt, men han visste långt inom sig att hon var bara en illusion en dröm som han hade skapat. Han kunde aldrig få henne så varför ens försöka tänka i sådana banor.

Han insåg att duschen inte var igång och vred på kranen, han grymtade till i smärta, vattnet var skållhet, han korrigerade värmen.

Han tänkte på henne, hon stod där på stranden i sitt blonda hår, sina blåa ögon som inte direkt var lika som hans utan strålande av värme.

Han tänkte på henne leende gående mot honom i sina tajta jeans och en svart T-shirt. För honom var hon vacker, en gudinna som han höjde över alla andra. Hon var hans dröm, men han visste att trots vilken personlighet han utstrålar, trots hur bra dem passade ihop så kunde han aldrig få henne. Han slutade med ens att drömma om henne, för orden hon hade yttrat sved fortvarande i hans ögon, gjorde hans mun torr och håren i nacken reste sig.

 

Han satte sig ner och grät, lät bara tårarna komma försöka få ur allt han hade inom sig, allt hat och sorg. Han satt där ensam ingen att prata med han kände sig som en stum. Vad skulle han ta sig till? Vad skulle han göra? Allt var dött för honom och han längtade efter henne. Han undrade var hon fanns, just ikväll var är hon, vad gör hon? För just i kväll behövde han henne mer än någon annan behöver någon.

 

Han kollade på sina händer och såg att han hade fått skrynklig hud, hur länge hade han suttit där visste han inte. Han stängde av kranen reste sig och torkade sig med handduken han hade lämnat på stolen som var bredvid duschen. Han gick in på sitt rum och tog på sig en gammal T-shirt och ett par slitna jeans, han kände i fickorna för att kolla om han hade sin mobil och sina nycklar. Ett välkänt klirr mötte hans öron och han gick ut, han visste inte vart han skulle men det kunde kvitta. Han ville bara låta sig följas av vinden och känna lukten från naturen.

 

Han såg havet öppna sig för honom den svala vår brisen kom mot honom och han satte sig i sanden. Han hade bestämt sig för att se solnedgången som hon hade sagt till honom var det vackraste man kunde se. Han var helt själv på stranden och det var några timmar kvar tills solen skulle gå ned. Förutom vinden så var det ingen som höll honom sällskap, där va inga måsar inga djur och inga människor. Han var alldeles ensam precis som han kände sig.

Han lade sig ner och kollade upp mot himlen, han såg molnen åka förbi och bilda sina former. Han såg solen röra sig över himlen. Han såg tomhet och alltet. Han somnade.

 

I drömmen så kom han åter tillbaka till den stund där han sist var med henne, dem var på samma plats där han somnande, men nu var han med henne. Dem låg bredvid varandra och kollade på himlen, stjärnorna lyste och de väntade ivrigt på att solen skulle släcka dem. Men han kände att något var fel, det stod inte helt rätt till med henne. Så dum som han var så frågade han givetvis vad det var som var fel, hon kollade honom rakt i ögonen och brast ut i tårar. Han kände pressen, han blev nervös och gick snabbt genom minnet för att minnas om han har gjort något fel. De var inte tillsammans eller någonsin kysst varandra utan bara vänner. Han ville mer, men hade aldrig vågat ta initiativet. I ett försök att lugna henne så frågade han vad det var igen och om han hade gjort något fel med sin mildaste röst. Hon snörvlade och försökte lugna sig, repliken kom så oväntat och hårt att han blev chockad

"Jag ska ta livet av mig".

Hon såg i hans ögon hur förtvivlan kom och förvirring, han sade inte ett ord. Han kollade på henne och öppnade munnen men inget ord kom. Hon reste sig och sa du ske veta att jag alltid har älskat dig, men nu ses vi inte mer. Hon sprang iväg, han var ännu mer förtvivlad och chockad, han  visste verken ut eller in. När han väll kom till sina sinnens fulla bruk sprang han efter henne, han letade över allt men hittade inte henne. Till slut så fann han henne, hon låg vid en klippavsatts där de första gången hade träffats, han kände sorgen komma och halsen blev trång, bröstet brände och slog. Men gråten kom inte, han bar henne hem till hennes föräldrar de fick ringa en ambulans. Själv gick han hem och ställde sig i duschen.

 

Han vaknade av ett ryck, hon stod framför honom och kysste han. Tillsammans såg de solnedgången och sedan gick de bort tillsammans hand i hand.

 

En gammal man gick runt vid stranden och såg en pojke ligga i sanden, pojken log och utstrålade glädje, han var lycklig, men pojken var död.

Nya vägar

Grafiker: Mediedrev

Efter att olika vänner nu har bekänt för mig att dem bara känner sig toma under en längre tid, och vet inte varför dem ska fortsätta och hålla på som dem gör. Och även jag var tvungen att känna mig besegrad igår för denna tomhet, som kan vara undebar när man själv väljer den men aldrig när den kommer påtvingat.

Det hela började med när jag vaknade och jag stirrade bara rakt upp i taket i cirka trettio minuter och bara tänkte varför kämpar jag? Varför är det en så lång kamp? Varför älskar folk att hata en annan som bara älskar något? Om vi inte vinner, hur blir det då?

Som ni ser så är det ganska djupa frågor och det tog mig en lång tid att svara på dem för mig själv. Jag fick fram svaren när jag tog en lång dusch igår kväll. Och nu vill jag försöka hjälpa dem med liknande frågor att får svar. Och ni som kanske nu börjar läsa min blogg vid olika tillfällen kan se att jag inte är som alla andra (förhoppningsvis) och att jag inte delar den vanliga syn på politiken eller samhället. Jag ska inte ljuga för er, jag är inte en demokrati älskare snarare tvärt om. Mina frågor och svar är därför riktade till min egna uppfattning av politikens värld och en framtid som kommer säkert att möta mig med öppna armar fast jag inte vill gå in i dess djupa klor.

 

Varför kämpar jag?

För att kunna förklara varför jag kämpar måste jag först försöka förklara vad jag kämpar för.
Jag kämpar för att mina barn och deras barn ska kunna leva i frid, för att dem ska kunna få ett land som ska anpassas efter dem och inte efter så kallade flyktingar och rasfrämlingar som kommer in i vårt land. Detta kan låta som något helt sjukt för en person som lyssnar på medias och regeringens linje i invandrings och älska sitt land frågor. Men det är vad jag kämpar för, det är min glöd för min kamp, som jag varje gång försöker hitta försöka att komma ihåg som när tomheten kom. Det är inte lätt att varje dag vakna och se det jag ser, för jag tror inte att alla människor ser samma sak som jag ser. Alla ser nog olika men de som tror ungefärligt som mig ser saker som svek, förtryck och ingen frihet.
Så min kamp är inte lätt och jag vet inte om mina mål kommer att vinna, men det jag vet är att jag skulle offra mitt liv för mina framtida barn och barnbarn. För att svenskarna ska leva i frihet.

Varför är det en så lång kamp?

Man kan säga att jag har stora motståndare emot mig, dem styr allt medial som tidningar, TV, hollywoodfilmer och så vidare. Dem försöker fylla det svenska folket med ett utbud av självhat, att man ska tycka synd om personer och börja hata sig själv och sitt folk. Sen när i varje skolbok där det står att det jag kämpar för är fel, och dem är dumma människor som är idioter och obildade. Som gillar att slå ner folk och knarka.
Verkar jag som en dum eller hatisk person? Knark anser jag är ett av de sämsta sakerna man kan utsätta sin kropp för. Det skadar inte bara dig utan din duglihet som människa. Den propaganda och förtal är varför denna kamp är så lång.

Varför älskar folk att hata en annan som bara älskar något?

Allt jag egentligen gör är att älska något, varför anser vissa att det är fel. Jag hatar inga folkgrupper förutom de som försöker använda tragiska tillväga metoder för att få va de vill ha. Idag fick jag se en rapport om hur man ska försöka dämpa arbetslösheten och där stod det att 12% av Sveriges befolkning är invandrare, men då räknar man inte deras barn eller barnbarn ( i flesta fall ) eller asylsökande och de som är här illegalt. Så om jag lätt skulle avrunda det så skulle det bli cirka 22% av alla nio miljoner är invandrare. Det är 198 0000 människor som inte är svenskar i Sverige. Då jag undrar är när är vi svenskar en minoritet och vad kommer att hända då? Vem kommer att våga älska sitt land då? Jag kommer i alla fall.

Om vi inte vinner, hur blir det då?

Det vågar jag egentligen inte tänka på, för att om vi förlorar så är allt förlorat. Då kommer det vara för sent, då kommer det aldrig att gå och lösa de problem som vi själv har skapat. Jag vet inte om jag kan leva med mig själv och veta att jag inte har gjort allt som jag kan göra för att dem ska få en ljus framtid, en framtid i frihet!
Och jag vet lika väll som många kanske har förutspått att kanske ett riktigt krig kommer att inträffa. Ett så kallat frihetskrig, där vi kämpar för svensken frihet. Redan nu finns det invandrargäng som härjar och jag själv har aldrig sett en svensk gäng som håller på med lika sätt. Våldtäkter har ögat, ja nästan all brottslighet har ökat de senaste åren hur kommer det då inte att se ut senare i mitt liv.

 

"När våra gudar falla

Och vi stå ensamma bland spillror

Så utan fäste med för våra fötter

Som klot i rymden -

Då skymtar du ett ögonblick, du höga skönhet

Då, endast då

Så sträng som eld du talar tröst:

"Vad som än faller - Jag står åter"

O stanna, stanna, heliga,

Och fräls min själ

Från lögnen av en måttlös sorg"

Karin Boye

Håll huvudet högt, älska dina systrar och bröder. Visa respekt för de äldre. Håll vårt land kärt och lycka vill åter skina. Ibland kan det vara svårt men jag lovar dig det finns tröst ifall så inte i dig själv så finns det i andra. Tro på dig men framför allt tro på frihet.

 

Jag låg på marken slagen till döds

Fast inga sår syntes på mitt bröst

Det var mitt hjärta som fick ta emot

Dina slag från en idiot

Min verklighet blåstes bort

Som ett utbränt ljus som kämpat hårt

Mot all ondska och det hemska

Fanns inga ord kvar att bränna bort.

Nu andas jag mitt sista andetag

Och ser dig sakta gå bort.

Mediadrev

 

 

 

Jag minns min barndom,

Jag minns den med glädje,

Det fanns inget ont i världen

Begreppet hat fanns inte.

Solen sken, vi lekte som barn bör

Gräset var grönt och havet blått.

Nu är inget av det kvar.

Ensam jag står på samma plats

Där glädjen sänkte mig innan men ej nu

Gräset är sedan länge borta

Havet är sedan länge grått

Solen är i moln

 

Inget skratt eller småbarn som springer och leker

Är det vår värld som vi lever i nu?

Är det den världen där alla ska vara rädda

Där skrattet ekande sedan länge glömd

Nu står jag ensam med en blomma i handen

Jag lägger den där jag skrattade innan

Där min lycka var delad.

Men nu har döden kommit till denna plats

Som en vind av hat och ondska

Nu finns inget kvar.

 

Jag går långsamt mot havet för att bli näst i tur

Sedan finns inga minnen kvar av denna plats

Där skratten ekade tätt som solen sken.

Nu är den mörk och tyst och jag ger mig av.

Mediadrev

Ah, den sköna vårnattens vind och doft. Fukten som sätter sig på min rock när jag går på min nattliga promenad, det är inte särkilt kallt utan precis så varmt att jag inte behöver eller vill knäppa alla knappar på min rock. Då jag kollar upp mot himmeln så ser jag att den är täckt av stjärnor, de lyser mot mig och vill på något sätt kommunicera och trösta mig. För att även om jag har ynnersten att gå denna vårnatt och uppleva allt vad jag gör så är mitt sinne tyngt av alla sorters hemskheter. Även då om mina problem kan ses som futtiga så är de fortvarande mina problem och mina demoner att försökra besegra och fortsätta min väg mot det jag vill uppnå.
Men vad är det för hemskheter som besöker mig, vad är det som tynger ner mitt sinne och hjärta? Allt verkar gå bra för mig och mina närmsta,

Robin har hittat någon han gillar, jag hoppas din vällgång och bästa lycka att du finner någon som verkligen uppskattar dig.

Daniel har förändrats till det bättre enligt mig under de år han nu har levt här som min granne och kamrat och har tuffat till sig, för att till slut ta sitt ansvar i denna värld där allt kan kännas så kallt och hårt. God välgång kamrat.

Jim du är inte stor men ditt sunda förnuft och ditt hjärta är större än vad man kan ana. Du är den som passar perfekt in i ett samhälle där allt skulle vara perfekt, och det smärtar mig att jag inte kan ge dig den möjligheten eller kanske inte dina framtida barn heller för den delen.

Jennie du har nu hittat en pojkvänn som inte bara uppskattar dig utan även gör nästan allt för dig, du är kanske inte den smartaste på de saker man behöver nu i livet, men absolut en av de slarvigaste och mest bortskämda jag har träffat. Men jag tycker om dig ändå, för du är snäll, rolig och livar upp stämningen.

Elin du lever dit liv, dock tror jag inte att du försöker skapa egna uppfattningar utan försöker få mig till lags. Det vill jag inte och kommer aldrig att vilja det heller. Men du är omtänksam och kärleksfull, fast du kan vara lite påstridig och klantig ibland. Du vet att jag gillar dig.

Jocke (Båtsman) du är nog den enda av de jag känner som kan komma in i ett fullt rum och bli verkligen vän med alla (om de är rätta till utseende), för att förklara vad du kan på ditt eget språk så får jag skriva att du har 100 i speechkraft.

Simon (FF) vart ska jag börja? Livet leker för dig, du har en omtänksam flickvänn, en som verkligen bryr sig om vad DU vill, du är omgiven av vänner som vill dig väll och uppmuntrar dig till det du tar tag i. Fast din ansträngda penningbudget och din mor som älskar dig fast mycket högljut så finns det ingen som du. Fortsätt med din tro så skall vi besegra det som behöver besegras. Lycka och vällgång min käre kamrat.

Alex (Acoo) min äldste och bäste vän, det går inte bara bra för dig utan det går underbart . Det har jag fått höra i alla fall och jag vet att du aldrig kommer att svika det som betyder något. Du vet att du kan prata med mig om allt och jag kommer aldrig någonsin att dömma dig för något som jag annars skulle se som ett mänskligt självmord.

Familjen ni stötar mig på ett otroligt sätt och det verkar gå bra för er, min fader har blivit en ny Nisse (Manpower) och min mor har engagerat sig mer i politiken fast jag inte alls delar hennes synpunkter. Min syster verkar allt gå bra för men det verkar också som ni försöker skapa en skyddande mur runt mig för att jag inte ska få reda på det som händer i min hemstad. Oroväckande man jag övervinner nog det till slut, vad som än händer.

Men vad är då mina problem? Som ni kan se så har jag vänner jag håller av och som förhoppningsvis håller av mig. Mina problem kanske börjar bli uttjatade eller bara sönder gnaget i mitt huvud, men det som gör mig så rädd och ledsen är att det inte alls är så många som jag vill ska se dessa problem som gör det. I media har det nu skrivit flitigt att Sverige kommer att ta in fler flyktingar än någonsin, men reaktioner uteblir ingen vill ta upp ord mot det mångkulturella samhället som sakta och säkert håller på att förstöra det vi har idag och det som vi kan ha idag.
Varför är det bara jag som uppmärksammar detta, varför är det bara jag som bryr mig ifall Sverige mår till under ytan bra? Jag blir ledsen och nerstämd att jag i min promenad bestämmer mig för att sitta ner.

Två personer går förbi mig, en är en gammal man med en hund. Han verkar glad men lite skygg av att se mig sitta där i rock på natten och titta på honom. Jag undrar vad det är som har fått honom till denna rädsla varför han går lite snabbare och lite längre ut mot andra sidan av vägen. Jag försöker att le mot honom för att visa att jag inte vill något ont utan att jag vill egentligen veta allt om hans historia allt om det han har slagits för , trott på och tror på nu. Jag misslyckas och han ökar takten igen. Efter ett tag så kommer en ung man med en barnvagn, själv höjer jag på ett ögonbryn och undrar vad han gör, men sen tänker jag varför ska inte han och sitt barn njuta av denna natt. Jag ger honom ett leende och nickar, han nickar tillbaka och fortsätter sin färd för att sitt barn ska få sin nypa luft och kanske somna för att nästa morgon kunna vakna till en värld där allt är bra på ytan men det som är under kokar och vill ut.

När jag går hemåt tänker jag på nästan allt, men mest på Mona Sahlin som sade

"Zlatan är svensk, det är Sverigedemokraterna som ska förbli en osvensk rörelse"

Men hur kan Zlatan vara svensk då jag inte tror eller på något sätt anser honom för att se sig själv svensk.

" Enligt uppgifter från Aftonbladet 2005-09-09 hade Zlatan ända till vuxen ålder ett bosniskt medborgarskap vid sidan av det svenska. Enligt samma artikel begav sig Zlatan vid 17 års ålder ned till Bosnien för att ansöka om en plats i det bosniska landslaget. Den enda anledningen som anges till att han inte kom att representera den bosniska nationen istället för den svenska var att den bosniska landslagsledningen vid det tillfället inte var tillräckligt intresserad och att det enda Zlatan kunde acceptera var en plats i A-laget. Flera år senare beklagade han, i en bosnisk tidning, det faktum att han kommit att representera Sverige istället för Bosnien med orden: "Det vore super om jag kunde spela för Bosnien. Hade jag bara kunnat hade jag spelat med dem på en gång, men nu är det för sent. Nu måste jag koncentrera mig på andra saker."

Vid direkta frågor har Zlatan gett utryck för att han har en delad nationell identitet eller ingen nationell identitet alls. Svaren han givit har varit att han "ser sig själv som både svensk och jugoslav" (Sydsvenskan, november 2000) samt: "Vaddå svensk eller kroat" Zlatan är Zlatan." (Metro 2004-10-11). I den nämnda artikeln från Sydsvenskan sägs det att han talar sitt "modersmål" med föräldrarna och att han som sin favoritmusik anger "min egna jugoslaviska musik".

En av de vanligaste och kanske djupast rotade manifestationerna av den nationella identiteten speciellt i idrottssammanhang, är att tillsammans med sina landsmän sjunga nationens nationalsång. När Zlatan, av tidningen Gringo, fick frågan om varför han som ende landslagsspelare aldrig sjöng med i den svenska nationalsången innan landskamperna utan istället stod och tuggade tuggummi, svarade han på följande sätt: "Jag har alltid tuggummi innan. Jag sjunger aldrig den för att jag kan inte den och har aldrig tänkt på det". (Aftonbladet 2005-12-21)!" (Fakta ifrån SD)

Jag anser inte Zlatan som svensk kvittar vilken tröja han bär i fotboll...

Men efter jag tänkt klart på Mona Sahlin och jag vill så mycket att en snabb skandal ska inträffa så hon försvinner igen så började jag tänka på vår konung som sade i ett tal i julas

"I såväl historisk som modern tid har invandrare från jordens olika hörn kommit till vårt land och i hög grad bidragit till att skapa ett bättre samhälle både materiellt och kulturellt."

Då han väljer den sidan gör mig ont, och jag monarkist, men jag föraktar min egen konung, denna tragiska marionett med IQ delat på två. Man borde vara van nu, men det blir man aldrig.

"Även du Brutus.." (Cesar)

Jag är nu framme där jag bor och ska krypa ner i min varma säng.
God lycka och vällgång till eder alla,