...

Snabbare, snabbare , snabbare! Hans hjärna och hjärta pumpade på honom att komma undan från den plats där skriken kom ifrån. Träd och buskar ven förbi i hans fart och iver att komma från den plats där han nyss varit. Skriken ekade fortvarande inom honom, dessa barbare! Dessa kristna människor som hade kommit i land vid deras båt och våldfört sig på deras mark. Dessa människor som kallade sig själv herrar över honom och hans familj.  Han var en hedning som skulle tuktas så gud skulle ta emot honom i sitt himmelriket där allt var frid och fröjd. Hans far hade vägrat att accepterat dessa människor som ville ta deras land i besittning, han hade drivit ut dom till havs igen. Men ty dom kom tillbaka med mannastyrka som var även övermäktig hans fader, som är eller var en ökänd viking och krigare. Denna man som var en beryktad och respekterad människa i dessa trakter kunde nu vara mördad av dessa främlingar. Ull stannade vid en sten som var täckt av en grönaktig mossa, han flåsade och försökte tänka klart. Vad skulle hans far ha sagt och gjort, han skulle utan tvekan vänt om och stanna för att slåss. Men hade det inte varit för att hans far hade sagt åt Ull att springa så långt bort han bara kunde och inte vända om. Detta måste vara tillräckligt långt bort  för det kändes som han hade sprungit i evigheter.

Men det var inte tillräckligt långt för Ull dog av dessa kristna människor som skulle göra "hedningarna" till "människor". Ull gick till mötes så som många andra svenskar gjorde för ett kristet Sverige, DÖDEN vilade mot hans rygg.

Allt för ofta så gömmer vi oss för det som kan kännas skrämmande eller nytt, allt för ofta så har vi saker i vägen för det verkliga livet. Vi väljer att gå in i en värld av fantasi och lögner för att undvika något som vi för eller senare måste ta tag i, som vi måste möta även fast vi vill eller ej. Under mitt liv som människa har jag valt många undaflykter för att kunna verka som "normal" lite längre, för att kunna vara en del av det som människorna delar. Men ju äldre jag blev desto svårare hade jag för att kunna se meningen att gömma sig för verkligheten. Men nu vet jag att det är lättare att inbilla sig eller skapa sin egen värld där det som är verkligt och viktigt utgår för att man ska slippa att ta tag i dessa problem. I ens egna värld är det DU som härskar där står du själv högst och du skapar egna regler. Man märker inte detta ofta men även ett medgivande är ett erkänande på att det är du som är med och bestämmer. Och allt detta kanske låter som något falserium men tro mig det är inte ofta det. Utan i din egen fantasi värld är det du som skapar reglerna, det är du som är med på noterna. I den värld som är någorlunda riktig förstår man att man är en del av något större. Och det man gör har ingen stor betydelse för mer än dina närmsta. Visst detta kan låta så att livet är en deprimerad källa av just liv, men snarare tvärt om. I detta fall så blir livet inte något viktigt i det stora loppet mer än man hjälper kretsloppets gång, men för det du gör och det du känner så gör det att livet är viktigt inte bara för dig utan för dina närmsta.

De vanligaste undanflykterna som jag själv använde när jag var någorlunda mänsklig i dagens mening var ofta mina vänner. Men senare insåg jag att gömma sig från världen bakom sina vänner är bara löjligt och desperat, jag förstod inte då att jag värdesatte mina vänner för min egen skull där jag skulle slippa möta det jag inte vill. Denna värdesättning var en nedsättning av deras egentliga värde, jag förstod det inte då men nu ser jag det klart. Jag kanske har varit luddig mot vad man ofta undviker, isåfall ber jag om ursäkt och ska berätta det snart.

Det man ofta gömmer sig för är den "onda" sidan av en själv den mörka, den sida man är inne i när man känner sig ledsen och så vidare. Den sida som de flesta ser med förakt eller att man aldrig vill komma in i, men jag som Stäppvarg vet att denna sida är en naturlig sida av alla oss varelser. Att alla känner sådant någon gång kvittar hur mycket vi gömmer oss. Denna sida där galenskap kommer ifrån är en vacker och mystisk sida, en del av oss som vi inte ofta visar upp då vi är enligt vissa "civiliserade" och då passar det inte att visa en fullt naturlig sida av oss själva. Men jag vill att vi ska visa densa sida av oss själva och NJUTA av den, kvittar hur illa den får dig att må, kvittar hur ledsen den får dig att känna. Vältra dig i din ensamheten ty det är aldrig farligt att vara ensam! Ty det är aldrig farligt att sitta i mörkret och sörga för det som vi är ledsna över, vi behöver det! Grekerna insåg detta och kallade det catharsis, en sorts rening för oss själva då en överväldig känsla når oss (som "sorg") och skapar ett känslomässigt klimax. Aristoteles gick längre och sade att endast tragedi (sorg) renade oss. Så jag ber dig! Ta vara på dessa stunder och göm dig ej! 

Att välja den man tycker om är och kommer alltid att förbli svårt i dagens samhälle, för det första så för att kunna välja den man tycker om så måste man gilla någon. Man måste tycka om någon minst så mycket att man kan tänka sig dela ens liv med denna kanske bara för ett litet tag. För det andra så måste denna "någon" tycka om en tillbaka och det är där det går åt helvete för de flesta människor. Jag sticker inte under stolen att det har hänt mig själv några gånger, att det har drabbat även andra av mig. Men ifall man har denna tur där dessa båda saker stämmer in och man hittar någon som man tycker om och tycker om en tillbaka så är det bara de själva som hindrar varandra.

Men de folk som just nu söker någon att kunna vara med så hoppas jag att ni inte kommer att ge upp hoppet. Kvittar hur mörkt ni tror att det är eller inbillar er att det är. För det tenderar ofta så att världen hjälper en på traven och "delar" ut "kärlek" eller vad vi vill kalla det till folket. Att världen delar ut någon att älska och att bli älskad av, detta ser jag nog som en självklarhet att någon gång i mitt liv kommer jag hitta den person som JAG är värd och förhoppningsvis som är värd MIG. För ett tag sedan trodde jag att jag hade hittat en sådan person, men det verkade som att jag hade fel. Jag ångrar inget och jag försöker bara minnas de ord som jag själv har intalat mig så många gånger för.

De båda advokaterna tar sin plats inuti vår vän Stäppvargens kropp, domaren och juryn är där för att se detta skådespeleri, men kommer dom att fria eller döma? Denna tid som nu drabbar vår Stäppvarg är en tid av ångest, förväntan och drömmar. Han kommer att slitas åt båda håll, han kommer att känna både lycka och sorg. Han kommer att rida på sina drömmar och se dom falla, han kommer att nå en mänsklighet som han aldrig för har varit i närheten av. Han kommer att vara kär, det är detta denna strid handlar om ; Kärlek. Där advokaterna är hans samvete eller förnuft, domaren är hans hjärna och juryn hans hjärta. Låt skådespelet börja!

Domaren:
Vi har samlats här idag för att se och ta ställning hurvida vi ska acceptera denna känsla som vissa kallar kärlek.
På försvarande sidan kommer advokaten att försvara kärleken och varför vi ska låta denna känsla vinna.
Åklagaren kommer att försöka visa för er (juryn) varför kärlek ej hör hemma i denna kropp.
Börja!

Åklagaren:
Kära jury, vi har samlats här idag för att bli vilseled av något man hör i sagor, något man ser i serier och något alla suktar efter. Vi har alla hört historier om kärlek, om längtan efter den rätta. Jag ska inte ljuga för er, utan även jag har suktat efter detta och längtat. Men som så många före mig har förstått så finns det ingen kärlek, utan vi alla väljer den vi ska "älska" och hålla av. Missförstå mig inte , det man kallar kärlek är något vackert och oskattbart men kan också föra en i fördärvet! Detta "kärlek" är något man kan välja, och jag måste tala klarspråk denna flicka som denna man här (pekar mot försvars advokaten) antyder att "vi" är kära i är inte en passande kvinna. Denna kvinna kan locka , denna kvinna kan förvrida Stäppvargens skalle och göra honom till en människa eller något ännu värre, en skugga av vad han är.

Försvars Advokaten:
Kära jury, En vis man sade för längesedan "Att leva utan att älska är ej att leva ett verkligt liv." Så varför ska vi vägra vår kära Stäppvarg att leva? Varför ska VI låta honom bära en börda av att aldrig ha levt ett liv fullt ut? Vad vår kära Åklagare här försöker att intala sig själv och er, är att kärlek inte finns. Att kärlek är trams, men svara mig då Oh du motsägelsefulla Åklagare varför vi alltid vill det bästa för oss själva men varför vi skulle välja en flicka som är dålig för oss om vi nu väljer att vara kär i vem vi vill. Alltså så väljer vi inte vem vi blir kär i, utan detta drabbar något vi inte förstår, något som är högre än oss. Kärlek är livsviktigt för oss människor, redan som små barn måste vi bli älskade för att kunna växa och utvecklas. samma sak är det med kärlek. vi behöver det för att överleva men också för att lära oss livet. Så varför inte låta vår älskade Stäppvarg att lära sig livet, att kasta sig ut i kärlekens hav!
Där han får ro hur han vill och kanske detta kan göra honom lycklig och fullborda hans öde som vi alla här inne kämpar för.

Åklagaren:
Nu när vi är inne på citat om kärlek så säger ett annat så här "Gud förblindar många, kärleken förblindar alla." Och nu är även Försvars advokaten förblindad av "kärlekens kraft" därför måste vi, de som fortvarande kan se klart, styra oss mot det som är bäst för alla. Han (pekar mot advokaten) vill att vi ska kasta oss ut mot okänd mark för att "leva", jag säger låt oss ta stegen sakta så att vi slipper "leva" i någon minut för att sedan falla till marken och bli som en skugga. Som vi alla vet här inne är att vi inte alltid vet det som är bäst för oss, det är också därför vi sitter här idag. För att komma fram till vad som är bäst för oss och Stäppvargen, detta är inget lätt beslut att ta men det måste tas. Jag kan hålla med om att känslan som man får av "kärlek" är livsviktig då denna känsla är ett begär. Men som så många andra begär kan VI styra dom, och bestämma över dessa. Vi kan bestämma när vi ska bli hungriga då kroppen har en klocka inom sig, därför kan vi också bestämma när och vem vi ska bli kär i. Om kärlek är livet varför finns då så många andra saker att ta i tanken? Vi kan känna en massa olika känslor och begär, varför är inte dessa livet? Jag står fast vid att denna kvinna kommer att göra honom olycklig, kanske inte i början men senare och vem ska då ta emot honom när han faller? Vad spelar hans lycka då för roll? "Ödet står den djärve bi" heter det, så varför ska vi inte vara djärva och låta henne gå?

Försvars Advokaten:
Har vi inte alla någon gång önskat att vi vore ensamma från världen och bara vara för sig själv en liten stund, att vara så kallad förblindad från allt vi ser runt oss? Jag har haft de tankar många gånger under mitt liv, och jag tror inte ni är olik mig. Så varför måste vi se världens alla plågor? Varför måste VI vara de som ska få känna världens vrede? Varför inte förblinda oss med kärlek!? Varför inte leva vårt liv immun mot allt som skapar olycka inom oss? Denna väg kallas Kärlek, denna väg går rakt från ett hjärta till ett annat. Så varför ska vi inte ta det beslut som är bäst för vår lycka, och förvisar vår olycka. Jag säger våga älska så vågar du leva. Att våga öppna sig för någon annan är som att öppna sig själv för världen, att våga älska någon annan är som att våga älska livet. Det finns många fler saker som bidrar till livet men idag så är det kärlek som står målat på tavlan, inte hunger eller sömn. Så varför inte låta honom känna lycka även om bara det skulle vara för någon minut, all lycka är värd att kännas. Vilken skuggfigur kommer han inte att vara ifall vi nekar honom den han håller kär? Hur ofta kommer han inte att tänka tillbaka på just den här chansen och undra om han verkligen skulle släppt henne. Varför inte låta honom slippa den plågan och vara djärvare så att han kan få henne?

Åklagaren:
Att förblinda sig mot världens alla plågor är som att låtsas om att dom inte finns där, detta kan innebära att vi kan skada oss själva genom något vi inte ser. Vi ser inte farorna för att vi är blinda för dom. Därför måste vi känna både sorg och lycka, vrede och lugn. Det finns inga mellanting, vi måste känna allt för att känna något. Vi måste känna det minsta lilla stygn av tårar inom oss för att vi ska kunna känna den underbara lycka som alla känner ibland. Den lycka som uppfyller oss och får oss att sträva efter något bättre. Därför kan vi inte förblinda oss mot all olycka världen har i sitt sköte, därför måste vi känna allt , inte bara för att vi lever inuti en Stäppvarg utanför att vi måste kunna känna det andra. Men vi har också val som får oss att känna mindre av en sak och mer av en annan. Så varför ska vi plåga oss själv och välja något som i längden kommer att innebära en djup sorg? Varför inte skona oss mot det ultimata av onda och välja det som gör mindre ont? "Tiden läker alla sår" han kommer att sluta undra så varför strö salt i sina egna sår?

Försvars Advokaten:
Så varför låter vi inte honom känna denna lycka som är så underbar och fyller oss och får oss att sträva efter något bättre? Att vilja bli bättre , att vilja ha det bättre är grundläggande för att rycka upp sig. Så varför skulle denna kvinna inte innebära att bli bättre? Vi kanske kommer att utvecklas med henne mer än vad vi har gjort hela livet! Och är inte det en del vad vi strävar efter? Att utvecklas och lära oss mer saker så vi kan skapa en bättre värld för vår efterkomma?! Därför måste vi våga ta steget, kärleken kommer att möta oss! Kärleken kommer att visa oss vägen.
Så låt honom vara lycklig, låt honom att känna den lycka som är så vacker. Ifall något ont händer honom Så läker tiden alla sår. För att känna smärta måste vi också känna lycka och glädje!

Åklagaren:
Varför vi inte ska låta honom? För att han kommer att känna en sådan olycka när han ser och känner inom sig att hon är fel för honom, att hon är inte den person som kommer att frälsa honom från ensamheten! Denna olycka kommer att sänka honom längre ner än vad han någonsin har varit, det är detta jag vill frälsa honom från. All lycka i världen är inte nog åt vad han kan komma att känna när det är slut mellan dessa två, OM han ens får henne! Så förskona honom från detta elände och låt honom leva i harmoni så länge det går! Låt han lära sig av säkra sätt, av sätt som inte kan förskjuta honom från oss och in i de händer som kan om de vill ta livet av honom med deras krav. Få honom att lämna stigen mot de mål som bara vissa finner i sina fantasier. Han är den utvalde, låt inte honom vara den sorgsna.

Försvars Advokaten:
Som du själv så tappert sade innan "vi måste känna allt för att känna något" alltså måste vi känna denna lycka, och varför inte ta det enklaste sättet och välj henne! Välj lycka, välj henne! Ni måste inte frälsa honom för eländet, det kommer att drabba honom för eller senare, precis som det kommer att drabba oss alla. Men innan det drabbar honom så låt honom känna lycka, låt honom få känna sig älskad och framför allt låt honom älska någon annan. Jag tror att Åklagaren inte tror på kärlek för att han har hört det för många gånger, det har tappat sin mening för honom. Därför borde vi låta Stäppvargen att känna passion som innebär kärlek, och det är nog bara då Åklagaren kan se sina misstag. Så välj en väg i lycka välj passionens väg.

Domaren:
Mina herrar, tack för era åsikter, nu har vi ett beslut att fatta som kommer att avgöra denna mans framtid.

Ni kommer inte att få veta vad beslutet blev, då ni måste lyssna på ert samvete, er hjärna och ert hjärta för att själva komma fram till det beslut som Stäppvargens inre var tvungen att fatta. Låt er inte ledas blinda av vägen, kvittar hur vacker eller ondsint den ser ut. Det är vad DU tror som är viktigt inte vad din nästa tror. Den som följer sina mål, sitt hjärta och sin hjärna misslyckas aldrig. Även om man inte når det man vill och har följt dessa saker så är det inte ett misslyckande utan en hjältesats.
Lycka och välgång, fatta mod.

Tro mig hade jag kunnat hålla om dig skulle jag göra det, hade jag kunnat trösta med mer än tomma ord så skulle jag göra det. Jag kanske inte kan känna dig skälva, jag kan inte känna din rädsla men jag kan bry mig och det gör jag. När jag ser dig såhär så får jag en känsla av att allt är meningslöst och att bara den mening som jag själv ger vår värld och mitt liv är det verkliga för vi alla kommer att dö, fiende som vän graven väntar på oss alla.

Vissa har inställning att det ända som spelar roll är hur vi möter vår grav och död, denna inställning skapar inget för varken dig eller mig, kanske en för tidig död. Dock ska ni inte missförstå mig man ska inte undvika sina strider och underkasta sig andra människor men man ska inte söka dom heller. Det finns en stor skillnad på att gå in i en strid med huvudet högt utan att söka den och att gå in i den för att man har sökt den. För var strid man söker får man en ny fiende, för många fiender leder ofta till att något dåligt händer en till slut. Detta är bara en logisk skillnad men den skillnad som väger tyngst är äran att inte söka strider men aldrig heller vägra dom, detta är en sådan större sak med en innebär högre än vad vi ibland kan förstå och är viktigare än saker som vi prioriterar högre än själva livet.

Så lyssna nu på dessa vishets ord från mig, det som spelar roll är HUR vi lever inte varför. Vi ska göra det bästa av våra liv, inte för vår egen skull utan för vår framtids skull. Vi människor är en pyttelitten del av kosmos en helt obetydlig kan det tyckas. Vem kommer att minnas dig eller mig? Nästan ingen, därför måste vi kämpa och arbeta för det som består så som t.ex jorden,naturen.

Den fråga vi måste ställa oss är, skulle du kunna dö med dig själv när du vet att du inte har gjort allt du kan för dina barn eller barnbarn? När du inte har utvecklat ditt liv till fullo för att kunna nå ett högre medvetande och således en högre roll. Det är bara du som skapar meningen med DITT liv och din värld. Det är också bara DU som kan förändr detta. Därför vill jag ge dig ett råd som är äldre än oss tillsammans.

I detta inlägg ska jag försöka beskriva mina tankar om människors tänkande, själva syftet är nog att försöka analysera och kartlägga hur folk tänker och varför dom tänker detta. Då jag vet att detta bara är mina egna tankar och således inte behöver vara korrekt. Därför vill jag reservera mig för de fel ni anser er hitta och vi kanske svaret på att vi ser saken olika är att vi har en annan världsbild.

Mänskligt tänkande nu för tiden är oftast ett egoistiskt och dualistiskt tänkande där JAGet alltid kommer först och detta skapar en sorts otrygghet där vi söker nya sätt att försöka utföra vårt tänkande. När vi ska tillämpa denna egoistiska praxis på våra levnadssätt så måste vi priotera om saker då oftast så verkar dessa saker som försvinner vara;

• Sammhörighet
• Idealism
• Heroism
• Socialism

Dessa är bara några av sakerna som prioteras bort av den nya "över människan" som ska skapa "karriär" och denna logik kan jag inte riktigt förstå när man värderar sin egen inkomst över sitt folk. Jag kan förstå att man vill göra det bästa av sitt liv men detta är ett tänkande som handlar om dig själv och när du får barn så tror jag att man gör en ompriotering att nu kämpar man för barnets bästa. Men även det är ett sorts JAG tänkande men bara då att man flyttar över sin egosim på sitt barn och skapar en karriär genom sig själv till barnet. Det bäste vore egentligen att ha denna barn priotering direkt från början men istället för sitt barn så tar man för sitt folk. Att man gör det bästa för sitt folk. Detta kan låta väldigt logiskt men ses inte idag som en självklarhet, missförstå mig inte på pappret så är det en självklarhet men inte i utförandet. Den största faktorn man lättast ser i dagerns tänkande är att man saknar det socialistiska tänkandet, jag kommer inte att försöka definera socialism för er då det är ett luddigt begrepp och defineras annorlunda för var person du frågar. Men att man saknar det grupp tänkande för gruppens bästa. Att man bara handlar för sin egen vinning och trycker ner andra i träsket för att endas Du ska komma upp. istället för dessa seende med skygglappar så borde vi ha ett mer socialistiskt, mer heroism och en mer inriktad idealistiskt levnadsätt där vi satsar på de saker som består. Du och jag kan vara död imorgon men våra arv kommer vara kvar i förhoppningsvis flera tusen år. Och det är i dessa arv vi ska jobba på, dessa saker som består. Det är dessa saker vi måste priotera och jobba för. Utan dessa människor som har prioterat detta så blir vi inget och det är dit vi är på väg. Mot träsket av tomlöshet där vi fylls av så mycket plast att vi kan pantas.

Dagens logiska val går till:

"16-åringen misstänks ha stulit kondomerna tillsammans med en tre år yngre kamrat i mars i år. Värdet på kondomerna uppskattas till 6 840 kronor, skriver TT."

"? Jo, det stämmer vi delar ut dem gratis, säger Gabriella Heringslack, informatör för primärvården i Skåne."

Jag ligger här och försöker komma på något att skriva, det jag letar efter ska vara lärorikt men ändå intressant. I dessa stunder så burkar jag vända mig till den gode Nietzsche som oftast tar fram de skarpsinnade tankarna som jag sällan ser idag. Därför ska jag dela med mig av några citat och en förklaring till hur vi kan anpassa dessa till idag.

"Det är Europas verkliga dilemma,
tillsammans med fruktan för människan
har vi förlorat kärleken till människan,
förtroendet för människan,
ja viljan till människan."

Här beskriver Nietzsche Europas dilemma, det är ganska uppenbart att även under den tid då Nietzsche levde så hade de liknande problem som idag. Dessa problem är och var att man frukat andra människor samtidigt som vi förlorar vår heder och kärlek till vad vi är och vad andra är. Vi förlorar alltså oss själva på vägen mot att vara något "bättre". Med detta menar jag att vi förändras vi är inte vad vi föddes att vara, varje steg bort från våra bröder och systrar är ett steg bort mot oss själva. Detta är fortvarande ett problem i dag då denna fruktan för andra skapar en känsla av att man vill skapa en trygghet till sig själv och detta leder till att vi följer dualism och egoism. Där vi vill bara göra en karriär utan att ta hänsyn till varandra och vår natur. Allt som lever här hjälper just dig att leva, att skapa och att känna. Livet är större än materiella ting och det måste vi förstå för att sluta frukta varandra. Vill avsluta detta med ett citat från Kapten Röd

"Världen är liten men klyftan är stor.
Ensamhället råder och tystnaden gror.
Så man känner en dystrare ton, ingen respekterar livet.
Ledarna dom kommer men dom går igen,
och någonstans förlorar människan mot stål och penna.
Men då väljer du en mision som börjar gå mot den
Sluta leta efter toppen för du står på den."

Idag tänkte jag ta upp det värsta man kan vara i det svenska samhälle, trevlig läsning!

Ranking 1-5 , ett är värst och fem mindre bra.

5

Anti Feminist:

I några år nu har medierna och regeringen försökt att få fram en bild av att vi svenskar och framför allt vi svenska män är grymma kvinnokränkare. Dom publicerar fakta såsom att kvinnor tjänar 80% mindre än vad männen gör och jag som alltid har varit kritiskt till sådana siffror som tidningen ljuger fram såg snabbt var bluffen låg. Idag så har många valt sig att inte kalla sig feminister och fler Anti-feminister för att motverka saker som feminism innebär dessa saker är :

• Könskvotering, det innebär att man väljer in kvinnor förre män just för att få en jämn majoritet i jobb och dylikt. Alltså man diskriminerar män med bättre kunskap och fler meriter till ett jobb som går till en kvinna istället, detta kan också skapa inkompetens på företag och dylikt även så kan detta kännas kränkande mot kompetensa kvinnor som inte får den bekräftning p.g.a kvotering.

• Diskriminering, feminism mål är på papper att man vill ha en diskriminering av kvinnor men istället så skapar feminism en diskriminering mot män.